Det här gör vi

Vi måste uppmuntra varandra och ha mer kul för att få gemenskap. Så skriver årets ÖSK.

Jag är E-98 och har sett Elektro under några år. Jag kan hålla med Ordföranden när han i förra Emissionen säger att engagemanget rasar, för visst har det skett en förändring. Inte på alla fronter, men det har ändå blivit en skillnad sedan jag började. Jag har funderat över det de senaste dagarna och vill ge mina tankar på vad vi kan göra för att höja engagemanget och sammanhållningen. Att göra det roligt och därmed enklare att läsa på Elektro.

För det finns ju områden där engagemanget inte rasar utan där många samlas och bidrar för Elektrosektionens bästa. Mottagningen.

Mottagningen är rolig och därför vill många engagera sig i den. Detta kräver en bra organisation där alla medverkande, Styret, Faddrar och DKS, samarbetar mot ett gemensamt mål – att ge de nyantagna en bra sammanhållning och en stark känsla för Konglig Elektrosektionen. Det gör vi och lyckas med tillsammans, år efter år. När målet har uppnåtts på n0llegasquen, får alla som med själ och hjärta engagerat sig i mottagningen sin belöning: En hel årskurs ettan som roar sig som riktiga E-teknologer och som dessutom känner sig speciella efter att ha förstått hur mycket vi alla har jobbat för dem.

Mottagningen skapar inte bara ett glatt gäng som går i ettan utan skapar också en hel drös glada människor som lär känna andra från tvåan, trean, fyran och faktiskt även en eller två exjobbare. Vad händer då när mottagningen är över? Engagemanget har en tendens att snabbt sjunka efter n0llegasquen och frågan är då varför?

Jag tror att det finns flera anledningar till detta. Den viktigaste är att glädjen i att göra saker tillsammans som främjar en själv och andra, drunknar i de många måsten som finns. I takt med att tillståndsmyndigheten fått ögonen på festverksamheten på KTH och att arbetsmarknaden blivit hårdare, blir det svårare att koncentrera sig på det väsentliga: att ha förbaskat roligt!!

Det måste få vara roligt och utvecklande att bidra till Elektrosektionen. Om de som ställer upp tycker de har kul och utvecklas höjer vi engagemanget och fler vill vara med.

Att engagera sig och lägga ner tid på något man tycker är viktigt och/eller roligt blir roligare om man får uppskattning för det man gör. En förutsättning för att skapa en bra miljö för fortsatt engagemang är glädje och positiv återkoppling. Genom att ge varandra positiv feedback och uppmuntra varandra skapar man en gladare grupp som känner gemenskap.

I en glad gemenskap ökar kreativiteten och därmed måste det finnas utrymme för att testa nya saker, att släppa lite på alla måsten och istället våga skoja till det lite. Varför inte dra ner en smula på ambitionsnivån om förutsättningarna förändras? Det gör inget att resultatet inte blir perfekt, ännu mindre att det blir som förra året, det viktiga är att det gynnar Elektrosektionen samt E-Osquar och E-Osqulda, det är ju inte hjärnkirurgi vi håller på med.

Engagemanget i mottagningen finns dock alltjämt, varför? Vad skiljer mottagningen från den övriga sektionsverksamheten? En stor anledning är att mottagningen är konkret och tydlig och har ett väldefinierat mål. Alla som jobbar (Styret, Faddrar och DKS) får positiv feedback på det som görs direkt och utan knussel. De nyantagna är en väldigt tacksam grupp att arbeta med och de visar sin uppskattning på ett konkret sätt. Resultatet av en bra mottagning, en helengagerad etta, är synligt för alla och de som var med kan säga, Jag gjorde min bit i det här, och jag är stolt över det. Det behövs inte mycket för att skapa en positiv trend där fler blir intresserade av att engagera sig eftersom det verkar kul, eftersom det finns en gemenskap.

Det här vill jag sträva mot eftersom jag är övertygad om att vi på detta sätt kan bygga en Elektrosektion att känna stolthet över. Jag är glad att jag genom mitt engagemang i höst kommer att få möjlighet att påverka de nya E-teknologerna och få dem att känna sig stolta över sig själva och sitt val att läsa Elektroteknik. Jag jobbar stenhårt för att denna känsla ska genomsyra den del av mottagningen jag ansvarar för och jag vill fortsätta att arbeta för detta även efter mottagningen.

Om vi har roligare tillsammans på Elektro och gör saker tillsammans kommer gemenskap och sammanhållning som ett brev på posten.