Emissionen Nr 5 2002: Med SL i världen ...
Jag sitter ungefär 45 minuter på bussar, tunnelbanor, spårvagnar och tåg varje dag för att komma till KTH och lika länge för att komma tillbaka igen. Det betyder, om jag generaliserar helger till tentaperiodsdagar och tänker att jag lever i hundra år, att jag spenderar 6 år och tre månader på publika transporter under mitt liv. Jag skulle vilja säga att dessa år är förhållandevis händelserika och att det finns en för de flesta outforskad charm med publika transporter.
För många kopplas SL samman med tåg som inte vill gå ut när det snöar, busstider som försvinner i svarta hål och en makalös trängsel i rusningstrafik. Men i det hela taget, är det så farligt dåligt med SL?
Jag har haft fördelen att pröva SLs motsvarighet ute i världen, och tycker att de klarar sig ganska bra i konkuransen. Men ta inte mitt ord för det...
I Thailand och i stora delar av Asien tror regeringen på individen. Varför lägga ner en massa tid på att lära sig något som alla redan kan? Jag talar naturligtvis om att köra bil.
I dessa delar betalar man in en summa till staten och sedan kommer det hem ett körkort i brevlådan. När man som backpacker åker buss i dessa områden märker man vissa skillnader mot hemma.
Det finns ett par fördelar med bussresor i asien så som exotisk miljö där bussturen passerar vattenfall, fantastiska växter och framförallt är det ett billigt ressätt. Men det som tydligast märks är att regler som högerregeln och i stort sett alla regler ersatts med störst går förstregeln. Det är just det som mest talar för att man som inbiten världsvandrare sätter sig i de bakre regionerna i bussen och INTE tittar hur föraren för sitt fordon på vägen. Det är bäst för nerverna och för hälsan.
Ett annat fenomen är att det innan stora nedförbackar står uppmaningar om att man skall lägga i en låg växel, samt att så fort det börjar regna så gömmer sig i stort sett samtliga fordon som tidigare trivts på vägen i diket. Visst, vi har halka på vintern, men det är inget mot ett tropiskt regn när det gäller väghållningen.
Ett annat om än tidigare berört ämne är elementens påverkan på resan. Vägar regnar bort, begravs eller försvinner under grönska. Det har hänt mig ett par gånger i regnskogen att bussen stannat mitt ute i ingenstans. Plötsligt får man ta sitt pick och pack och vandra över någon hängbro som lutar 20 grader för att ena kabelns fästanordning regnat sönder eller spolats bort. På andra sidan står en ny buss med en glad chaufför som är angelägen att komma iväg då han jobbar på provision.
De flesta busschaufförer jobbar tydligen för provision
utomlands. Det är inte ovanligt att bussar som skall åka en
speciell tid spenderar ytterligare en halvtimme med att köra runt
staden för att hitta folk som vill åka med till reducerade
sista minuten
-priser. Dessutom är det hårdare konkurrens
då olika bolag trafikerar i stort sett samma sträcka. En del
busschaufförer gör det lätt för sig och tar upp passagerare på
andra bolags busshållplatser. Då blir det stenkastning och jakt i
sann hollywoodand när det andra bolaget kommer på
chauffören.
Fortsättning i nästa nummer...
Text: Miakel