Nedanståede text är scannad och sedan med OCR överförd till textformat. Många fel finns i texten.

Fredrik Carlsson
Historiekommittén

------------------------------------------------------------

Denna skrift år ett jubileumsnummer av Emissionen och ges ut av Sektionen för Elektroteknik vid Tekniska HÖgskolans Studentkår, med anledning av att sektionen i år firar 75-års jubileum.

Ansvarig utglvare: Anders Öst erberg.

Redaktion: Mats Önnestam
Jan Rubinstein
Anders Malmquist
Per-Anders Löf
Ragnar Kåhre
Anders Sjörkman
Gunilla Andersson

Omslag: Fredrik Östman

Texten är redigerad och satt av Redaktionsmedlemmama med bjälp av Elektros undervisningsdator "Elmer Vaxlund" (VAX 11/780) och programmet TeX.

Baksidabilden föreställer telefonstationen i Haag. Bilden är ur Telefonak- tiebolaget LM Ericssons katalog från 1913.

Tryckt i november 1985 hos PP-Print, Rågsved.

Upplaga: 3000 ex.

Kongl. Elektrosektionen
1910 - 1985

Den tionde november 1910 var de elever som studerade elektroteknik på Tekniska Högskolan kallade till ett sammanträde. Det var Tekniska Högskolans studentkår som hade bestämt sig för att bilda sektioner för de olika utbildningslinjerna.

I år är det 75 år sedan detta sammanträde. Elektrosektionen fyllerjämnt och ordnar givetvis ett stort kalas i dagarna sju. 1 firandet ingår baler, fester, företagsbesök, cabaret och mycket annat men också en jubileumsskrift. Det är den du just nu håller i handen.

Vi har försökt samla sektionshistoria och anekdoter till en blandning Ssom ska ge en bra bild av livet på Elektro. Vi har intervjuat gamla E- Osquar, vi har läst pärmar, protokoll och tidningar, vi har själva mints, allt för att få ihop något som kan informera, nöja och förströ.

Innan vi började arbetet med skriften undrade vi vad en läsare skulle vilja läsa, och vem den läsaren är. Är det E-Osquar av idag som vill läsa om gamla tider, är det de gamble som är mer intresserade av Elektro idag eller är det rent av morgondagens teknologer som undrar hur det är att gå på Elektro? Vi tror att läsarna utgör en blandning av gamla och unga, intresserade av både utbildning ocb teknologliv. V år ambition har varit att ge en bra blandning. Det finns förhoppningsvis något för alla.

Till sist: Saknar du något i skriften, något vi missat. Tala gärna om det för oss, vi ska försöka få in det i jubileumsskriften som kommer till hundraårsjubileumet.

GammelOsquar minns

Vi var fem Osquarer från årskursen, som tillbringade en vecka tillsammans i somras med fiske, strövtåg och måleri. Vår stuga låg i norra Jämtlands ödemark och det var tre timmars gång, med packning, genom skog och över myr och aäll innan vi kom fram. Det var en upplevelse att träffas så här nära igen efter alla år som gått sedan vi gick ut från Teknis 1949; och naturligtvis kom vi att tala om vår tid där.

På den tiden var skolan delad mellan lokaler vid Drottninggat an och Vld Valhallavägen. De två första åren var årskursen en stor del av tiden vid de gamla lokalerna vid Drottninggatan, där UHÄ nu är inhyst och dessemellan matematikmaskinnämnden byggde och drev de första datorerna i landet.

Liljeström hette vår förste lärare, han var professor i tillämpad matema- tik. Han höll fängslande föreläsningar i beskrivande geometri (besque) och nomografi. på många sätt var han före sin tid. Han använde en overheadap- parat under sina föreläsningar, som han konstruerat själv och skrev med tusch- eller färgpennor på glasskivor. Trots att vi bör ha varit mellan två- och trehundra elever från F, E , M, V och S, i Stockholms högskolas stora hörsal på Norrtullsgatan, hade han ingen svårighet att fånga vårt intresse. Direkt efter de två timmamas föreläsning gick vi upp till Teknis ritsalar och hade räkneövningar. Vilken intensiv spänning och vilka diskussioner det var'. Lösningarna skulle lämnas in vid övningens slut och de rättades av assis- tenterna. Under övningama gick dessa omkring och besvarade frågor, men det var aldrig tal om avskrivning så som det ofta blir nuförtiden. Vi kom även ihåg att Liljeström gav oss som uppgift att konstruera och tillverka en räknesticka, men valde så olyckliga värden att den skulle blivit oändligt lång!?! Vid vår klagan menade professorn att det var en nyttig upplevelse för oss, då "en ingenjör aldrig får stå handfallen. Vi torde ha ändrat på förutsättningarna!"

Liljeström ville införa film i undervisningen för att illustrera t ex egen- skaperna hos lösningarna till matematikproblem. Han begärde medel från högskolan men fick avslag med motiveringen att , Ni torde observera att detta är en teknisk hOgskola".

Professor Malmquist, Malmque som vi naturligtvis kallade honom, un- dervisade i matenlatik. Han var Liljeströms raka nlotsats - en stillsam fin man som utan egentlig kontakt nled oss skrev formler på tavlan i de prydligaste rader- Vi var inte heller särskit många elever sonl följde hans föreläsningar, men jag tyckte ändå att matematiken och dess forsättning funktionsläran blev en upplevelse - ett intellektuellt uppvaknande sonl gav självförtroende och en lnålinriktning som nog fortfarande präglar min verksamhet.

- Kommer ni ihåg Faxen, när han höll på att bevisa en sats inom mekaniken och sa' lned sin gnälliga stämma "jag går till oändligheten". då var det någon i salen som klart och högt sa' "vi stannar här". Vi tyckte nog professor Faxen var en rörande figur, med sina litet valhänta experiment och ändå så angelägen att vi skulle lära oss dynamikens lagar.

Två av oss gammelosquarer börj ade redan 1944, så vi upplevde fredsda- gen medan vi var på Teknis. Jag kan aldrig glömma glädjeyran på Kungs- gatan. Min kamrat åt den dagen lunch på Gamble matsalen vid hörnet av Drottninggatan och Rådmansgatan. Där serverade tanten fri nubbe till lunchen den dagen. Själv kommer jag ihåg Gamble som ett litet och gemytligt ställe, men tonen kunde vara ganska tuff oss grabbar emellan. Vi hade gasque där och vid Lucia kom Arne Borg ned till oss från sin våning högre upp i huset. Där stod plötsligt mitt ibland oss - legenden - och berättade onl sina simtävlingar, om Johnny WeissmUller och om världsrekordet i Bologna.

Hur var studentlivet på den tiden? Det dröjde ända till tredje årskursen innan jag fick riktig kontakt med det. Till det bidrog nog att jag varit ledig för militärtjänst ett år och därmed bytt årskurs. Jag hör nlina kamrater, som inte hade familj i staden, gärna tala om minnen från utflykter till stu- gan och skoj a om gasquema och fortsättningen efteråt vid Högloftet eller Bollnästorget på Skansen, där folkdansen då pågick som bäst.

Vi har hållit ihop inom vår årskurs och träffats då klubbmästaren kallat till vårmöte, antingen det varit middag med bara Osquar eller fest med våra respektive- Inte alla kommer förstås, men tillräckligt många för att det skall vara meningsfullt att fortsätta. Kamratskapet på Teknis har bestämt betytt mycket för oss.

Sect-ionet Z


Teknologer på studieresa

Studiesituationen 1902

En bild av att det inte bara idag är så att man försöker pressa in så mycket som möjligt i utbildningen får man när man läser vad rektor J. Centervall säger till riksdagens andra kammare under debatten av Tekniska Högskolans undervis- ningssystem 1902:

"Jag var i går uppe i Tekniska Högskolan, då jag har en anhörig, som studerar där. När man ser en massa ungdom, som har ledigt från lektion- erna en tio minuter eller en kvart, väntar man sig, att de skola se glada och trefliga ut. Men vad såg jag där7 Jo, en samling unga män, med få un- dantag högst allvarsamma, nedslagna och tankspridda, tydligen nedtyngda av obehagligheter. Detta gav mig anledning att spörja om orsaken härtill, och jag vill i förbigående nämna, at jag även förut haft anledning att taga reda på förhållandena vid Tekniska Högskolan. 'Jo', svarades det, 'vi äro så överhopade med arbete, att vi de flesta av de senaste nätterna icke fått sova mer än 3 a 4 timmar, och att vi lida därigenom stundom av yrsel'. Huru kan sådant vara möjligt7 Icke äro väl lärarne vid Tekniska Högskolan sämre än andra lärare? Nej, tvärt om. Icke äro väl stadgarne för Tekniska Högskolan i och för sig orimliga, och icke vill väl någon av de myndigheter, som ha att göra med denna läroanstalt, hava det så? Nej, saken bero därpå, att man vid uppgörandet av 1901 av den nya stadgan för Högskolan icke tänkte på, att förhållandena utvecklat sig annorlunda än lS77, då den förra stadgan Uppfördes."

Gamla Kungl. Tekniska högskolan, vid Drottninggatan

Innan Elektrosektionen bildades

Tekno1oger har i alla tider känt en viss gemenskap. Man har i alla tider känt ett visst behov att hålla ihop även utanför undervisningen.

Redan lSSS bildades Teknologernas Förening, den första student- föreningen på dåvarande Teknologiska Institutet. Föreningen bytte lSSS namn till Polytekniska föreningen, men den upplöstes två år senare.

Istället bildades en kamratförening. Den hette Utilitatis Veritatisque So- cietas (= Samfundet för nytta och sanning) och var ett slags ordenssällskap för de som gick i första årskursen. Man skulle syssla med , diskussion i tekniska samt andra allmånna åmnen" samt , komiska lörströelser i allmånhet". Snart bytte man namn till Kamratföreningen TI. Alltefter- som grundama själva flyttades upp i årskurserna och till slut tog examen vidgades kretsen så att även de som tagit examen skulle få kvarstå. lS7S de- lade man upp Kamratförenillgen TI i två sektioner, en för de som studerade på Tekniska Högskolan och en för de färdiga ingenjörerlla. lSSS bytte man namn till Svenska Teknologföreningen.

Den 26 november 1901 bildades Tekniska Högskolans Elevkår SOlll en parallellorganisation till Teknologföreningell. Elevkåren skulle ta tillvara på tekllologernas intressen inom skolan och utbildningen. Man jobbade på vissa frågor:
- Vilken titel man skulle ha efter avlagd examen.
- Praktikfrågan
- Plikten för en försummad lektion skulle slopas
- Tillgången på läroböcker
- Obligatoriskt medlemskap i Kåren

En del resultat av Elevkårens arbete kunde mall snart sköllja. Redan året efter började man med försäljnillg av rit- och skrivnlateriel, allt för att göra det billigare för teknologen. 1903 bildade Kåren en praktikbyrå SOlll skulle underlätta när teknologerna skulle söka praktik gellom att förmedla kontak- ter med olika företag. Alla de olika fackskolorna skulle vara repressenterade i praktikbyrån. 1904 lyckades Elevkåren avskaffa dell förhatliga plikten. Plik- ten var 1 kr som skulle betalas för varje försummad lektioll. En SUll11lla SOlll man på den tiden kunde köpa en hela pUllsch för.

1910 bö~ ade det sen hända saker. Först beslöt högskolestyrelsen att avgångsexamen från Tekniska Högskolan skulle vara civilillgelljörsexamen, bergsingenjörsexamen eller arkitektexamen. Civilingenjörer hade tidigare bara väg- och vattenbyggare kunnat kalla sig då man ursprungligen stud- erat på Artilleriläroverket i Marieberg, men studerat civil ingenj örskonst till skillnad från militär.

