Utvecklingen av den bemannade rymdfärden
Efter att rymdhunden Laika som första levande varelse nått rymden, sattes ett mål upp: människan skulle landa på månen.Endast 12 år senare satte den första människan sin fot på månens yta. Under dessa år utvecklades förmågan för människor att transportera sig i rymden oerhört fort. I tydliga steg kan man se hur den bemannade rymdresan tog sig fram till målet, men man stannade inte där.
De olika stegen
Utvecklingen av farkoster för rymdfärd följer gemensamt för USA och Sovjet fyra steg, även om de båda länderna under steg tre gick åt lite olika håll.Det första steget var att få upp en människa i rymden. (Historiskt har man dragit gränsen för rymdens början på ca 160 km:s höjd, där aerodynamiska effekter blir försumbara.) Detta skedde i farkosterna Vostok och Mercury.
Nästa steg var att kunna transportera fler människor, att utveckla styrningen av farkosten samt att se hur människan kunde arbeta utanför sin rymdfarkost. Detta klarade man av med Voschod och Gemini.
I tredje steget gick USA mot en månfärd, medan Sovjet satsade på rymdstationer och forskning i rymden. För detta utvecklades Apollo och Sojus.
I det fjärde steget började man utveckla en återanvändbar farkost som skulle kunna landa intakt igen på jordens
yta. Detta skedde med de s.k. rymdfärjorna.
