Sjöslaget

Natten 12-13:e oktober var det lugnare än vanligt på de flesta av Sveriges högre läroverk. Inversen av detta fenomen uppstod samtidigt mellan Finland och dess västra grannland. Runt 1500 av Sveriges studentikosa elit hade nämligen bordat Silja Festival för årets upplaga av Sjöslaget!

Då vårt lag, Overallens Vänner Stockholm, medverkade med ett hyttmässigt ytterst ojämnt antal (nio personer är svårt att dela på hytter om fyra bäddar), så var en person tvungen att dela hytt med främlingar. Döm om den skräckblandade fasa som uppstod när vederbörande upptäckte den illavarslande flaggan som prydde hans hem för resan. Lyckligtvis var det snälla pirater. Han kom i alla fall tillbaka med livet i behåll.

En overallsvän från Elektro låter sig inte avskräckas i första taget.

Silja ruckade på reglerna för denna resa, då det var tillåtet att dricka taxfreesprit i hytterna och på capsdäck. Empiriska studier hade visat att det helt enkelt var omöjligt att försöka stoppa det. Vi blev ombedda att hålla koll på våra vänner, då de ansvariga ogärna ville be kaptenen vända för att plocka upp eventuella havsbadare.

De som varit med förut började tidigt köa utanför taxfreeshoppen, då en massiv kö, om man nu kan kalla en till brädden fylld korridor det, snabbt bildades. Packade som de mest oklaustrofobiska av sillar vaggade man långsamt fram emot ingången som bevakades av två väktare. Väl inne deltog alla glatt i den traditionsenliga taxfreetömningen. Nåja, tömt blev det kanske inte, men erfarenheten har väl lärt personalen att se till att hålla förråden välfyllda.

Kvällen gick mot natt, dansgolvet pumpade på sedan länge och det festades i var och varannan hytt. Överallt träffade man människor som inte tackade nej till en pratstund. Overaller, B-frackar, hängselbyxor, labbrockar och alla andra tänk- och otänkbara sektionsplagg minglade fritt med varandra. Ett fåtal höll sig neutrala med s.k. vanliga kläder. En av dessa påpekade för mig att han visst var en förespråkare för det studentikosa livet, och att han kommit ombord i Overall. Med han var utexaminerad, och detta var hans sista Sjöslag. Så Overallen hade fått en traditionell sjömansbegravning, för att sätta en ordentlig punkt på studentlivet. Med tanke på vad de flesta Overaller går igenom är det frågan om inte detta kan klassas som miljöförstöring?

Har man pluggat klart och begravt overallen får man väl försöka klara sig utan ...

När sedan de små timmarna närmade sig morgon valde en stor del av passagerarna att krypa till kojs. Undertecknad tyckte dock att frukost var en bättre idé, och uppsökte den hyfsat välfyllda buffén. Vid frukostbordet omvandlades det mörker som tidigare omslutit båten till en gnistrande kylslagen morgon, i takt med att Åbo hamn närmade sig. När båten ändå låg förankrad så var det svårt att motstå en bensträckare på Finskt territorium. En handfull svenskar hade redan gått i land för att, som de sa pissa på finland. Personligen kände jag inget sådant begär, varken fysiskt eller psykiskt, så jag nöjde mig med en sten som minne från landstigningen i österled. Då Finland inte verkade värt att invadera vid denna tidiga timma återvände vi till båten, och då gav även jag vika för att uppsöka min hytt och ge kroppen några få timmars vila.

14:00 hade vi vår buffésittning, som för all del var trevlig, men min mage var inte så pigg på fast föda. De närliggande toaletterna visade att jag inte var ensam om mina känslor, då människor som lyssnat mindre på sin kropps signaler lämnat större delen av dagens intag där.

Resten av dagen lunkade sakta på. Taxfreeshoppen besöktes sporadiskt för att fylla på förråden inför den stundande landstigningen. Källeriet beslutade sig för att investera de utrikiska mynt (s.k. Ojråå) som på något vis tagit sig in i kassan, på en spelmaskin, med hopp om att kunna fylla hål i budgeten. Tyvärr råkade vi ut för lite kommunikationsproblem (den utvalde spelaren, vi kan kalla honom Z, förstod inte att det var meningen att han skulle vinna, utan bara spelade), så gick de smidda planerna upp i rök. Döm om vår förvåning när de vägrade ge oss ett kvitto på de investerade pengarna! Hur ska man då kunna sköta bokföringen?

Väl iland igen gungade det fortfarande lite under fötterna, mer hos vissa än andra, men man kunde ändå komma till slutsatsen att det varit en ytterst trevlig upplevelse, som kommer upprepas flera gånger. Till dess; skepp och hoj, taxfree är skoj!