Elevkåren bytte namn till Tekniska Högskolans Studentkår (THS). Studerandesektionen inom Svenska Teknologföreningen lades ned och med- lemmarna övergick till Studentkåren som nu även fick obligatoriskt medlems- skap. Svenska Teknologföreningen kom nu att bara ha färdiga ingenjörer som medlemmar och blev mer en intresseförening för fackliga frågor. Svenska Teknologföreningen blev sedemera Sveriges Civilingenjörsförbund.

Den 7 oktober antogs Studentkåren nya stadgar där bl a studentsektion- ernas tillkomst fastställdes:

§10
Kårens medlemmar fördelas på sex sektioner, hvardera omfattande en fackskola, nämligen:
sektionen för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi
sektionen för elektroteknik
sektionen för väg- och vattenbyggnadskonst
sektionen för bergsvetenskap
sekt ionen för kemisk t eknologi
sektionen för arkitektur
§11
Sektionerna äga åt sig utse ordförande, v. ordförande och sekreterare.
§13
Sektionerna hafva att fatta beslut i frågor rörande egan angelägenheter....
§15
Tillträde till sektionssammanträde äger varje medlem af Kåren, men blott sektionsmedlemmar äga rätt att deltaga i beslut.

Vidare så skulle man ha en klubbmästare, som skulle ansvara för anord- nandet av fester och samkväm, samt två medlemm~r i praktikbyrån.

Elektrosektionen bildas

Sektionen för Elektroteknik vid Tekniska Högskolans Studentkår bildades 1910. Vid det konstituerande mötet torsdagen den lO november kl 7.15 em i hörsal F bildades officiellt sektionen och dess förste ordförande blev Einar Hussenius.

Elevsektionen bildades genom ett påbud från Studentkåren, då man ty- ckte att man ville på ett enkelt sätt ha kontakt med de olika utbildningarna. Detta beslutades när man antog nya stadgar för Studentkåren 7 oktober 1910. 1 dessa fastslogs att en elevsektion skulle bildas vid varje av skolans 6 fackskolor (motsvarigheten till dagens linjer). Elektrosektionen var till- sammans med Väg- och Vattenbyggnadssektionen den första att bildas. De konstituerande mötena började vid samma klockslag. De övriga sektionerna bildades under den vecka som följde: måndag: arkitektursektionen, tisdag: maskinsektionen och bergssektionen, onsdag: kemisektionen.

1 början hade verksamheten i stort sätt två områden: fester och fram- skaffande av praktikplatser. Redan vid det andra sektionsmötet tillsattes ett klubbmästeri och representanter i Kårens praktikbyrå. Versamheten var seriös och sektionen engagerade sig tidigt i utbildningsfrågor då man såg sek- tionen som ett umärkt språkrör för alla som studerade på Elektrotekniklinjen. Redan 1913 diskuterade man en kursrevidering.

Traditioner började göra sig gällande för att stanna för en kortare eller längre tid. Första vårbalen, något som vi fortfarande har kvar, gick av stapeln 1917.

Skolan och dess äldsta historia

1825 beslöt Kgl. Maj:t att inrätta Teknologiska Insti- tutet, föregångaren till KTH. Dess målsättning skulle vara at t " samla och meddela kunskaper och upplysningar som äro nödvändiga för att med framgång kunna idka slöjder eller vad man vanligen kallar hantverk och fabriker".

Den 6 juni 1827 böIjade undervisningen. Man höll till i en fastighet på Mäster Samuelsgränd 45 (nuvarande Mäster Samuelsgatan 47). 1 början var undervisningen mer praktisk än teoretisk och i form av gesäll- eller lärlingsutbildning. Några direkta förkunskapskrav fanns inte, ej heller någon undre åldersgräns, vilket ~orde att tom. 10-åringar kunde få delta i under- visningen.

1846 omorganiserades skolan så att mer teori och vetenskap kom in i undervisningen. Man faställde också studietiden till 2 år och en undre åldersgräns på 16 år infördes. Eleverna indelades i två kategorier mekanister och kemister. 1 slutet på 1850-talet tillkom även väg- och vattenbyggama som dittills studerat på Artellrihögskolan i Marieberg.

Man växte tämligen snart ut ur de trånga gamla lokalerna och 1863 togs de nya lokalerna i hörnet Drottninggatan-Rådmansgatan (där UHÄ numera har sina lokaler) i bruk. Ett par år senare flyttades också Falu bergsskola till Te~nologiska Institutet. 1867 beslöts onl nya regler för skolan där bl a elevrna delades upp i fyra fackskolor, vilket motsvarar dagens linjer. De fyra fackskolorna var: maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, kemisk teknologi, bergsvetenskap samt väg- och vattenbyggnadskonst.

1877 fyllde Teknologiska Institutet 50 år och samtidigt byttes namnet till Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Utbildningen förländes och 3 eller 4 år beroende på vilken fackskola man tillhörde. En ny fackskc la för Arkitektur inrättades också.

Under det kvartssekel som följde började undervisningen ta alltmer fast are former. Den blev också med specialiserad inom de olika fackskoloma. Dock läste alla elever ett antal grundläggande kurser i matematik, kemi, allmän och tillämpad fysik, mekanik, geodesi, ritteknik och byggnadsteknik.

1 och med de nya stadgarna 1901 inrättades en ny fackskola för elek- troteknik. Samtidigt inrättades en underavdelning för skeppsbyggnadsteknik inom fackskolan för maskinbyggsnadskonst, vilken kunde väljas efter två års studier. 1912 blev sedan skeppsbyggnadsteknik en egen fackskola.

1 och med att undervisningen utökades och fler elever togs in börj ade återigen behovet av nya lokaler göra sig gällande. Man hade för att kunna bedriva undervisningen med det ökade elevantalet tvingats att bygga till och hyra in sig i lokaler runt gamla Teknis.

1913 påbörjades byggnationen av nya lokaler på Vallhallavägen vid Östra

Station. Dessa byggnader stod färdiga 1917. De äldst~ av dessa är de där Elektro idag huserar. Flyttningen till Vallhallavägen gick succesivt och i börj an var det bara eleverna i årskurs 3 och 4 som fick flytt a. Allteftersom åren har gått har KTH byggts till och blivit större och den utbyggnaden är inte avslutat än. Det senaste är att Elektro kanske får nya lokaler längre bort på Drottning Kristinas väg.

Nya utbildningslinjer har också tillkommit. 1932 överflyttades lant- mäteriundervisningen från Lantmäteristyrelsen och samtidigt bildades ny linje för Teknisk Fysik. 1983 har fick även datatekniklinjen se sitt ljus här på Teknis.

KTH på 40-talet

Gustaf Robert Dahlander

Den 28 juni 1901 beslutades att infOra en fackskola fOr Elektroteknik. Gustaf Robert Dahlander är den man ivrade mest fOr detta och vi bOr anse att han var elektrotekniklinjens grundare.

Dahlander var ursprungligen göteborgare. Han gick 2 ~r p~ Chalmer- ska slöjdskolan men tog sin civilingenjörsexamen vid artilleriläroverket i Marieberg. Lektor i allmän fysik p~ Chalmerska slöjdskolan. Han var medlem i en mängå olika kommitteer och nämnder, bl a Göteborgs stads- fullmäkt ige.

1870 kom han till Stockholm och det d~varande Teknologiska Institutet där han han blev professor i allmän och tillämpad fysik. Under sina ~ här p~ Tekniska Högskolan satt han med i flera utredningar om utökning och förändring av utbildningen. ~amförallt ägnade han sig ~t att försöka f~ ig~ng undervisningen inom Elektroteknikens omr~de, som l~g inom hans egen pro- fessur. Han föreslog att en särskild fackskola för Elektroteknik skulle inrättas, men förslaget föll i 1894 ~rs riksdag. P~ hans initiativ utvidgades undervis- ningen i Elektroteknik steg för steg under 1890-talet. 1899 ombildades p~ hans eget l~rslag hans professur i tillämpad fysik till en i elektroteknik. 1901 fick han S~ sin efterlängtade fackskola i elektroteknik.

Dahlander hade flera järn i elden p~ hans initiativ tillkom även Teknish Högskolans materialprovningsanstalt 1896, sedemera Statens provningsan- stalt. Under ~ren 1890-1902 var han rektor för Tekniska Högskolan.


Gustaf Robert Dahlander, F. 1834 -- D. 1903.

Utbildningens historia

Elektrotekniken som ämne betraktat kom igång på 1880- talet. 1 Tyskland låg man längst fram, då man 1882 inrättade en professur i Elektroteknik vid Tekniska HOgskolan i Darm- stadt.

Här i Sverige var vi inte s~ l~ngt efter, ~tn1instone inte fr~n lärarnas sida. Redan 1889 inlämnades ett betänkande till lärarkollegiet p~ KTH fr~n en kommitte som skulle se över utvidgningar i utbildningen. Man ville bl a öka elevantalet och utvidga lokalerna. Dessutom föreslog man att en speciell fackskola för Tillämpad Fysik och Elektroteknik skulle inrättas. Det fanns redan tidigare 5 andra: Maskinbyggnadskonst, Kemisk teknologi, Bergsvetenskap, Väg- och Vattenbyggnadskonst och Arkitektur. Det skulle enligt kommitte , utan allt tvivel komma att väsentligt öka Högskolans be- tydelse". Men förslaget avslogs och planerna skrinlades. Motivationen var att det inte var säkert att den tillfälliga ökningen av intresse för teknisk utbildning skulle best~.

Redan ~ret därp~ konl fr~gan om en fackskola för Elektroteknik ~ter p~ tapeten d~ riksadagen tillsatte en kommitte som skulle undersöka Tekniska Högskolans eventuella utvidgning och omorganisation. Förslaget kom fr~n d~varande ecklesiastikministern Gunnar Wennberg efter en framställan fr~n lärark~ren och styrelsen för Tekniska Högskolan. Kommittens betänkande lämnades til Kungl. Maj:t den 15 december 1891. Man ville bl a öka ele- vantalet p~ KTH S~ att 120 nya elever kunde beredas plats, ökningen fr~n d~varande 75 gjordes , med tanke p~ framtida behov". Men även detta förslag avslogs 1894 av riksdagen. Undervisningen inom det elektrotekniska omr~det fick tillsvidare bedrivas under fackskolan för Maskinbyggnadskonst.

Redan 1892 hade dock riksdagen beviljat ett extra anslag för att inrätta en lärartjäst i praktisk eletronik och pengar för att iordningställa ett elektro- tekniklaboratorium. Höstterminen 1892 infördes en specialkurs i praktisk elektroteknik. Undervisningen inrättades under fackskolan för Maskinbyg- gsnadskonst, men kursen kunde läsas av elever p~ alla fackskolor. Under- visningen i teoretisk elektroteknik blev en egen kurs fr~n höstterminen 1893 och l~g under professorn i Tillämpad Fysik.

Undervisningen inom det elektrotekniska omr~det utvidgades alltmer. Intresset bland eleverna för elektroteknik var stort och en icke oanselig del av eleverna p~ fackskolan för Maskinbyggnadskonst inriktade sig mot elektroteknik. Hösten 1898 togs ytterligare ett steg mot det ~tr~dda m~let, inrättandet av en elktroteknisk fackskola. En särskild , Underavdelning för elektrotekniker" avskiljdes inom fackskolan för Maskinbyggnadskonst. En ny lärartjänst inom elektroteknik tillsätts. Samma ~r beslöts även man skulle ta in 125 nya elever per år på Tekniska Högskolan.

