GURKAN ÄR LÖS!

Så lunka vi så småningom till Västerås på Gurkagasque...

Stämningen var på topp när en liten men tapper skara hade samlats vid fontänen i arla morgonstund för att medelst inhyrd buss förflyttas till Västra Aros för den årligen återkommande Gurkagasquen. (Som är sponsrad av ABB, bör tilläggas.) Till tonerna av en löjlig låt dånade vi så ut på landsbygden, bäring väst.

När vi nådde Västerås utkanter märktes det att skumma saker var i görningen. Tillförlitliga vittnen hävdar sig ha sett något grönt som rusade över en åker! Kan det ha varit det marsianska infanteriet som rekade inför invasionen av vår kära Jord? Nä, vi är ju Men In White, inte Men In Black. Det måste ha varit någon grönsak. Den gamla kalkonrullen Triffidernas dag gör sig åter påmind.

Snart nog kom vi fram till ABBs eget Area 51; Finnslätten. ABBs enorma och imponerande anläggningar så långt ögat kan nå! ABBbolag efter ABB-bolag i en ändlös parad av Teknik, Industri, Forskning!! Och alla dessa ABB-bolag skriker efter civilingenjörer!!! Wow. Där vankades det lunch och studiebesök på valfri ABB-anläggning; om ni gillade Elmäten skulle ni ha älskat ABB Industrial Systems störningslabb.

Förresten, vissa påstår sig ha sett något grönt som smög omkring på parkeringsplatsen, men det måste ha varit inbillning. Eller en listigt maskerad industrispion.

Från Finnslätten bussades vi till en liten park på Västerås baksida, där vi återsåg gamla vänner från Mälardalens Högskola (där man, om man har riktigt stor tur vid intagningen, kan få gå de första två åren), och diskuterade gamla minnen över öl och macka. Därefter traskade vi till stadsteatern, där vi fick en lektion i grekisk historia i form av årets Chalmersspex; Den sköna Helena. Och låt mig bara säga att om ordvitsar vore brottsliga, skulle hela spexet ha blivit arresterat av stadens överkonstapel (Akro Polis, hehe).

Efter spexet bussades vi till en festlokal, där vi först värmde upp stämbanden med gruppvis skönsång utomhus. För att sedan omedelbart kyla ner dem igen med en välsmakande välkomstdrink. Gjord på gurka, naturligtvis. Även maten innehöll mystisk grön frukt...

Att en och annan visa sjöngs till maten är ju så självklart att det inte behöver nämnas, men ett inslag skilde sig ifrån mängden. Max Sikorski, mannen som gav Diffen ett ansikte (eller i alla fall ett skägg och två ögon) för klass efter klass av västeråsteknologer, stämde upp en vacker visa på polska. Tillägnad de närvarandes mödrar, om jag inte misstar mig; min polska är inte vad den borde vara (snyft). Åh, dessa polska visor!

Även Chalmeristerna drog sitt strå till stacken med ett par slagdängor. Kvällen avlöpte utan incidenter, med ett undantag. (Nej, jag menar inte det som DU gjorde; jag tänker inte föra det vidare. Än.)

En Objuden försökte ta sig in på vår gasque! Eder trogne korrespondent såg vid tillfället aningen suddigt och kan inte ge ett exakt signalement på missdådaren, men vederbörande var kusligt lik en viss frukt. Tursamt nog kom Farbror Blå i full kravallmundering och jagade ut snyltgästen. Det visade sig att någon vid namn Gudrun hade hört att det var ett rejvparty på gång, och helt sonika klätt ut sig till en gurka för att kunna smita in. Maken till fräckhet! En Vanlig Människa på vår gasque! Hur skulle det se ut? (Som en gurka, uppenbarligen.)

Efter sittningen var det efterkör i Mälardalens lilla hemtrevliga kårhus. Oj, vilken fest. Mer röj hade krävt en bulldozer! Detaljerna håller jag inne med, med tanke på att denna publikation kan falla i minderårigs händer. (Jaha, du vill veta? Och du gick inte på gurkagasquen? Och dina kamrater bara tiger och ler mystiskt när du frågar? Tja, du får väl se till att gå nästa år, helt enkelt.)

Sent på natten gick så transporten hem till Stockholm, där vi alla omedelbart gick hem och lade oss för att vara pigga, utvilade, alerta och nyrakade på föreläsningen morgonen efter.

Eh...