Tekniska Musset

En vanlig vardag på ELAB sade någon: Det är gratis inträde på Tekniska Museet om man är teknolog. En kort stund senare lämnade sex stycken ELAB-inventarier labbet med Tekniska Museet som mål. Tekniska Museet är ju trots allt inte bara Tekniska Museet utan även ett Telemuseum och TEKNORAMA.

Eftersom det är hyfsat långt till Tekniska Museet så tog vi bussen från KTH. Diverse oklarheter om SLs busslinjer ledde till att vi klev av redan vid Fältöversten. Vi fick sedan promenera den sista sträckan, men det spelade inte så stor roll. Teknorama väntade ju på oss.

Väl framme vid museet visade det sig att vi hade blivit väl underrättade. Det var GRATIS inträde för oss. Och för första gången fick man visa sin kårlegitimation för någon annan än för tentavakterna och personalen i FlottHolken (Valhallagrillen che. anm.). Obligatorisk leg. kontroll på KTH? Vilket skämt!

Kaffesugen? Utsugen!

Fyllda av förväntan skred vi in i den närmaste lokalen. Här mötte vi en utställning om Svenska uppfinnare och uppfinningar, och det fanns mycket att se på. Fast förhoppningsvis har väl Sverige presterat lite mer än EN liten utställningsal med uppfinningar, eller?

I utställningssalen fanns dock alla kända ansikten och prylar. John Monitor Ericson var givetvis representerad, han uppfann ju propellern. Linné, Nobel och även moderniteter som Astras Losec fanns där. Här fanns även ett försök från Saab till att göra en småbil. Det var en kompakt version av en Saab 95 (se bild).

Den inledande högst oväntade gångmarschen hade gjort majoriteten av gruppen kaffesugen. Vi tillbringade således ungefär en kvart på det lokala kaféet i museet. Tyvärr var prisläget sådant att till och med Profitautomater AB på KTH hade blivit avundsjuka. Femton spänn för en fattig cola!

Känn dig som hemma

Eloteket var en avdelning som med hjälp av olika experiment visade den mest grundläggande elläran. Man kände sig hastigt förflyttad till gymnasiets obskyra fysiklektioner. Knappar trycktes och vevar vevades. Det fanns givetvis även diverse idolposters med tillhörande uppgifter rörande hjältar som Ampere och Volta.

Självklart skulle vi prova på precis alla experiment och trycka på precis alla knappar. (Detta ledde senare till att Danne i sin desperata jakt på strömbrytare, var nära att stänga alla branddörrar i den del av museet som hade en utställning om skogen.)

Inledningen av elkraftavdelning bestod av elmaskiner modell större, och störst av dem alla var Sverige första ellok. Sedan gick utställningen över till att visa hur det såg ut i svenska hem under olika delar av elektrifieringen. Hemmens utseende sträckte sig från det helt strömlösa boendet till dagens provokativa elallergimiljö. Givetvis fanns alla tidstypiska objekt närvarande som toppmatad tvättmaskin, TV-möbel, kakelugn, fotogenlampa, karmstolar etcetera.

Man hade även gjort ett hål i vägen för att visa hur det såg under gatorna i Sverige runt 1930-talet. Fast just den delen kändes inte så upphetsande. Jag menar, Osquars backe ser ju ut sådär minst en gång varje år. Efter elkraftavdelningen besökte vi den lokala souvenirshoppen som vi hade sett vid entrén.

Souvenirshoppen var bara marginellt större än dom 17,7 kvadratmeter man tilldelas på Lappis. Och ungefär som hemma fanns där mest diverse junk. Ett antal ekotillverkade produkter som hyllade filmen 100 år bjöds ut. Något som tilltalade gruppen var de filofaxpärmar gjorda av kretskort som fanns till salu. Till slut var det ändå några som lättade på plånboken och införskaffade en filmen 100år-pin för fem kronor samt en klubba för en och femtio. Därefter hägrade det beryktade Teknorama. Undertecknad var dock observant och upptäckte att dagens sista visning av modelljärnvägen snart skulle gå av stapeln. Vi beslöt därför att besöka våning fyra härnäst.

Larmet går

Efter en kvarts planlöst irrande på avdelningarna för Det tryckta ordet och Skogen var det dags att se modelljärnvägen. Tråkigt nog hade den ordinarie tågmästaren semester och hans vikarie hade inte så mycket att berätta. Fast tågbanan, i sin komplexa enkelhet, var... intressant. Det var skönt att sitta ner en stund.

Kemiavdelningen var också placerad på våning fyra. Där fanns bland annat en mumifierad hand med några keramikringar på fingrarna. Keramik kan som bekant inte brytas ned av naturen. Där fanns en modell av ett vattenverk, skänkt, utlånad eller något av Stockholms Vattenverk. Den modellen var larmad. Var man och vevade med armarna för nära den så gick mycket riktigt också larmet. När larmet hade gått nog många gånger beslöt vi oss för att skyndsamt uppsöka en annan våning.

Våning tre, som hade utställningar om Mekanisk verkstad (finns i Köping), Sverige bygger och Tekniken i hemmet, hastade vi snabbt genom. Alla började nu bli tämligen trötta på att vandra runt och titta på en massa gamla avlagda saker. Vi beslöt därför att bege oss mot Teknorama.

Sikta mot stjärnorna

På vägen mot Teknorama passerade vi genom Maskinhallen som rymde olika fordon. Där fanns minst ett flygplan, diverse cyklar och mopeder samt en till synes ny Saab 9000. Vi passerade även en större utställning i Wallenberghallen om den svenska filmen, och dess skådespelare/-erskor. Greta Garbo var speciellt uppmärksammad i en stor utställning. Den golftränande roboten från filmen Den ofrivillige golfaren fanns också där.

Efter att ha plöjt sig igenom olika utställningar var vi äntligen framme vid målet för våran resa TEKNORAMA. Teknorama är en stor lokal, ungefär så stor som KTH hallen fast lite bredare och lite högre. Där fanns en hel del att leka med. Böcker med 3D-bilder, en synt, en varmluftsballong, jättelego, träklossar, andra klossar, diverse datorer, en magnetpendel, cykeldrivna TV-kameror med mera. När de flesta prylarna hade blivit testade vände vi blickarna mot TV-studion som fanns där. Alla flippade ur: -Kan Z-TV, kan vi, var mottot. ELAB-TV var grundat.

Mitt uppe i den lokala extasen, som på väldigt kort tid hade infunnit sig i TV-studion, kommer en yngre dam in i lokalen. Museet stänger klockan fyra, om fem minuter alltså. sade hon. TVstjärnorna slocknade, som bara exstjärnorna i TV3s Superstar kan. Diem Perdidi! (Lat. En förlorad dag) Ingen hade brytt sig om att kolla öppettiderna, så plötsligt var allt bara över.

Telemuseet? En annan gång kanske...

Eller varför inte åka dit själva? Det är ju gratis, och dessutom på gångavstånd från teknis.

Obekväm sanningssägare: Mats Kvickers
Censur och saklighet: Stefan Petersen

---