1899 föreslår professorn i Tillämpad fysik Gustaf Robert Dahlander att hans professur borde ändras till en professur i Elektroteknik och att värmeläran som även ingick i Tillämpad fysik skulle överlämnas åt en särskild extra lärare, vilket beslutades enligt Kungl. brev i maj 1900. Dahlander hade då hela tiden sedan han kom nit till Tekniska Högskolan 1870 arbetat för att utvidga undervisningen på Tekniska Högskolan och framförallt inom det elektrotekniska området.

29 november 1900 framlägger pånytt Dahlander ett förslag om utvidgning av Tekniska Högskolan. Nu ska man bereda plats för 180 nya elever årligen och igen kommer förslaget om en fackskola för Elektroteknik ska inrättas. Denna gång går förslaget igenom och den 28 juni 1901 inrättas den nya fackskolan för Elektroteknik.

Under läsåret 1902-03 utexaminerades de första eleverna från den nya elektrotekniska fackskolan. Dessa var 27 till antalet, vilket var en fjärdedel av alla utexaminerade det året.

1908 kom ett förslag från lärarekollegiet om en förlängning av Elek- trotekniska fackskolan från obligatorisk 3-årig till 3 1/2-årig. Kommitten som utrett frågan förklarade dock att en fyraårig obligatorisk kursplan " vore för den Elektrotekniska fackskolan lämpligast", men med hänsyn till den rådande bristen på lokaler och lärare, var man tvungen att förorda en 3 1/2-årig läroplan. Förslaget beviljades av Kungl. Maj:t och den nya läroplanen togs i bruk from höstterminen 1908.

Under seklets två första deceninnier var stora delar av utbildningen my- cket allmän ingenjörskonst. Först i årskurs 3 läste man mycket elektroteknik, och då teoretisk elektroteknik som i princip var eletromskinlära (namnbyte 1914) och allmän elektroteknik som var elektrisk anläggningsteknik. Ämnet teoretisk elektroteknik i den mening vi har idag infördes 1914.

1913 förlängdes utbildningen till 4 år, något som vi fortfarande har idag.

Svagströmstekniken ökade snabbt i omfattning och allt skulle inrym- mas inom området teoretisk elektroteknik. Detta medförde en stark över- belastning av professuren i teoretisk elektroteknik, vilket ~orde att man gan- ska ingående diskuterade en uppdelning av professuren. 1 1937 års statsverks- proposition upptogs en uppdelning på tre professurer: Radioteknik, telefoni och telegrafi samt teoretisk elektroteknik med mätteknik. Det bildades också en ny studieinriktning som var specialserad på svagströmsteknik.

Under andra världskriget skedde runt om i världen mycket forskning kring de tekniska tillämpningama av atomfysik och elektrodynamik. Sverige ville vara med i den forskningen och därför begärde KTH onl en ny professur i elektronik. Denna inrättades 1945 och innehavare blev Hannes Alfven som länge specialiserat sig inom detta område. Elektroniken delades sedelnera upp i två delar: plasmafysik och elektronfysik (nunlera acceleratorteknik).

Under femti- och sextitalen tog svagströmstekniken fart. Teletrans- missionsteknik, tillänlpad elektroteknik och teletrafiksystem blev egna pro- fessurer 1963. Utbildning i halvledarteknik påböIjades under slutet av sexti- talet.

1 slutet av sjuttiotalet reviderades Elektroutbildningen. Fyra nya studie- inriktningar kom till, de två gamla ~ordes om. De sex inriktningama blev. Elenergiteknik, Industriell elektronik, Telekommunikationsteknik, Dator- systemteknik, Mikroelektronik och Fysikalisk elektroteknik. Under början av åttiotalet har utbildningen kompletterats och nya proffesurer inrättats.

Låroplan fOr Fackskolan fOr Elektroteknik anno 1911

{ - Elektrotekniklin]'en)

31/~-~rig läroplan

Arskurs 1: Matematik, fysik, kemi, allmän geologi (frivillig), beskrivande geometri och linearritning, frihandsteckning. (Samma kursplan som för fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi.)

Arskurs 2: Fysik, geodesi, teoretisk mekanik, hållfasthetslära, konstruktion av maskinelement, allmän elektroteknik, teoretisk elek- troteknik, byggnadsstatik, husbyggnadslära (frivillig).

Arskurs 3: Vattenmotorer och vattenuppfordringsmaskiner, värmemotorer, mekanisk teknologi, metallurgi, materialprovning, allmän elektroteknik, teoretisk elektroteknik.

Termin 7. Allmän elektroteknik, teoretisk elektroteknik.

O, min älskade Hallen
när jag såg dig i entren
första gången föll mitt hjärta ut i sken.
Ingen kan som du förklara hysteresisfenomen.
O, min sköne min älskade Hallen.

Ett par rader i en känd visa på sektionen. Hallen är mannen som blev en legend redan under sin livstid. Hans namn förekommer på de mest skiftande ställen och är bland det första n0llan blir skrämd med.

Vem var då denne Erik G. Hallen?

Den sextonde september 1899 hände sig att ett gossebarn blev fött i träsnidarstaden Göteborg. Som sig bör genomgick unge Erik Chalmers tekniska högskola, vilken han lämnade för gott 1921. Efter en avstickare till Uppsala, vilken medförde titlarna fil mag 1924, fil lic 1927 och fil dr 1930, kom Hallen till staden med stort S i vars omgivningar han skulle stanna större delen av sitt liv. I Stockholm arbetade han som lektor vid Norrmalms flickläroverk 1942- 46. Detta var ett arbete Hallen mycket stolt över, eftersom det visade att även han var praktisk, vilket han ansåg sig vara, och inte enbart en teoretiker.

1946 blev Hallen professor vid institutionen för Teoretisk Elektroteknik och styrde den i fortsättningen med fast hand ända till sin pension 1965. Det kan nämnas att Erik G. Hallen var gästprofessor vid Harvard 1947-48 och vid Caltech 1954-55. Han räknades inom teoretisk elektroteknik som en av de främsta auktoriteterna i världen, speciellt när det gällde specialiteten antenner.

Tentamina och föreläsningar

Erik G. Hallen var stor och lång, över 190 cm. Han var mycket blek, hade kyliga intellektuella ögon och var alltid klädd i svart. Man behöver knappast tvivla på att blotta uppenbarelsen satte skräck i eleverna.

på Hallens föreläsningar skulle det helt enligt tidens anda vara tyst och Gud nåde den som kom försent. Hallen hade en vana att då och då under föreläsningarna dela ut lappar med frågor som studenterna fick gå fram till tavlan och besvara.

Hallens bok, Elektricitetslära, utkom först 1953. Innan dess kom Hallen in i föreläsningssalen med en liten svart bok i handen och börj ade skriva på tavlan. För att hinna med så mycket som möjligt fortsatte han skriva under rasten. När teknologerna kom tillbaka till nästa lektion var tavlan full av nytt stoff som skulle skrivas av. Hallen ansåg att den som klarat en tenta också skulle kunna kursen. För att klara en Hallen tenta skulle två av fem uppgifter lösas. Den teknolog som inte mäktade med denna uppgift ansågs av Hallen vara mindre duktig.

[BILD]
Erik G. Hallén

I och med att de som misssade tentorna var mindre duktiga tyckte sig Erik G. Hallen inte ha någon SOm helst anledning att ta nmed de två svåraste uppgifterna på omtentorna, det blev därför bara tre uppgifter. Under Hallen sista år på KTH blev det dock fem tal även på omtentorna.

1 början av sextiotalet existerade Hallen Phy Phan Klubb, en säkert mycket deprimerad skara av teknologer som missat någon Hallentent a minst tio gånger. Denna församling var dock i minoritet, examinationsfrekvensen på Hallens tentor var cirka 65 procent.

Erik Hallen hade även muntliga tentamina, vilka tillgick så att tre eller fyra elever åt gången fick komma in och erhålla varsin lapp med skrift liga frågor. Ofta kom två av dem ut tämligen omgående. Hallen ville nämligen att alla skulle kunna svara på alla frågorna. Kunde någon inte svara, kunde han inte kursen och hade bara att gå.

Sekreterare

När någon student sökte Hallen fick han inte gå direkt in till dennes rum utan var tvungen att först få tag på sekreteraren och framföra ärendet till henne. Hon gick sedan in till professor Hallen och frågade om ärendet var godtagbart eller inte. Oftast var det inte godtagbart. Rykten säger att en teknolog vid namn Per-Olof Brundell struntade i sekreteraren och gick direkt in. Per-Olof Brundell är numera professor i Teoretisk Elektroteknik på Lunds tekniska högskola.

En teknolog, Gunnar Brodin, fick en gång ett uppdrag som studieför- troendeman. Det satt en skara deprimerade teknologer, kanske medlemmar i Hallen Phy Phan Klubb, och beklagade sig över professorns höga krav. Gunnar Brodin fick i uppgift att framföra klagomålen. Gunnar bokade tid, och fick så småningom framföra ärendet. - Goddag, vi vill framföra att vi studenter tycker att professorn har orim- liga krav.
- Vad hette ni, sa ni? svarade Hallen. Gunnar Brodin klarade Hallententan trots detta, så Hallen måste ha förlagt lappen där han skrev upp namnet.

Hallen på vårbal?

För att ge en bild av teknologernas syn på professor Hallen har vi tagit med den diskussion som fördes på vårmötet den 26 april 1955.

... Berggren frågade om Hallen var inbjuden till vårbalen, särskilt med tanke på att han var nygift. Ordf nämnde SOm exempel, att han ännu inte tackat för bröllopstelegrammet. Man borde se en påtaglig förbättring innan han inbjudes. Gustavsson frågade varför Tobban då inbjudes. Han kan ju inte visa någon förbättring, eftersom han omöjligen kan bli bättre än han är. Lindberg fann efter något letande ett styrelseprotokoll från förra året, där det stod att Hallen hade blivit snällare. Berggren kunde tala om, att Hallen förr i tiden gick på n0llegasquen, men att han en gång pikades så hårt av både Osquar och propheterna, att han såg sig föranlåt en att gå hem. Lindberg frågade om det rykte var sant, som sade att Hallen tyckte att "studenterna" söp för dåligt. Berggren kunde upplysa on att denna gång talade ryktet sant.

Då vi reviderade Elektro

Dagens elektroutbildning är ett resultat av kursrevider- ingen 1979. Den innebar en förändring av kursplanerna i samtliga årskurser.

I mitten av sjuttiotalet var utbildningen på linjen föråldrad. Inga större förändringar av innehåll och uppläggning hade gj orts på många år. Stu- dienämnden, teknologernas utbildningsbevakande organ, började försöka få en ordentlig omläggning av kursplanen. Det skulle dock dröja innan linje- nämnden, den nämnd som bestämmer om utbildningen på Elektro, kunde ta det första kursrevideringsbeslutet. Arbetet med den nya kursplanen bedrevs i ett antal olika kommitteer och grupper. Lärare, teknologer och näringslivsfolk sammanträdde, diskuterade och konfererade under litet drygt fem år. 1 början av arbetet nämndes lägre arbetsbelastning, moderna undervisningsmetdoder och liknande som mål för en ny kursplan. Allt efter arbetets gång blev det klarare att förändringarna mer gällde innehåll och uppläggning än undervisningsmetoder eller arbets- belastning.

Årskurs ett i den nya kursplanen beslöts på ett mycket stormigt 1in- jenämndsmöte i december 1978. Sedan följde beslut om de övriga årskurserna 1979, 1980 och 1981. Årskurserna startade hösten efter respektive beslut. Årskursen som började 1979 var de första som gick hela den nya utbildnings- planen.

