PFF rundas av
eller
En lycklig själ tackar för sig

Timmen är slagen. Vi har nått slutet av vårterminen 1995, och i enighet med projektbeskrivningen skall PFF avvecklas. Kvar är dock ett till försök som kallas...

Gesällafton

16 maj är alla funktionärer, och andra, välkomna ned i tolvan för att gemensamt fixa det sista inför sommaren. Inventera läsk, räkna fakturor, laga apparater. Vitsen är inte bara att träffas och göra nytta. Detta är nämligen efter maj-SM när de nya funktionärerna har valts. De kan då passa på att träffa sina företrädare och få lite föraningar om vad som kan göras till hösten. Tyvärr har nog denna dag redan infallit när detta läses, så man får hoppas det blev bra!

Efter detta arrangemang skulle det vara roligt om flera av funktionärer och andra inblandade i PFF kunde förmedla sina åsikter om hur de uppfattat projektet. (pff@e.kth.se) Min förhoppning är förstås att de diskussioner, förslag och försök som dykt upp under terminen skall finnas kvar i funktionärernas sinne. Det skulle vara bra om de som fortsätter att vara funktionärer uppmuntrar nya försök av funkpub och liknande. Man får ju tyvärr räkna med att alla nya grepp blir lite stapplande i början, men är det något som går bra på vår sektion så är det att snabbt inrätta en tradition. Känner någon ett kall att personligen upprätthålla PFF:s grundtanke, så är det naturligvis bara att plocka upp den tappade tråden och göra vad man vill. Personligen tror jag sektionen bara mår bra av lite galna infall från enskilda teknologer.

Tack

Som avslutning på denna avskedsansökan tänkte jag även dela med mig av några tankar om sektionsarbete. På vårbalen hade jag den stora lyckan att erhålla ett silverepsilon för mitt eget engagemang. Det känns lite svårt att tacka för detta eftersom det är sektionen som helhet som gett mig möjligeheten till allt skoj. Som tack tänkte jag därför ge några råd till dem som är i början av sina 10-15 år här på teknis.

Så här är det

Vad ni än gör, tacka aldrig nej eller avstå inte från något engagemang bara för ni inte tror er ha tid. Det finns omtentor, men inga omfester är ett ganska hårt uttryck, men lite sanning ligger däri. De möjligheter till galna upptåg, ta till exempel Quarnevalen, kommer man med all sannolikhet aldrig få igen under sina 40 arbetsår. I det perspektivet inser man att ett extra halvår är fullständigt oväsentligt. Många tillfällen att ha rejält skoj erbjuds, bara man ser dom och vågar hänryckas. Det som är så bra är att hela skalan av engagemang finns representerad, från en liten extravicesuppleantpost som halvårsfunktionär till ordförande för allt. Men ekvationen är enkel, ju mer man stoppar in desto mer får man ut. Satsar man helhjärtat på styrelsearbete så kostar det tid men man får unika erfarenheter. Det finns alltid något som passar alla. En sak är dock viktig, alla började här för att studera och det skall man naturligtvis respektera. Jag vill bara mena att man går miste om så väldigt mycket om man tar allt för allvarligt.

Slutligen...

... bara ett sista ord till dem som gärna vill engagera sig men inte tycker de får chansen. Även detta ska man inte ta för allvarligt. Bara för att det finns små grupper eller föreningar som tar hand om olika områden, så ska man inte låta sig hindras att ha roligt bara för att man inte är med där. Ingen har mer rätt till galenskaperna än någon annan, det är bara att ta för sig. T.ex säger nästan alla som varit med i DKS att det varit fruktansvärt roligt. Detta är med all sannolikhet helt sant, men det betyder ju på intet sätt att man inte kan ha roligt för att man inte är med.....eller hur ??? Tänk på detta. Har ni inte ett jätteaktivt privatliv med familj, sport eller andra aktiviteter - tillåt dig att ha ett kul studentliv och se till att minnas mer än tentorna från teknisåren. Det gör jag.

Tack för mig, må PFF leva i edra hjärtan