Kärnkraft
 - ett sätt att producera el

Allmänt är det inte många som vet hur el produceras. Elen finns överallt omkring oss, i hemmen, i bilen, på jobbet, på gatorna, utan att vi ens tänker på det. Kärnkraft är ett sätt att producera el på.

V ardagen är full av el. El har funnits i samhällets tjänst i Sverige sedan 1870-talet. Den kom först som belysning och därefter har den utnyttjats till andra ändamål och behov.
    El är en självklarhet i hemmet, på arbetet och i offentliga sammanhang, var vi än rör oss. Idag har vi nått vad vi kallar informationsåldern. Den bygger helt och hållet på att el kan få systemen att fungera. Men det är ändå inte många som tänker på hur all el produceras.

Att frigöra energi ur källan
El produceras ur en energikälla. Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.
   Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran.
   Figur 1 visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion,se figur 2.
   Kärnklyvning är en process som lätt kan gå till på ett okontrollerat sätt. Om man inte har full kontroll över processen kan den medföra allvarliga konsekvenser. Så för att man skall kunna styra och kontrollera processen har man två hjälpmedel, moderator och styrstavar. Moderatorn och styrstavarna kan tillsammans stoppa kärnklyvningen om något oväntat inträffar.
    Moderatorn  har till uppgift att bromsa ner snabba neutroner utan att absorbera dem. Detta sker genom att neutronerna kolliderar med atomkärnorna i moderatorn. En moderator består vanligen av lätta atomer, till exempel vatten eller kol.
    Styrstavarna  absorberar överflödiga neutroner och därför påverkar de direkt antalet klyvningar per tidsenhet. Med hjälp av styrstavarna kan man reglera mängden kärnklyvningar i reaktorhärden. Styrstavarna består vanligen av bor eller kadmium.
    Reaktorhärden  är den del av reaktorn där kärnklyvningarna äger rum. Den består av bränslestavar av uran. Bränslestavarna ordnas i knippen som hålls samman i bränsleelement, vilka bygger upp reaktorhärden (figur 3). I reaktorhärden ingår också styrstavarna.

Energikällan - bränslet
Uranet som finns i naturen består av två isotoper, uran-235 och uran-238. Det är uran-235 som är den klyvbara isotopen. Endast 0,7 procent av atomkärnorna i naturligt uran är uran-235, resten är uran-238.
   Uran-238 har förmågan att absorbera snabba neutroner som frigörs vid kärnklyvning. Detta leder till att sannolikheten för klyvning av uran-235 minskar. Man kan förhindra detta dels genom att öka koncentrationen av uran-235 och dels genom att bromsa ner snabba neutroner.
   Innan naturligt uran används i kärnkraftverk ökas koncentrationen av uran-235 till cirka tre procent. Den processen kallas anrikning. Anrikningen leder till att sannolikheten för klyvning av uran-235 ökar. Sedan formas uranet i små cylindrar, så kallade kutsar, som staplas i metallrör till bränslestavar (figur 3).
   Chansen för att snabba neutroner skall kunna klyva atomkärnor av uran-235 är liten. Det är mer troligt att neutronerna absorberas av uran-238. Moderatorn gör då så att de snabba neutronerna bromsas ner. Då ökar chansen för både klyvning av uran-235 och en kedjereaktion.

Ta tillvara den frigjorda energin
Energin som frigörs vid kärnklyvningen kan tas till vara på ett antal olika sätt. Flera olika konstruktioner av kärnkraftverk har prövats för att hitta den säkraste, billigaste och mest pålitliga typen. Principen i nästan alla är densamma, värmen från kärnklyvningen används till att driva ångturbiner för att producera elektricitet. Huvudskillnaden mellan de olika typerna ligger i valet av kylmedel och sättet att överföra värmen till ångturbinen. Här i Sverige använder man lättvattenreaktorer, det vill säga att man använder vatten som både kylmedel och moderator. Det finns två typer av lättvattenreaktorer som Sverige använder; kokvattenreaktorer och tryckvattenreaktorer.
    Kylmedlet  kan vara gasformigt eller flytande ämne som används till för att transportera värmeenergi. Kylmedlet strömmar också genom reaktorhärden. Bränslet skulle annars snabbt överhettas och smälta, om det inte hela tiden kyldes. Som kylmedel används vanligen vatten, flytande natrium och koldioxid.

