Dr. Marx und die Wissenschaft

Det finns ingen kungsväg till kunskapen, och endast den, som inte skyr mödan att klättra uppför dess branta stigar, har utsikt att nå dess ljusa höjder. Karl Marx, ur förordet till Kapitalet.

I    vår värld, den på Tekniska Högskolan, finns det en stor risk att ordet vetenskap associeras med ord som Ohms lag eller laboratorium och teknologi med Ericsson eller trådlöst nätverk. Jag tänkte att det kanske kunde vara kul, eller åtminstone intressant, med ett annat perspektiv på dessa två begrepp. Denna frågeställning verkar också vara i huvudet på ett antal andra KTH:are, om man får tro de senaste numren av Qsqledaren. Det perspektiv jag vill återge tillhör den tyske filosofen Karl Marx. Vetenskap och teknologi var nämligen viktiga begrepp för honom. Av utrymmesskäl kan jag givetvis inte vara den skäggige filosofen rättvis, en sådan här ytlig och enkel artikel skulle nog få honom att vrida sig i sin grav på Highgate Cemetery i London.

Naturvetenskap och samhällsvetenskap

Marx var mycket intresserad av vetenskap. Han hann till och med att skriva om differentialkalkyler (se Mathematical Manuscripts, 1881). Så här skriver han i ett brev till sin nära vän Engels: Eftersom man inte ständigt kan skriva, gör jag emellanåt lite differentialkalkyler dx/dy. Jag har inget tålamod att läsa någonting annat. Allt annat läsande tvingar mig alltid tillbaka till mitt skrivbord. Matematik återfinns även i hans gigantiska och oavslutade verk, Kapitalet. Marx var särskilt imponerad av Charles Darwin, som också levde och verkade i artonhundratalets England. Han skickade honom ett dedicerat exemplar av första utgivna boken av Kapitalet. Enligt Marx hade Darwin försett honom med en naturvetenskaplig grund för sina samhällsstudier. Evolutionsteorin innebar även en seger för vetenskapen över ideologin. Ideologi var för honom ett system av okritiskt accepterade föreställningar om verkligheten. Flera av hans frågeställningar har inte bara blivit viktiga för samhällsvetenskapen utan också för en mer allmän vetenskapsteoretisk diskussion - som handlar om historisk förändring, abstraktioner, existensen av sociala relationer, kritiken mot positivism osv.

Forskning om kapitalismen

Marx studier på British Museum var inte avsedda som skojigt tidsfördriv, utan han bedrev sin forskning om kapitalismens historia och dess tendenser med utgångspunkt från en socialistisk filosofi. På så sätt var hans projekt både belysande och kritiskt på samma gång. Målet med kritiken var att omstörta alla förhållanden där människan är ett förnedrat, förslavat, övergivet, föraktligt väsen. Med kunskap om samhället skulle människorna kunna sätta det under deras aktiva och medvetna kontroll, vilket enligt Marx var nyckeln till individuell emancipation.

Vetenskap och Konst

Teknologi har en viktig ställning i det historieteoretiska ramverk som han formulerade. Den är ett uttryck för samhällets produktivkrafter, dvs människornas ackumulerade kunskaper och förmågor. Det är produktivkrafternas utveckling, under historiskt specifika produktionsrelationer, som är grunden för fortsatt samhällelig utveckling. Utvecklingen skapar nämligen även en större andel merarbetstid som kan fördelas exempelvis till vetenskap och konst. Matematikern Fourier bidrog aldrig till att öka det materiella välståndet under sin livstid, men hans teoretiska verk har funnit en rad produktiva tillämpningar som vi har nytta av idag. I Marx mening är KTH alltså en institution som uppehålls genom en viss tilldelning av Sveriges produktiva arbetstid, men som i sin tur bidrar till att vidareutveckla samhällets produktiva krafter.

I Marx mening är KTH alltså en institution som uppehålls genom en viss tilldelning av Sveriges produktiva arbetstid, men som i sin tur bidrar till att vidareutveckla samhällets produktiva krafter

Kapitalackumulationen studerades noga av honom. Det var hjärtat i reproduktionen av kapitalets sociala relationer. Trots att den innebar en enorm snedfördelning av samhällets rikedom och skapade social misär bland många människor i det industrialiserade England, såg han att den också hade en progressiv sida. De senaste två hundra årens enorma tekniska och ekonomiska utveckling och expansion är ett bevis på detta. Kapitalets jakt på mervärde framtvingar, genom rationalisering, automatisering, återinvestering och specialisering, merarbetet i en storlek och på ett sätt som överträffar alla tidigare historiska epoker tillsammans. Kapitalets tendens är att å ena sidan öka den disponibla tiden, å andra sidan omvandla den till merarbete. Ur denna analys formulerade han en rad teorier om kapitalismens natur och hypoteser om dess framtid. Kampen på marknaden tvingar kapitalen till att utveckla produktivkrafterna mångdubbelt genom att investera i arbetsbesparande maskiner och teknologi.

Differentiering av arbetet

När kapitalets progressiva sida utvecklas blir skapandet av verklig rikedom mer beroende av de krafter som sätts i rörelse under arbetstiden. Dessa krafter är beroende av vetenskapens allmänna utvecklingsstadium och teknologins framsteg, eller av denna vetenskaps tillämpning på produktionen. Det är nu vi har att göra med ett specifikt kapitalistisk produktionssätt. Differentieringen av arbetet differentierar den arbetande klassen; den klass av fria lönarbetare som inte kontrollerar arbetsprocessen utan måste sälja sina fysiska och intellektuella förmågor mot pengar.

Konflikt med produktivkrafter

Enligt Marx hade varje historiska epoks produktionsrelationer slutligen hamnat i konflikt med samhällets produktivkrafter. Denna konflikt kräver en era av social omvälvning för dessa krafters fortsatta utveckling. Hans hypotes var att kapitalismen skulle möta samma öde. Det finns ett antal samhällsforskare som med denna frågeställning har undersökt om problemen med information kontra egendom är en del av en sådan konflikt. Utvidgningen av det samverkande, tekniska och vetenskapliga arbetet tillsammans med centraliseringen och koncentrationen av kapital får enligt Marx följande konsekvens: Produktionsmedlen centraliseras, och arbetets samhälleliga karaktär utvecklas, tills produktionsprocessen inte längre ryms innanför det kapitalistiska skalet.

Den stöld av främmande arbetstid på vilken den nuvarande rikedomen baseras framstår som en usel grundval i jämförelse med denna nya grundval, som storindustrin själv har skapat. Med andra ord så skapar kapitalets landvinningar möjligheten för individernas medvetna kontroll över deras gemensamma produktiva förmåga, där envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling. Men Marx trodde aldrig att den möjligheten kunde realiseras inom kapitalismens ramar.

Och det tror inte jag heller.

Rekommenderad läsning

Werner Schmidt: Då är jag inte marxist, Sympoison, 1997.
Francis Wheen: Karl Marx, en biografi, Nordstedts Förlag, 2000.