Sista kapitlet

Det var en g&aring;ng en m&aring;lare

som hette &Aring;ke Str&ouml;m.

Han ville bli en direkt&ouml;r,

det var hans &ouml;nskedr&ouml;m.

Och &Aring;ke, han blev direkt&ouml;r

f&ouml;r Gota Bank minsann.

Han var milj&ouml;arbetare

i EU litegrann.

Han var ocks&aring; i Japan,

det tyckte han var trist.

Han l&auml;ngtade till Sverige

och kom s&aring; hem till sist.

Nu m&aring;lar &Aring;ke, glad igen,

han m&aring;lar gult och bl&aring;tt.

Ty vad han inte visste,

ja, vad han ej f&ouml;rst&aring;tt,

det var vad lycka &auml;r,

ja det &auml;r inte n&aring;got l&auml;tt.

Det &auml;r s&aring; sv&aring;rt att veta

vad som &auml;r fel och r&auml;tt.

N&auml;r EU s&aring; best&auml;mmer

att prickarna ska bort,

japanerna g&ouml;r likadant

och r:en sopas bort.

Vad blir d&aring; kvar av spr&aring;ket

som f&ouml;rr var frodigt rikt?

Jo, kvar blir n&auml;stan ingenting,

det blir sig helt olikt!

Vad l&auml;r man sig om detta

s&auml;g, finns n&aring;

Den trettonde november

om EU &auml;r det val.

Och vad skall man d&aring; v&auml;lja,

det kan man fr&aring;ga sej.

Om man vill ha sina prickar kvar,

s&aring; skall det vara NEJ!