Kokvattenreaktorn
Här följer en enkel beskrivning av hur en kokvattenreaktor ser ut och fungerar (figur 4).

Modell av kärnklyvning

Figur 1.  En modell som visar kärnklyvning av en urankärna, uran-235. Vid klyvningen frigörs värmeenergi.

En modell av en tänkt kedjereaktion

Figur 2.  En modell av en tänkt kedjereaktion av urankärnor.

De olika delarna i reaktorhärden

Figur 3.  Uppe till vänster ser man kutsar som staplas till bränslestavar. Följt till höger av ett bränsleelement av bränslestavar. Nederst ser man själva reaktorhärden som består av bränsleelement och styrstavar.
Kokvattenreaktor















Figur 4.  En förenklad skiss av en kokvattenreaktor. De viktigaste delarna är markerade.
1. I reaktortanken finns reaktorhärden. När urankärnorna, uran-235, klyvs i reaktorhärden frigörs det värme som får vattnet runt bränsleelementen att koka.
2. Ångan som bildas får ett tryck på 70 bar. Sedan passerar ångan tankens övre del och leds vidare till ångturbinen.
3. Ångturbinen består av ett antal propellerblad, som sitter efter varandra på en gemensam axel. När ångan träffar bladen med det höga trycket får den propelleraxeln att rotera. Axeln är i sin tur kopplad till generatorn.
4. I generatorn omvandlas rörelseenergin från turbinen till elektrisk energi, elektricitet. Generatorn ger en spänning på 20 000 volt som sedan transformeras upp till 400 000 volt med hjälp av en transformator. Transformationen görs för att man skall kunna skicka elektriciteten över stora avstånd i luftledningar.
5. Från ångturbinen strömmas sedan ångan ner till kondensorn. I kondensorn omvandlas sedan ångan till vatten igen, kondensering, med hjälp av havsvatten. Havsvattnet pumpas in i avskilda rör in i kondensorn. De värms till cirka 10 grader, innan de pumpas ut igen. Kondenseringen ger även ett sug som ökar effekten i ångturbinen.
6. Till slut pumpas vattnet från kondensorn tillbaks till reaktortanken. Samma vatten cirkulerar i en och samma sluten krets. Men radioaktiva partiklar filtreras bort från vattnet.
Tryckvattenreaktorn
En tryckvattenreaktor fungerar i princip på samma sätt som en kokvattenreaktor. Största skillnaden mellan en tryckvattenreaktor och en kokvattenreaktor är att vattnet inte kokar i reaktortanken i en tryckvattenreaktor. Här följer en förenklad principskiss över en tryckvattenreaktor (figur 5).
Tryckvattenreaktor















Figur 5.  En förenklad skiss av en tryckvattenreaktor. De viktigaste delarna är markerade.
1. I reaktortanken finns reaktorhärden. När urankärnorna, uran-235, klyvs i reaktorhärden frigörs det värme. Värmen ökar temperaturen hos vattnet till cirka 320 grader i reaktortanken. Vattnet i reaktortanken har så högt tryck som 150 bar, vilket leder till att vattnet inte kokar.
2. Det varma vattnet passerar sedan ut i reaktortankens övre del till ånggenratorn.
3. När vattnet passerat ånggenratorn pumpas de åter tillbaks till reaktortanken. Vattnet cirkulerar i denna slutna krets.
4. Det varma vatten som passerar genom ånggenratorn värmer upp vattnet i en annan krets på bekostnaden att de kyls ner. Ånga bildas då i ånggenratorn, som leds vidare till ångturbinen.
5. När ångan träffar bladen med det höga trycket får den propelleraxeln att rotera. Axeln är i sin tur kopplad till generatorn.
6. I generatorn omvandlas rörelseenergin från turbinen till elektrisk energi, elektricitet. För transformationen av elektriciteten gäller det samma som för kokvattenreaktorn.
7. I kondensorn omvandlas sedan ångan till vatten igen, precis på samma sätt som för kokvattenreaktorn.
8. Vattnet från kondensorn pumpas sedan tillbaks till ånggeneratorn. Samma vatten cirkulerar i denna slutna krets. Men radioaktiva partiklar filtreras bort från vattnet.