Den nya studieplanen var en fråga som drevs mycket hårt av teknologerna i olika nämnder och styrelser. Den nya högskoleordningen som kom 1977 innebar att teknologerna fick representation i alla högskolans beslutande or- gan. Detta tillsammans med engagerade näringslivsrepresentanter och en del framåt lärare gjorde förändringarna möjliga. Linjenämnden tillsatte ofta arbetsgrupper och kommitteer där tek- nologerna var engagerade och ibland avlönade medlemmar. Efter något år satt flera teknologer som ansvariga tjänstemän på poster inom kansli och studievägledning.

Elektros studienämnd hade en mycket aktiv period under den här tiden. Arbetet i de olika höskoleorganen gjorde att nästan hundra teknologer satt som elevrepresentanter. Studienämnden ordnade utbildningshelger, möten och samkväm för de många representanterna.

Elektros kursplan

En st udent som precis har börjat på linjen för Elek- troteknik har minst fyra års studier framför sig. Medelst udi- etiden är just nu cirka 5,0 år.

De första två åren ägnas åt grundläggande ämnen SOlmm matematik, fysik, mekanik och grundläggande elektroteknik.

Efter andra årskursen får teknologerna välja en av sex olika studiein- riktningar: Elenergiteknik, industriell elektronik, telekommunikationsteknik, datorsystemteknik, mikroelektronik och fysikalisk elektroteknik.

Undervisningen bedrivs främst som föreläsningar, övningar och labora- tioner. I några kurser får eleverna lämna in skriftliga rapporter och r . edovisa arbetet muntligt. Den schemabundna tiden varierar mellan 30 och 35 timmar i veckan.

I utbildningen ingår sjutton veckors praktik. Utbildningen avslutas med ett examensarbete som är tänkt att ta tre månader.


Elektro i Västeraås

Hösten 19S3 lade linjenämnden för Elektroteknik ut 30 platser per årskurs, av totalt 170, på "entrepenad" till högskolan i Västerås. Det är dessa teknologerna SOm bildar Elektro Västerås. De två första åren läses i Västerås, förutom några laborationer somll utföres vid KTH. Efter dessa två år kommer teknologerna till Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm, där de läser de två sista ~ren. Kursplanen, liksom tentorna, är de samma som ges vid KTH, men undervisningen är av typen lektionsundervisning, d v s utan föreläsningar. Eftersom Elektro-Västerås endast funnits i dryga två ~r, de första elev- erna antogs hösten 19S3, S~ är det ont om traditioner. P~ denna tid har det dock gjorts en hel del: n01leinspark, pre-n011egasque, egna t-shirts, egen maskot, en elevsektion har bildats och densamma har erhållit en sektions- lokal.

1 Väster~s sker utbildningen i fd Zimmennanska skolan, numera kallad Högskolan. Den ligger i centrala Väster~s och var före 19S3 ett tekniskt gym- nasium. Skolans lokaler delar teknologerna med: ekonomer, marknadsförare, fritidspedagoger, förskolelärare, energi- och drifttekniker. Under högskolans tak är drygt hälften av alla studenterna flickor.

Elektro i Västerås börjar en vecka tidigare än E-KTH med den inledande kursen i matematik.Det har funnits en hel del inkörningsproblem, bl a med schemaläggningen. 1 början fanns det inga tentaveckor före tentorna, men 3enare lades det in tentamensfria dagar före varje tentamen.

Hösten 1954 drogs en n0llning ig~ng, vilket innebar stadsorientering och friluftsdag med elektroaktiviteter. n011euppdrag utdelas även till Västerås- 1011an. n011an i Västerås deltar även tillsammnans med n0llan i Stockholm den årliga n011egasquen på Nymble Corps och vid v~rterminens avslutning anordnas en slutfest. Osquar börjar bli ett välkänt begrepp i Västerås.


Högskolan i Västerås (f d Zimmermanska skolan)


Examensarbete i slutet av 1920-talet)

Fuskdiskussionen 1947-03-06

I en artikel i Nya Dagligt Allehanda talas om fusket såsom en konst. 1 artikeln t alas som hastigast om att det används fuskmetoder, Som kan karakteriseras som överorganiserade men även de som tangera det geniala. Sedan ger sig tidningen in på den kända historien om, Mannen med det ombundna huvudet".

En teknolog infann sig på en skriftlig tentamen med ett huvud så omvirat av bandage, att endast ögonen syntes. Den stackars teknologen hade råkat ut för en bilolycka. Ambitiös som han var infann han sig likafullt till tentamen och klarade uppgifterna på ett så mästerl~gt sätt, att den imponerade läraren gav honom ett charmant betyg. Läraren kunde ju inte veta, att innanför det myckna bandaget dolde sig ett par hörlurar, att innanför teknologens kläder gick ett par ledningstrådar och att i hans klack satt en kontakt. Dagen före hade ynglingens äldre och skickligare kamrater dragit en ledning till hans plats och monterat en kontakt i golvet. Uppgifterna utsmugglades och i rummet bredvid satt en man och dikterade deras lösning per telefon.

Så var det med den saken. Författaren visste inte, om mannen var elek- triker, men hans "äldre och skickligare kamrater" tycks ha varit det.

Efter denna tidningsartikel infinner sig osökt två frågor. Den första är om historien verkligen kan vara sann eller om det är en tidningsgroda. Den andra frågan, som är en följdfråga till den första, är om historien verkligen är sann, kommer då framtidens teknik att ge oss nya möjligheter eller...

Den som lever får se om framtidens teknologer utvecklar ännu mera sofistikerade met~der för att klara de många hindren på vägen mot civilin- genjörsexanlen.

Storamiralerna hos Sektreteraren - Samtal med Håkan Sterky


H&an Sterky, du som har följt E-sekiionen och Teknis i över 65 år, nog var det väl bättre förr.

Nej det vill jag absolut inte påstå- Det är meningslöst att diskutera onl det var bättre eller sänue förr, det enda man kan påstå är att det var annorlunda- Jag tycker det verkar vara god fart på E-sektionen-

Hur kom det sig egentligen att du började pa Elekiro ~

Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskap, ända sen jag var liten. När jag var en 8 - lO år gick jag till den enda i släkten sonl hade lite naturvetenskaplig kunskap, det var en moster, och sa att jag vet att Edi- son och Marconi lyckats prata med varandra trådlöst över atlanten, men jag förstår inte hur dom lyckats rikta skaket från England till Anlerika. Skaket, det var alltså trådlösa vibrationer i etern- Jag visste ju som tioåring att ljuset gick rätt fram och jag visste ju att jorden var rund, men jag förstod inte hur ljuset kunde komma ner i Anlerika.

Det var ju så att Marconi som lyckades, det var väl strax före 1900, skicka de första signalerna över till Amerika från Bornmouth. Han ~orde det i opposition med de främsta vetenskapsmännen- Dom sa det kolnnler aldrig att lyckas att få en förbindelse med elektromagnetiska vågor därför att doln går rakt ut och kan inte komma ned. Detta pågick så länge att när det hade lyckats ~orde Heviside och en professor som hette Kennely i Förenta Staterna en hypotes om att det måste vara att refiekterande lager däruppe. Och ingen visste vad det bestod av (ja skål på er). Det måste finnas ett refiekterande lager sonl ~orde att det speglade ner- Jag hade professor Kennely som lärare vid Harwarduniversitetet 1925 när jag var Amerikastiftelsens stipendiat. Dessa bägge fick ge nalnn åt det här lagret som för att vara rättvis mot bägge två fick heta Kennely-Heaviside lagret. Först sent på tjugotalet visste m~n mer om det och då fick det heta jonosfären. Och man upptäckte att det f~nns fier~ olika spegl~nde skikt. Professor Kennely har sagt i en ~~reläsning att "vi fick ge namn åt en vetenskaplig företeelse innan vi visste att den f~nns där."

Du bestämde dig alltsa tidigt för vad du ville bli -

Det var aldrig någon tvekan om att jag skulle välja ingenjörsbanan- Jag skrev nlin studentuppsats om olika slag av strålning. Min värnplikt ~orde jag hos fälttelegrafkåren och var bland ann~t med om en nl~rch då vi för första gången använde elektronrör, jag tror det var som lf förstärkare.

En gång hade vi upprättat en trådlös telegrafstation på en äng nedanför en bättre herrgård- Kompaniets major kom ned efter en nlYcket fin middag

med prinsen. Prinsessan Astrid, som så småningom blev drottning Astrid av Belgien, var också med tillsammans med sin lilla hund. De kom alltså för att titta på vår telegrafstation och det bar sig inte bättre än att prinsessans tax på hundars vis kände naturen kalla. Han såg sig Omm och hittade inget träd, men däremot vår antennmast. Längst ner hade den en järnplatta med fyra isolatorer för vi hade 30 000 volt och det var högfrekvens, så det kunde slå rejäla gnistor. Taxen gjorde vad den behövde och just då tryckte telegrafisten på nyckeln. Det var roligt att se taxens reaktion, men ändå roligare var det att se hur vår fänrik försökte förklara fenomenet för den då tioåriga prinsessan. Både tax och fänrik överlevde.

Jag kom in på teknis 1918, men jag måste göra min värnplikt först, så jag började i själva verket på hösten 1919.

Berätta lite om hur mottagningen var ordnad på din tid.

Ja, man blev personligen mottagen som n0lla och fick lösa vissa uppgifter. Nu är det ju så hiskligt många n011an så det går ju inte att behandla alla individuellt. Det här med elektrisk mottagning fanns inte alls på min tid, däremot hade man en stor väggplanch. Man sjöng "Der Graf von der Luxenburg" och n011an fick peka på planchen med en pekpinne för att illustrera texten. Man hade ingen aning om detta och fort gick det. Den nakna flickan hittade nästan alla, man allt det andra. Så blev man underkänd men efter en hel del prat hit och dit blev man godkänd och fick gå och sätta sig bland de andra. Sedan hade man gasque tillsammans och alla var du och bror.

Jag kan förresten berätta en ganska lustig sak från 1925. Då var jag civilingenjör, men av någon anledning så var jag med på gasquen. Då hade den första flickan, Greta Westberg, börjat på elektro. Hon kallades för Elec- tric Girl. Hon blev etta då och jag var ju äldst av alla närvarande bortsett från professorerna så jag skulle vara den första att lägga bort titlarna med henne. Då flög fan i mig så jag pussade henne. på kinderna visserligen, men de efterföljande tog efter så resultatet blev att hon blev pussad av sisådär 117 teknologer vilket var lite våldsamt. Men det vill hon inte komma ihåg längre. Hon gifte sig sedermera med Ragnar Woxen som såsmåningom blev rektor för KTH. (Ska ni ha lite mera? Skål!)

Jag disputerade 1933 och blev jubeldoktor -83. Woxen disputerade -32 men han fick vänta ett år. De andra som disputerade då var döda 1983 så det var bara Ragnar Woxen och jag som kunde vara med. Vi var de första teknologie doktorerna i Sverige, Chalmers var ju inte högskola än. Min avhandling handlade om frekvensdivision. Sen blev jag professor på telegrafi- och telefoni. Jag var tillförordnad professor på institutionen från -37 och 1939 blev jag ordinarie professor.

1942 blev jag generaldirektör för Televerket, jag tjänstgjorde som rektor därför att ordinarie rektor, som hette Kruger, var tjänstledig. Därför fick jag

som prorektor rycka in och vara rektor. Jag började som generaldirektör på Televerket med tre månaders tjänstledighet utan att någonsin kommit dit. Jo förresten, första dan var jag där en timme. Men sen var jag ju kvar där desto längre, tills jag pensionerades 1965.

Jag minns många roliga fester från mina år på teknis, speciellt en. Det var i början på förtiotalet. Jag hade fått en förfrågan om professorn möjligen ville vara med på en fest för att samla ihop pengar för att bygga till kårhuset. Man skulle fira blandarens 79-års jubileeum så man bjöd in alla gamla kårpampar och alla gamla blandarredaktörer.Det serverades smör och ost och sill och brännvin och så uppträdde blandargubbarna med ett ot al vansinniga num- mer, det ena värre än det andra. I Januari året efter skrev man till alla som hade varit med på kalaset och sa att eftersom ni ju hade så trevligt häromsistens så vill ni säkert också lämna ett större ekonomiskt bidrag till kårhusbygget, man behövde en miljon kronor som en grundplåt. Så dom som var med på festen fick så att säga betala för sig i efterskott. Det fanns ett rykte, jag vet inte om det är sant, som sa att man efter en omfattande och framgångsrik tiggerikampangn bjöd in alla bidragsgivare, men inte dom som hade varit med på blandarfesten och donerat pengar med anledning av den. När det kom klagomål så svarades det att ni hade ju redan fått vara med på en fest så det fick vara bra med det.

Blandaren var ju när jag gick på teknis en helt intern angelägenhet men när man nu behövde pengar så fick man börja sälja den på stan och då fick man ju ta in lite annat material och så är det ju fortfarande- Jag har stått i Blandaren. Jag var skattmästare på kåren och det var en väldigt kinkigt för som sådan hade jag ju till uppgift att se till så att alla betalade in sina kåravgifter. I VB 1922 publicerades av den anledningen en teckning i halvfigur föreställande mig och under stod det , Kårens Judas. Pungen syns inte.'. (Nu ska vi övergå till en annan dryck tycker jag. Vill ni ha is?)

1977 aterupptog teknis traditionen med studentkarnevaler. Hur var det pa din tid?

Dom började på Drottninggatan vid gamla teknis, ja jag började ju där och undervisningen i dom grundläggande ämnena bedrevs där. Det låg ju mittemot Stockholm Högskola och varje år sista april gick en karneval Drottninggatan ner, längs Strandvägen, över Djurgårdsbron för att upplösas utanför Skansen och sen tog man tåget upp till Skansen och firade sista april-

(Ja skål igen då).

Det var ofta mycket utstyrda vagnar och jag kommer ihåg många up- plevelser, både trevliga och otrevliga- En var ett år då man drog vagnarna med traktorer och en student ramlade av sin vagn och blev ihj älkörd av trak- torn som drog vagnen efter. Efter det förbjöd polisen karnevalerna i många år.

Ett annat år, det måste varit året innan, red jag på en vit häst och precis när jag skulle över Djurgårdsbron var det en en dam som var lite oförsiktig med sitt paraply så hästen blev rädd och stegrade sig och jag höll på att bli avkastad. Sedan kunde jag omöjligt få hästen att gå över bron så jag fick rida hela vägen runt Djurgårdsbrunn för att komma över till andra sidan.

Om vi skulle prata lite om Conny Palm.

Conny Palm var alltså elev för mig. Han blev aldrig färdig med sin exa- men medan han gick på Teknis, han skrev sin doktorsavhandling innan han blev civilingenjör. Han fick, medan han höll på med sin doktorsavhandling, tillåtelse att använda en hel telefonstation där han satt och för hand förde statistik för att beräkna antalet kopplingselement, men han blev ju aldrig färdig med sina tentor. Då gjorde Televerket och LM Ericsson så att (Ericsson hade en dam som skötte Conny och Televerket en annan) LM betalade lönen och Televerket stod för telefonstationen och all möjlig annan utrustning och på det sättet delade man ansvaret för hans fortsatta utveckling. Men han tenterade ändå inte.

Då hittade man på att han inte skulle få ut sin lön om han inte hade avlagt en deltentamen varje månad vilket fick till följd att han ungefär den 22:e i varje månad kom att tänka på att han behövde få ut lönen den 25:e och

började läsa in en tentatamen. Så blev han godkänd och fick ut sina pengar och på det sättet höll han på och till slut blev han faktiskt civilingenjör. Han drack nog lite för mycket.(Skål förresten.)

En begavad bohem alltså

Ja mycket bohemisk. 1 högsta grad. En professor på Stockholms Högskola som arbetade ihop med Conny Palm ansåg att han var en av de mest begåvade statistikerna över huvud taget. Han var med i matematik- maskinnämnden, den som konstruerade Sveriges första datamaskin, men inte så länge, han dog ju -51. Ja Conny Palm var en fascinerande person. Han startade ju Ionsekten förresten-

Jag dubbades till Konglig Sektreterare på n0llegasquen 1976 och förärades ett svärd. Det var alltså nio år sedan, men jag har ju känt till det här långt tidigare. Jag har varit Sekt-Ion ända sedan Conny Palms tid. Jag kommer inte exakt ihåg när jag dubbades, men det var när jag var pro- fessor och det blev jag ju -39, få se nu, jag var professor fram till -42-

Här fortsätter samtalet SOm kom att handla on månghanda interessanta ting, från berättelsen om de första televisionsändningarna ifrån Teknis klock- torn via meddelanden om hur det kan gå till hos lottakåren till den nu- mera nästan helt bortglömda trådradion, som sände ut rundradioprogram på långvåg via televerkets nät. Allt detta och mycket annat kan vi dessvärre av utrymmesskäl inte ta med i den här lilla skriften. Till sist vill vi tacka Konglig Sektreteraren för att han ville ställa upp på den intervju son ut- mYnnade i dessa rader.

ION-SECTEN

Ion-secten är en sammanslutning som består av personer som stannat kvar på skolan efter examen och som på ett förtjänstfullt sätt bidragit till Elektrosektionens versamhet. Sectens syfte är att bevara traditioner samt att knyta samman banden mellan olika generationer av E-teknologer. Sectens ledare är den så kallade sect-reteraren.

Secten instiftades 1940 av en mycket aktiv teknolog vid namn Conny Palm som också blev sectens förste sect-reterare. I dag heter sect-reteraren Håkan Sterky, som dubbades till sect-ion 1941.

ION-SECTENS MEDLEMMAR

oktober 1985
Bertil Agdur Ion 1970 "Bertil"
Hannes Alfven "Hannes"
Gunnar Brodin Ion 1980 "Gunnar"
Janis Bubenko Ion 1978 "Janis"
Fredrik Dahlgren t "Figge"
Nicolai Herlofsson Ion 1964 "Nicolai"
Lars Kristiansson t Ion 1977 "Krischjan"
Torben Laurent t Ion 1948 "Tobban"
Gustaf Löfgren Ion 1953 "Gustaf"
Kåre Mossberg Ion 1982 "Kåre"
Conny Palm t Ion 1940 "Cognac"
Håkan Sterky Ion 1941 "Håkan"
Anders J Thor Ion 1983 "fi-prick"
Lars H Zetterberg Ion 1985 "Z"

STIFTELSE URKUND
för
Den Vitsomfrejdade Ion-Secten
Avsedd för särdeles välmeriterade medlemmar av
KONGL. E-SEKTIONEN

Sectens syfte är att till sektionen knyta sådana medlemmar, vilka med sin blotta närvaro borga för att goda traditioner vidmakthållas och att samanhållningen mellan årgångarna stärkes.

  1. Sectens medlemmar benämnas Ioner.

  2. Medlemskap i secten kan vinnas av varje medlem av sektionen, vilken i minst 100 månvarv förtjänstfullt bidragit till sektionslivets berikande.

  3. Sectens förste medlem betitlas Sect-reteraren och har att behandla alla inre sect-retoriska frågor.

  4. Sect-ioneringen äger rum endast vid de årligen återkommande nollegasquerna och anbefalles av Sektionens styrelse i samråd med Sect- reteraren.

  5. Som Ion må ej antagas reservstathion.

  6. Sectens beskyddare är Tor, Blixtviggens gud och fader. Han framställes i allmänhet på gul botten.

  7. Sect-ionerna äga att genom adopt-ion antaga ion-söner, vilka kunna beredas lättnader för inträde i secten.

  8. Sect-ions-amman "(-)" träde i funkt-ion vid ion-sönernas framkomst. Amman benämnes jungfru omega, förkortat jomega. Om stavat med stor bokstav, OMEGA, uppstår motstånd, vilket motiverar jfr-titeln (om amman nu ens finnes).

  9. Sectens medlemmar äro ständigt bjudna till sektionens gasquer, sammanträden och samquem, men äro därvid skyldiga bära viss laddning >> elementarladdningen. För absolution gives ej dylikt.

  10. Sect-ion tilldelas diplom och Ården, avsedd att bäras i halvfranskt band å rockuppslaget vid Sect-ionering och övriga högtidliga tillfällen.

  11. Åt särskilt vits-frejdade Ioner, vilka ha någon mis-ion att fylla, må tilldelas speciell hederstitel. såsom Vis-ion, Vers-ion, Skorp-ion och Alb-ion (stolt). Opp-å-sitt-ionen tolereras icke.

  12. Ion som övergått till Abstract-ion, må ur-sectas.

Elektros första telefon

I sin verksamhetsberättelse för 1959 berättar bibliotikarien följande episod ur telefonins historia.

Vi kan nu vidare lämna ett litet bidrag till telefonens historia:

Den 24.1.59 lämnade KTH besked om att en telefon var beställd till E:s bibliotek.

I början av mars fick KTH av Televerket besked om att beställningen var emottagen.

I slutet av oktober upplyste KTH om att , nu skall det nog inte dröja så länge innan ni får telefon'. 1 börj an av december förhörde sig KTH med Televerket om när telefonen skulle komma, varvid det visade sig, att Televerket ej kom ihåg beställningen, men lovade att , undersöka saken'.

I mitten av december visade sig en telefoninstallator, som konstaterade att det behövdes en 5 m lång stege för att installera telefonen. Stegen fanns , i Älvsjö'.

I början av januari syntes så en stege i en korridor, något senare också två installatörer, fullt sysselsatta med att skriva tidrapporter. Endast halva stegen hade emellertid anlänt.

Men så, PLÖTSLIGT. i februari, var telefonen installerad och avgav ett vackert ljud när teknolog E Södernan som första person ringde till bib- lioteket.

Detta är historien om hur E-sektionen vid Tekniska Högskolans St udentkår erhöll sin officiella fana vid firandet av Tekniska Högskolans 100-årsjubileum.

Sektionens fana

Tekniska Högskolans studentkår äger sedan 1903 ett standar, och kårens bergsvetenskapliga sektion erhåll såsom gåva vid Bergshögskolans 100- årsjubileum år 1919 sin egen fana.

Vid Tekniska Högskolans 100-års jubileum den 19 september 1927 mottog Elektro sin fana.

Initiativet till den nya fanan togs hösten 1926 av den dåvarande rektorn H Plejel. Han tog initiativ till en insamling för att skänka sektionerna M, S, E, V, K och A var sin fana. Det anordnades en tävling, öppen för alla teknologer, med ändamål att erhålla lämpliga och vackra emblem till de sex fanorna.

Teknologerna gav sig på uppgiften att skapa nya emblem med stor entusi- asm, det kom inte in mindre än 233 tävlingsförslag. Yngve Ahrbom skapade, i den utlysta pristävlingen, det för elektrosektionen vinnande förslaget. Det vinnande förslaget som kallades 'från pol till pol', definierades som neutralt och gott. Fanan med dess färger svart och vitt, representerande positiv och negativ pol- Fanan bedömdes aldrig kunna bli föråldrad och valdes därför, av sektionsmötet, enhälligt till sektionsfana.

på måndagens morgon kl 10.30 ägde överlämnandet av de nya sek- tionsfanorna rum. Studentkåren samlades på borggården och marscherade därefter, under sång, fram till Kemiska byggnadens stora trapp. på trap- pen överlämnades fanorna till respektive sektion av ordförandena i damkom- mitéerna. Dessa kommittéer bildades av ett antal till Högskolan närstående damer med uppgift att insamla medel till fanorna. Elektrikernas fana överlämnades till sektionens ordförande av kommerserådinnan Anna En- gström.