Anläggningen
Kärnkraftverk byggs oftast vid floder eller vid kuster. Orsaken till detta är för att man måste kyla ner ångan till vatten. För nedkylningen används då havsvattnet eller flodvattnet. I figur 6 ser man en enkel skiss av ett kärnkraftverk, sedd uppifrån. Kärnkraftverkets viktigaste delar är markerade i figuren: reaktorinneslutning, turbinhall, bränslestation och pumphus.
   Reaktorinneslutningen omger de delar av reaktorn som innehåller reaktorhärden och andra delar med stora mängder radioaktiva ämnen. I en kokvattenreaktor, figur 7, innesluts reaktortanken. I en tryckvattenreaktor, figur 8, innesluts ånggeneratorn och reaktortanken. Inneslutningen är dimensionerad för att hålla tätt även vid en reaktorolycka. Inneslutningen är gjord av betong och ca 6 mm tjockt stålplåt.
   I turbinhallen finns ångturbinnerna och generatorerna.
   I bränslestationen finns de redskap som behövs för att man skall kunna hantera uranbränslet på ett ofarligt sätt. Här finns även bassänger för lagring av uranbränslet. Mottagarstationen för nytt uranbränsle finns också i bränslestationen.
   Pumphuset är till för att pumpa havsvattnet eller flodvattnet till och från kondensorerna.
   Eftersom även små mängder av strålning anses skadlig för människor, byggs hela kärnkraftverket hållbart och säkert.

Fördelar
· Kärnkraft är mycket miljövänlig, så läge det inte inträffar olyckor   med radioaktivt avfall.
· Kärnkraft är billig i drift och har mycket hög energiavkastning.
· Kärnkraft avger inga giftiga gaser till atmosfären.

Nackdelar
· Kärnkraften är dyra att bygga ut.
· Kärnkraftens avfall är radioaktivt och därmed skadligt för allt   levande. Det är svårt att lagra avfallet.
· Det största bekymret med kärnkraft är att det fortfarande finns en   risk att en reaktorolycka kan ske.

Framtidsutsikter
När kärnkraften kom till ansågs den vara lösningen på all världens energi problem. Men nu cirka 40 år efter den första startade kärnkraften har man inte samma inställning till kärnkraften. Detta på grund av att avfallshantering och säkerhetsåtgärder har pressat upp kostnaderna mer och mer. Men en mer övervägande orsak, som fått många nationer att ändra inställning till kärnkraften, är de olyckor som inträffat och kan inträffa.
   Globalt kommer kärnkraften att öka fram till år 2000. Hur utvecklingen därefter blir är osäker, eftersom inställningen till kärnkraft skiljer sig mycket mellan olika länder. Många länder i västvärlden har inställt byggnad av planerade kärnkraft. En del har även planerat avveckling av kärnkraft. Medan i Asien är det annorlunda med flera kärnkraft under byggnad.
   Hela tiden pågår det forskning för att hitta nya former för elproduktion. Forskarna satsar mest på att hitta miljövänliga och förnybara energikällor, det vill säga vatten, vind, sol och biobränsle. Man satsar främst på dessa områden eftersom nutidens resurser kräver att vi skall spara på energin, för att energin även skall räcka till framtida generationer. Så framtidsutsikterna för kärnkraft ser inte så goda ut.

Ett kärnkraftverk sedd uppifrån

Figur 6.  Ett kärnkraftverk sedd uppifrån. Men lägger kärnkraft nära havet eller en flod för att utnyttja dess vatten.

Inneslutningen av en kokvattenreaktor

Figur 7.  Rektangeln markerar inneslutningen av en kokvattenreaktor. Inneslutningen skyddar mot radioaktiva partiklar och skall även hålla tätt vid en reaktorolycka.

Inneslutningen av en tryckvattenreaktor

Figur 8.  Rektangeln markerar inneslutningen av en tryckvattenreaktor.

Litteraturlista        HEM

Copyright © 1999, Bobil Poli