Konglig Elektrosektionens fana förvaras idag inlåst på kårhuset Nymble tillsammmans med de övriga sektionsfanorna- Fanan används vid Nobelfest- ligheterna, fanborgen på Valborg och vid doktorspromotioner.

Greta woxén

Höstsammanträde å T.I- 30/10-1924:

. . . Ordföranden hälsar den nyinkomna kvinnliga studeranden välkommen ti11 E- sektionen-

. . . Den nyinkomna kvinnliga studeranden var Greta Westberg som skulle komma att bli den första kvinnliga civilingenjören i Sverige. 1922 blev det tillåtet för kvinnor att avlägga examen vid Tekniska Högskolan. Tidigare hade det bara funnits möjlighet att gå där som specialstuderande och läsa vissa ämnen.

Hur kom det sig att E-sektionen fick äran att ta emot just Greta Woxén som den första kvinnliga studeranden som hade möjlighet att avlägga civilin-

genj örsexamen?

Tiden före Teknis

Miljön i det Westbergska hemmet var stimulerande för tekniska intressen- Dels var fadern Nils Westberg ingenjÖr. Han hade bl a studerat på Polytech- nicum i Zürich och där blivit god vän med Gustaf Dahlén och blev senare dennes närmste medarbetare. Dessutom hade Greta tre bröder sommm skulle komma att gå på Teknis ungefär samtidigt som hon.

Efter studentexamen 1920 började Greta W arbeta på Kungliga Vatten- fallsstyrelsen. Arbetsuppgifterna bestod främst i att ta emmot rapporter från kraftverken angående deras körningar. FÖr att få lite mer inblick i arbetet ansåg man på Vattenfall att Greta borde gå en kortare kurs i elektroteknikens

grunder. Den drygt två månader långa kursen var så intressant att Greta W. beslöt sig för att läsa mer inom området. Hon bÖrjade på Tekniska Högskolan 1924.

Tiden på Teknis

FÖr att komma in krävdes studentbetyg i fysik, matematik och kemi- De flesta som sÖkte hade antingen gått reallinjen på gymnasiet eller också gått tekniskt gymnasium. FÖr dem som studerat på latinlinjen fanns mÖjlighet att komplettera de tre ovan nämnda ämnena.

Varje år antogs mellan 20 och 35 elever till Elektro-utbildningen. Hur många procent som tog examen är svårt att säga. 1 och med att man var så få i varje årskurs hade man en mycket god sammanhållning och lärde känna varandra väl.

Många teknologer kom från landsorten och bodde under terminstid in- ackorderade hos någon som hade lediga rum att hyra ut. De som kom ifrån

Stockholm försökte ofta bo kvar hos sina föräldrar under studietiden. För att klara sig ekonomiskt var teknologerna tvungna att lita på att deras föräldrar kunde försörja dem under Teknisåren. Några studielån fanns inte att få.

Under de två fÖrsta åren hÖlls de flesta lektionerna vid gamla Teknis på Drottningatan. Det fanns inga tryckta bÖcker eller kompendier utan teknologerna var tvungna att föra noggranna anteckningar på föreläsningarna fÖr att ha någon litteratur att läsa. Det enda ämne som det fanns en lärobok i var matematik. Boken var skriven av den mycket teoretiske pro- fessor Malmquist. Hans assistenter kallades , Fadern, Sonen och Den Helige Ande' - , Fadern och sonen" var far och son Berwald. , Den Helige Ande' var Tekniska HÖgskolans sekreterare Philip -

Bland de ämnen som undervisades var följande:

matematik mekanik hallfasthetslära husbyggnad elektrisk mätteknik vattenmotorer värmemotorer telegrafi och telefoni. anläggningsteknik elektromaskinlära

1 flera av de ämnen som räknats upp ovan hade teknologer från flera sektioner gemensamma fÖreläsningar.

Enligt Greta W- var studierna på Teknis rätt hårda. Det fanns en spärr mellan andra och tredje årskursen. För att få bÖrja i trean var teknologerna tvungna att ha klarat av samtliga ämnen i de två första årskurserna. på föreläsningarna drog man sig för att fråga fÖreläsaren om det var något man inte förstod. De flesta tentamina var skriftliga men det förekom även någon enstaka muntlig sådan. Bl a en tentamen i telegrafi och telefoni då tendan- derna fick gå hem till läraren i ämnet (Pleijel) och tentera i dennes våning-

Terminen var indelad enligt fÖljande: 1 bÖrjan av höstenterminen var det omtentaperiod. Därefter läste man kontinuerligt fram till jul. Efter jul var det tentamensperiod varefter en omtentaperiod följde direkt- När man hade läst hela vårterminen var det ånyo dags fÖr tentamina i början av sommaren.

"" Fritiden""

på fritiden roade sig teknologerna ofta med att spela biljard- Bräde var också ett mycket populärt spel. Gasquer förekomm då som nu- Sektionsbalerna hölls ofta vid Teknologförenimgens lokaler vid Brunkebergstorg.

Nollningen var inte alls lika omfattande som nu. Den enda skändning som fÖrekom var vid , Nollgasquen' då nollorna togs fram och blev utsatta för vissa , obehagligheter' .

En rolig händelse som gått till historien är en gasque en valborgsmässo- afton då den kvinnliga teknologen fick rykte om sig att vara en sjujäkel på att dricka nubbe. Under gasquens gång drack Greta en nubbe, hon drack två, tre...... Efter den sjunde nubben tyckte de som satt närmast att det fick vara nog. De visste att nubbarna bara hade bestått av vatten med lite vin i så de beslÖt sig fÖr att byta ut nästa mot äkta vara...

När kvällen var sent liden och teknologerna fått i sig en del dryckjom kunde det vid en del gasquer hända att Greta fick höra: 'Det är nog bäst du gar hem nu'.

Kvinna på Teknis

Att vara kvinna och börja vid Tekniska HÖgskolan på 20-talet tycker många är en bedrift och tror att det måste ha funnits många problem att lÖsa i form av nedlåtande lärare och fÖrsmädliga kamrater. Men enligt Greta Woxén var det inte så. Tvärtom blev hon mycket väl behandlad och ingen ansåg att hon gjorde intrång på andras område. Alla tyckte att det var trevligt med ett kvinnligt inslag på Elektro.

Det största problem Greta W stÖtte på i sin egenskap av kvinna var ett praktiskt sådant. Eftersom det hitintills bara hade gått pojkar på Teknis fanns det blott och enbart herrtoaletter. Problemet lÖstes genom att Greta fick gå till portvaktsparet och låna deras toalett. Det var en liten mörk skrubb utan fÖnster och handfat. på nya Teknis fanns möjlighet att använda kÖkspersonalens toalett.

Under sin tid på Teknis grundade Greta W " Kvinliga Teknologförening- en' tillsammans med två andra kvinliga teknologer, vilka bÖrjat senare, den ena på A- och den andra på K-sektionen-

Efter Teknis

Efter civilingenjÖrsexamen 1928 sökte sig Greta W- ut på arbetsmark- naden. Det var inga problem att få arbete. Genom kontakter fick hon anställning på ElektricitetverksfÖreningen. Där arbetade hon med statistik från kraftverk och elverk i drygt ett år till dess hon sa upp sin anställning. Efter detta fÖljde ett antal år då Greta Woxén var hemma och tog hand om sina barn. Familjen bodde långt ut på LidingÖ och det var ont om bebyggelse i den trakten. Kommunikationerna var i det närmaste obefintliga. Det var därför svårt att få tag på någon barnflicka som var villig att passa familjens fem barn.

Det drÖjde ända fram till 1954 innan Greta W- gav sig ut i arbetslivet igen. Då arbetade hon som lärarinna och undervisade i matematik, fysik

och kemi. Många upptäckter hade gjorts sedan 20- och 30-talet. Atomens delbarhet var en av dessa. Tidigare, på tjugotalet, hade atomen ansetts vara odelbar.

Idag

Greta Woxén är nu 83 år. Hon båller sig ajour med den snabbt framåtgående teknikem ocb hon har i Ögonvrån en glimt som lätt smittar av sig.

Den fina stämning som omger Greta Woxén's berättelse är svår att återge i tryck. FÖr att få rätt känsla fÖr den anda som rådde på tjugotalet måste man höra berättas om resan till Teknis från LidingÖ, promenaden över isen på vintern eller färje-turen på sommaren innan bron invigdes, byten mellan olika spårvagnar ocb man måste tänka sig bilarna med handbroms på utsidan, fÖraren som räcker ut banden när han svänger...

Tack Greta Woxén, för att Du tog emot oss och för att vi fick lyssna pa Din berättelse.

En Kongl. E-sektionsordförandes minnen av den Ärorika revolu tionen år 1956

Emil bade länge tyckt att själva huvudsaken saknades hos 0squar, ocb ville på ett fint sätt antyda att Osquar borde skaffa sig en enhetlig huvud- bonad. Emellertid var Emil mycket stolt över sin tofsprydda skolmÖssa och ville egentligen inte att Osquar skulle skaffa sig en likadan. Därför överlämnade Emil en enkel sammetskeps på en kårbal ocb undrade om den inte kunde vara något för 0squar. Osquar varseblev den sobra elegansen hos den enkla kepsen. Den an- togs som kårkeps på ett kårstyrelsemöte där även ett förslag till färgskala för kepsens knopp presenterades. E-sektionen tilldelades den vita färgen. Efter- somm elektronen var gul och E-sektionens tentamensbok fÖljdriktikt ävenledes bade denna färg började en upprorisk stämning jäsa bland E-0squar och E-Osqulda. Sektionsordföranden uppdrogs att till kåren framföra att om inte E- sektionens knopp bleve gul skulle revolution utbryta. Kårstyrelsen, som vid denna tid leddes av berr Sigvard Bahrke, ansåg inte att man bebövde ta hänsyn till en så liten elementarpartikel som elektronen, och beslutade i enlighet mmed sitt tidigare framlagda förslag. Då en E-Osquar alltid står vid sitt ord - om det passar honom - började E-sektionen ommedelbart rusta för revolution. Bland de drivande krafterna fanns klubbmästaren Gunnar Wedell, sekreteraren Ingemar Ringström och mmekanikassistenten Anders J. Thor som också utsågs till revolutionsledare.

Två saker är viktiga vid en revolution: Att man har en revolutionsorkest- er och att man bebärskar radiostationen. Ulf Lindwall införskaffade därför en bastuba - ban spelade i normala fall piano men det passar ju inte i en blåsorkester - startade rekryteringen av musikvolontärer ocb bÖrjade repetera Marseljäsen och Arbetets söner. Radiostationen, det vill säga radionämnden, var redan ordentligt infiltrerad av E-sektionen genom bland andra Trygg- ve Svensson, men det återstod att gestalta de första radioutsändningen. Det blev Gunnar Wedells ocb mitt uppdrag att skriva ett lämpligt TT- meddelande somm sedan lästes in på band av ingen mindre än TTs nyhets- uppläsare Uno Stenholm.

på Valborg utbröt revolutionen. Sektionen samlades utanför kanslihuset, marcberade till och intog kårhuset. Kårordförande Bahrke hängdes i sin frånvaro och det extra TT-meddelandet sändes ut i alla kårens bögtalare. på scenen i matsalen stod en bögtalare benämnd 'Tryggves korvkiosk' som nu kom väl till pass. Om denna sades att ljudvolymen ibland närmade sig smmärtgränsen - uppifrån. Med revolutionsorkestern som embryo uppstod inom kort Promenad- orquestern som sedan gladde många Osqulda och Osquar vid ärtan ocb

punschen. Mina unga kollegor har berättat att ur revolutionen uppstod så småningom en ny tideräkning för Kongl. Elektrosektionen. Detta har vi gamla revolutionsdeltagare med stolthet noterat.

Att E-0squar fortsatte att vara aktiv i viktiga angelägenheter kunde man notera på nästa sektionsmöte där beslut skulle tas om infÖrande av en sektionsnål. En intern revolution var nära när aktionsgruppen för , Positiva hål' blev nedröstad av anhängarna till , Epsilonnålen' Men det är en annan historia.

Olle Jacobsson, sektionsordförande 1955-56

Revolutionstal

Medborgare! Frihetens timme bar äntligen slagit! E-sektionen bar länge nog dignat under den vita knoppen. Nu är tiden inne för alla rättsinnade medborgare att förena sig. Ned med Överheten! Länge nog har de why- drogt korrumperade styrande suttit och varit nöjda med sina färger. All fri åsiktsbildning har dessa män förtryckt. De har skapat en osund personkult kring Sigward W (dubbelwe) Barkhe. Hans bandgångne hejdukar i den yn- kliga K-sektionen bar ursurperat den gula knoppfärgen, som varje rättsinad medborgare inser tillhÖr E-sektionen. Dessa eländiga stinkmakare har up- penbarligen blivit så fÖrvirrade av de ångor de lyckats frambringa, att de icke kunnat inse fÖljderna av detta sitt handlingssätt. Har de inte fattat att elektronerna är gula7 Revolutionsjuntan, som vill verka för medborgarnas sanna upplysning, har därför beslutat att dessa vilsefÖrda skall återställa den rubbade jämvikten. De skola till begrundan av sitt rysliga brott skyndsam- mmast färga alla fria, demokratiska elektroner i vit kulör.

Medborgare! För att nu verkligen markera att en ny ocb friare era har inbrutit ocb för att utplåna minnena från den osunda personlighetskultens dagar har revolutionsjuntan dömt Sigward W (dubbelwe) Barkhe att i sin frånvaro hängas vid halsen tills livet flytt. (En docka hängdes). Medborgare! När nu frihetens timme äntligen slagit kan vi gemmensamt gå ut i den härliga vårsolens glans under den eggande parollen: frihet, jämlikhet och faderskap.

Extra nyhetsutsändning ifrån TT
Meddelande har just ingått om att undantagstillstånd och ståndsrätt
iniörts på Övre Östermalm En revolutionsjunta har idag övertagit
makten på Nymble Corps och avsatt den gamla kårstyrelsen  De revolutionära
har besatt samtliga radiostationer i trakten
Några ytterl igare meddelanden har ännu inte ingått
Slut irån TT

Extra nyhetsutsändning irån TT Från revolutionen på Nymble Corps meddelas just nu att de revolutionära har makten helt i sin hand I sin irånvaro har den iörutvarande knoppdiktatorn avrättats Juntan har proklamerat att ny tideräkning har införts irån och med avrättningen Lugn råder åter i de berörda områdena Slut irån TT

n 011ans vederm ödor

n011emottagningen ocb de obligatoriska n011euppdragem utgör ett själv- klart inslag i teknis-livet. Det är kanske detta som allmmänheten bäst känner till om Teknis på Elektro har " Det Konglig Skaenderi' bandlagt det hela. Under åren har diskussionerna kring mottagningens utformning stundtals varit heta. Här fÖljer en skildring av tiden från 40-talet ocb framåt...

Fyrtiotalet

på 40-talet var mottagningen ej lika välorganiserad som idag. Skänderiet skÖtte sig i princip på egen hand. Den som kallar mottagningen av idag för pennalism borde ta del av fÖljande artikel...

Aftonbladet 8/11 1942

Teknis studentkår sätter P för dum penalism

- - - Tre veckors översitteri fran de äldre kamraternassida kulminerade i den s.k. "nolle-gasquen". I karahusets vestibul togs nollorna emot av en teknolog iförd mask och beväpnad med en stor kniv. De tvingades ta av sig allt utom byxor och skjortor, varefter de kördes ut i kylan. Nagra fingo bakom karhuset springa runt med ena foten i en cementdamm, medan i andra fall en liten nolla fick en stor nolla pa ryggen, och sedan fick den lille springa runt med sin börda "tills han stupade av trötthet".

Nollorna fördes sedan ned i karhusets källare, där de fingo klä av sig nakna för att underga en stunds gymnastik, kommenderade av de äldre kam- raterna, och kommandoorden lära enligt samme sagesman da och da ha in- terfolierats av sparkar.

De fördes vidare till en annan källare, där man roade sig med att stapla upp dem som en vedtrave, den ene ovanpa den andre, för att därefter kraftigt duscha dem med iskallt vatten samtidigt som de skrubbades pa ryggen med stora kvastar. Bn del nollor duschades fem ganger. - - -

Kdrens ordförande Siden Englesson:

- Jag har redan latit sätta i gang en utredning om saken, och jag kan försäkra att det skall bli en verklig ändring i skändningssederna efter det här. Att kdren inte ställer siq passiv är en självklar sak, även om man inte kan göra ndgot at vad som redan har skett.

- Nu kanske det ocksd hör till saken att arets nollor pd en del hdll varit ganska besvärliga. De ha varit uppstudsiga och i mangt och mycket betett sig på ett sätt som inte anstar nykomlingar i en aktad och hart arbetande kar.

- Detta kanske också har bidragit till att tvaorna klippt till litet edra hart. Men så hårt som vederbörande beskrivit har det väl ända inte gatt till. Inte

har nagon stupat av trötthet under nollerutten, och vad travningen beträffar har den förekommit förr utan nagra protester. Mellan var]e varv nollor läggs en brottarmatta. Och dusch skadar nog ingen, förutsatt att den inte blir sa ihållande att vederbörande tar skada av det. Men jag haller med om att skändningen kan ske under mer humoristiska former än de som nu beskrivits.

-Jag har emellertid talat med E- nolleradets ordförande - alltsa en av dem som varit med om det hela - och han säger att majoriteten an nollorna tog saken från den skämtsamma sida som avsetts och att de sedan gick fran gasken relativt belatna. - - -

Teknuska högskolans rektor, generaldirektör H a k a n S t e r k y, förefaller också nagot överraskad av saken. Skämtet med kamraterna ärju tradition vid högskolan, men rektor och lärare infinna sig inte förrän vid den senare delen av gasken, och vad där förekom har i varje fall inte givit nagon anledning att ingripa. Om nagot olämpligt förekommit dessförinnan, är det i sa fall inte med rektors goda minne.

- Jag har själv gatt igenom skändningen som ung teknolog och tycker inte att det var sa farligt, säger generaldirektören. Det är ju avslutningen pa en mycket kort provotid. När den väl är överstanden hälsas nollorna av sina sektionsordförande som fullgoda kamrater med alla de skyldigheter och rättigheter som hänga samman med medlemsskapet i - karen.

I det sammanhanget passar rektor pa att inflika att dryckessederna blivit betydligt mildare med varje ar, och i år var det bättre än nagonsin på nolle- gasken.

Ovanstående är ett utdrag ur Aftonbladet 8/11 1942. Artikeln bemöttes i ett flertal insändare både för ocb emot n011ningen som fÖreteelse.

Femtiotalet

Kring mitten av " the fifties" var det som vanligt dags att ifrågasätta n011ningens utformning. på vårmÖtet 1954 konstaterade man att andan un- der n011ningen var dålig. Man menade att skändarna borde utses under våren och n011emottagningens program borde vara klart då höstterminen börjar Man föreslog också att ett antal 0squar i 3:an och 4:an skulle tjänstgöra som faddrar åt n011an (Idag är fadderiet en självklarhet och ett skaenderi skulle ej tillåtas verka utan denna 'motpol").

På böstmötet 1955 tillsatte man " Kommittén för utredning angående samt uppgÖrande av fÖrslag till reformering av n011emmottagning och sam- bÖrande problem'. Dess betänkande presenterades på vårmötet 1955 somm , E-sektionens offentliga utredningar nr 1:55'.

Problemen syntes vara ianspråktagandet av n011ans tid och fördelning- en mellan ren skändning och mera informativa arrangemang. Kommittén presenterar fÖljande fÖrslag till program:

Mottagning första dagen sköts av skaendarna. Fadderafton. nOllorna med faddrarna. Skytte och rodd. Stugsöndag. Skändarnas afton, tätt före nOllegasquen. nOllegasque.

Sextiotalet

Mest intressant under 'det glada 60-talet' var det som hände 68-69. Nit- tonhundrasextioåtta var det inte roligt att vara konservativ student. Detta år låg det i tidens anda att kasta ut det traditionella och ersätta det med nya friska grepp. Innan vi går in på detaljer tittar vi på ett exempel på ett sextitalistiskt n011euppdrag...

T eknologkåren utreder

gränserna för "'nollning"

Eo oolloiogsutredoiog skall fastställa, gräoserna för ode upptåg soom oyiotagoa i Tekoiska hogsk ,lao i sia~khrlm i fc,rtsättoiogeo skatl meLlv.erka i Bak,)ln åel!, h~~l~t lig,!er ,1eo ~ritik sc,m studentkåren fått fråo Qlika hå~1 l,å gruoLl ~a~V e" del av h~stens inslag i skäodoiogen av de ola ul~a!emmaroa lilg år Oefinicivt emot ~~lti'na up~5g 'om uppdraget ,tt en nolliö ,kulle hålsa 1111 Sven Lindahl~ holnd genom TV vilke' ledde 'ill nCt h~n poli,anmi,ldes för olaea intr~ne saö. ger kArordföranden cjhrister }3ere l en incer~ju i kårornanet Olqlellaren Vi kommer alt till~~tla en ulredninn 'om med hji,lp av repre'entanter föi~ hÖgskoldn lk311 finna en mecod lil 3Ct mun undviker aU gå ~Ör långt l framciden ~årordföranden hetonar donk 3tl nolleövningilrna inte kommcr ilCt upp- höra Av höstens c a ],0U uppårag har bnra en procent missl,.nkuc~ (>v. riga inslag har dessucom. ron' sWr uppskattnIng cnligt inkomnl ~rev och Berg papekör åven uCt håg~~ol,ns In- slållning lill Jessa ö,.ninc - ar i allmån- het år mvnkec posiCI~

SFS-ordföranden till hårt angrepp mot nollningen Skall .'udenter ,om grupp ha n~gon chan' a" slippa bli före- mål för ett kollektivt förakt fr~n rescen av samhållet. m~ste skånd. ningar av sadistisk ~araktår i var- je form omedelbart upphöra. skri- ~ er ordfÖranden i Sveri~e~ före. nalle ,tudenCkårer Görel ~åvhore. 1 undgren i elt 'emperamentsfullt inlågg i sena~te numret av tid- ningen Smdenten Bakgrunden år de omdömeslfua tilltae. som nu lenast inlråffat i stockholm vid de traditionella skåndningarna av de nya teknologerna. bl a in- tr&nget i TV-studion under p~gå- ende Akmelltsåndning - Skåndning av nybärjare fö- rekommer alltjåmt p~ många håll. ingalunda enbart bland leknolo- ger. skriver Görel Såvborg-l und- gren Rakom skåml av det hi,r 'laget ligger en arroEans som år be,låktad med sadism ocb inte år vå~dig en månniska som har an- 'pr~k p~ andra' respekt Tekniska högskolan' stu- de~k~r har regler. som förhju- der sådant Dessa regl~r har dock inte visat ,ig kunna hIndra act reot skandalösa tilltag ägt rum den heliga nollnineen' namn Det hedrar THS' i~dning aU man tagit avnånd f~ån dts~a Sveriges samlliea studenter borde cöra detsammå slucar SFS.ord- ~Öranden

...saxat ur SvD i november 1967. på Konglig Elektrosektionen är nOllemottagningen av hävd en av de mmest traditionella företeelserna. 1 och med att man nu bestämde sig fÖr att göra rent hus, var det naturligt att " Det Konglig Skaenderi' förpassades till de sälla jaktmarkerna. Skaendning på traditionellt vis var tabu, och sedvanliga n011euppdrag byttes mot tidsenliga diton. Detta gäller n011emottagningen 1969, när föregående års uppror började ge resultat.

Utformningen av 69 års n011ning presenterades i en PM vid sektionsmöte 6 mars. Däri kunde bl a följande läsas:

Målsåttning:

att ge god studies~art. att ge kontakt mellan l:an och äldre drskurser. att ge information om skolan. att ge en kritisk inställning till var skola. att ge en kritisk syn pa tekniken och teknikerns roll i samhället att skapa intresse för sektions- och karverksamhet.

Under n011ningen (som fÖr Övrigt inte hette n011ning, utan nyning) avsågs bl a följ ande aktiviteter genomföras:

Första dagen: allmän information, information av karens föreningar och utskott, information om studier, studieinJ7ytande mm. Paneldebatt: Karens politiska föreningar presenterar sig.

Idrottsdagen: Välorganisemd. OBS! Inga slagsmal! Studieteknikkurs.

Stugdag tillsammans med faddrarna pa samma villkor. OBS! Inga fulla skändare ute vid stugan.

"Frackar och dylikt bör undvikas; faddrar bär normalklädsel med diskreta utmärkelsetecken + namnskylt. Nollemärken består av namnskyltar av kon- gresstyp".

nOlleuppdrag

nOlleuppdragen görs vettigare; larvandet pa stan ersätts av mer konstruk- tivt skapande uppgifter fördelade pd 7-1O personer. Spex mycket lämpligt; ldngsiktiga "nOlleuppdrag" som gar ut pd att nagra ettor följer ett visst ämne ing&nde under terminen/aret och sedan diskuterar resultatet med lärare och kamrate r.

Sjuttiotalet

De reaktionära åtgärderna stod sig dock ej i evighet. Redan efter ett års skaenderilÖs tillvaro stod det klart att skaenderiet hade återuppstått. Det var dock ej som fÖrr ocb detta gäller även sektionslivet i allmänhet. Framåt 75-76 började sektionsaktiviteterna skjuta fart på nytt. De skaenderier som verkade i mitten av sjuttiotalet bade en attityd som ogillades av många. Ren penalism förekom ocb sprit i rikliga portioner var ej ovanligt. Man får den uppfattningen att n011an fanns till för skaenderiets egen skull.

Nittonhundrasjuttioåtta skedde en genomgående förändring av i synnerhet skaenderiets attityd till n011ningen. Man började samarbeta med fadderiet, för att tillsammans göra något bra av n011emottagningen. Överskaendaren är från och med nu en omdömesgill person som väljs på sektionsmÖtet, ocb ban i sin tur får utse sina medarbetare vilka i samarbete med fadderiet genomför en ambitiös mottagning. Skaenderiets arrangemang benämnes , De Kongliga Arrangemangen'. Naturligtvis fÖrekommer fort- farande kritik angående skaenderiets verksamhet, men det stora flertalet teknologer verkar nÖjda. Förfaddrar väljs av sektionsmötet på våren och de rekryterar ett stort antal faddrar fÖreträdesvis ur årskurs 2.

En annan företeelse som införts i slutet av sjuttiotalet är den årliga mot- tagningskonferensen. Denna avhålls under vintern och man träffas under gemytliga former ocb dryftar problem som förekommit under årets mottag- ning. Deltagare är årets 'n0llor", faddrar, skaendare samt studievägledare. Problem som årligen avbandlas är t ex följande:

* För mycket köande ocb väntan på de kongliga arrangemangen.

* Brist på , alkoholfritt alternativ".

* Faddrarna måste visa större intresse för verksamheten.

m.m.

Åttiotalet

1980 genomfördes ett n011euppdrag riktat mot storstockbolms lokaltrafik, SL, och deras nyligen installerade automatiska tunnelbanespärrar. Upp- draget omnämndes några år senare i boken , Datadyrkarna' av Jan-Jöran Stenhagen. Var god tag del av nedanstående artikel.

Skaenderiet ocb fadderiet bar under fÖrsta hälften av decenniet verkat enligt det program som tog sin form under slutet av 70-talet. Skaendare rekryteras numera ur samtliga årskurser (utom n011ans, naturligtvis) och faddrarna är oftast 2:or samt ett antal äldre uvar som deltager år från år.

N011emottagningen är ambitiöst upplagd. Från terminsstarten i slutet av augusti pågår den fram till första veckan i oktober, då den traditionella n011egasquen genomförs.

N011eperioden omfattar bl a fÖljande arrangemang:

* , FÖrsta dagen' inklusive 'n011e-enkät'. * , Grandios Grand Gala" med picnic å kongl. Djurgården. * Stadsorientering. * Stugafton vid Osqvik. * Hallén-vaka ocb sångargasque. * Föreläsning och tentamen i festteori och gasque-kunskap. * n011e-gasque.

Naturligtvis utfÖr n011an därutöver det obligatoriska n011euppdraget. FÖrutom de grupper som utför rackartyg "nere på staden', finns det ett an- tal specialgrupper, t ex: Doqumentationsgrupp, balettgrupp, sånggrupper, ölbäfgrupp, världsrekordgrupp samt naturligtvis spexgruppen, som utför det obligatoriska n011espexet under n011egasquen.

Historien om när vi donerade

Osquar till Tekniska Museet

1 mitten på 1960-ta1et firade E-sektionens styrelse Osquar, på dennes namnsdag på Tekniska museet. Osquar var en docka som tillverkats till en TV-serie om atomen ocb den emotionella atomteorin.

Under hösten 1965 hade man i TV en serie där man lät presentera elek- trotekniken för den yngre generationen. För att kunna åskådliggÖra den emotionella atomteorin använde man sig av en förstoring av en elektron. (FÖrstoring c:a 4* 1013 ggr, dvs en 4 med 13 nollor efter.) Denna förstorade dÖptes av den medverkande barnförsamlingen helt spontant till OSQU AR. Stavningen bekräftades av seriens ledare laborator Ulvönäs från FOA. Efter seriens slut skänktes OSQU AR på begäran till E-sektionen vid Tekniska Högskolans Studentkår.

FÖr att ge allmänheten mÖjlighet att beskåda en förstoring av en riktig elektron beslÖt E-sektionen att donera Osquar till Tekniska Museet. Detta skedde den 3 mars 1966, och donationen uppmärksammades bland annat i Svenska Dagbladet nästa dag.

Hur kommer det sig att Tekniska Muséet fick dockan Osquar från E- sektionen? FÖr att besvara denna fråga måste vi gå tillbaka i historien till år 1965. Detta år firades för fÖrsta gången Osquars namnsdag på Tekniska Muséet.

Osquars namnsdag 1965

När vi till sist möttes sade Tosse att vi nästa gång vi träffades skulle vara klädda i rock med skjÖrtel på, vit fluga och ordnar eller medaljer. (Utom Larcigurd som fick ha sekreterarslipsen i stället fÖr vit fluga.) Jag fick i uppdrag att skaffa en fin bil med förare ocb att ringa till olika ny- betsförmedligsstationer på det att ingen av dem skulle bli ledsen därför att den inte känt till den stora händelse som skulle äga rum. - Endast Svenska Dagbladet uppfattade dock stundens betydelse.

Det där med medaljer tyckte jag var svårt, mmen till slut hittade jag hemma en sådan där gul peng som mman fick kÖpa för att stödj a Vasainsam- lingen. Med bjälp av den, lödkolv, säkerhetsnål ocb ett blågult sidenband lyckades även jag ordna en medalj. Att ordna bil var lättare. Jag fick tag i en 7-sitsig Chrysler med förare i mörkblå uniform.

Så kom den stora dagen. det regnadelitet, ändå var det mitt i vin- tern. Vi bade alla klätt på oss skörtrockar. Tosse hade den speciella ordförandeskjörtrocken med ett stort vitt epsilon på ryggen. Jag hade köpt vita nejlikor åt Osquar och en liten realmmössa - två tum stor - somm Tosse hade gjort en tofs till. Denna miniatyrosquarmmössa fick med tanke på den kalla årstiden Osquar ha på buvudet. Den fastnade väldigt bra när vi stack

Osquars antenn genom den. Anders hade en väska och en kartong med sig. Så kom bilen. Vi sprang genom regnet ut till den. den snälle föraren höll upp dörren åt oss. Vi kröp in ocb när efter fem minuter även Anders kommit kunde den snälle föraren stänga dörren, och vi åkte iväg. Det bar av till Tekniska Muséet. under resan passade vi på att undersöka bilen. Den bade många knappar att trycka på. Anders provade en. Då sa' det tjoff. det bade blivit en glasruta mellan fram- och baksätet. Larcigurd provade en annan. När han tryckte på den åkte en sidoruta ned. Men knappen var lite konstig, för rutan gick inte upp igen när man tryckte åt andra bållet. Det var en mycket rolig bil.

Så kom vi fram. Det stod inte fullt med journalister på trappan. Vi klev ur bilen ocb gick in. Tosse gick fram till biljettluckan och frågade efter farbror Sigvardh Strand. Han stod och väntade på oss i ballen visade tanten i luckan. Vi gick fram till bonom. Tosse höll tal och sade bl a att vi varje år på Osquars namnsdag avsåg att lägga en bukett vita nejlikor vi Osquars monter. Så överlämnde Tosse Osquar ocb ett papper med hans personalia till farbror Sigvardb och jag lämnade blommorna. Sedan höll farbror Sigvardh ett litet tacktal. Så blev det nästan tyst och ingen visste riktigt vad ban skulle göra. Då öppnade Anders sin väska ocb tog fram en flaska. Farbror Sigvardh ljusnade upp ocb föreslog att vi skulle gå in på hans kontor- Men först släpade pressen ut oss på trappan ocb konterfejade oss.

Så gick vi in till farbror Sigvardh. Han bade ett fint rum med en tjock ljusgrön matta. på den blev det champagne när vi öppnade flaskan. Då lät farbror Sigvardb arg och sa: 'Men grabbar, det där är ju alkoholmissbruk!' Så öppnade Anders sin kartong. den visade sig innehålla glas att dricka champagne ur. Så skålade vi för Osquar, Tekniska Museets framtid och en massa annat. Farbror Sigvardb sade att han bette Sigge ocb så skålade vi igen. Sigge kallade på museets fotograf ocb ban kom ocb konterfejade oss och Osquar igen. Sedan pratade vi om en massa saker med Sigge. Han berättade att Osquar skulle få en inventarienummerplåt på magen, men om Osquars pappa ville träffa Osquar igen skulle det gå bra i alla fall!

Vi frågade om vi kunde ha ett saftkalas i museets gruva någon gång. Det tyckte Sigge lät roligt ocb berättade att han varit med om det en gång tidigare. Då hade det blivit så mycket kaksmulor på golvet att man fått bänga upp skylten , Stängt för reparation' nästa dag-

Efter det åkte vi bem med vår fina bil och provade alla knapparna igen. När vi kom bem åt vi ärtsoppa och varm punch och sedan var det inget mera.

Sång och musik

Vad vore teknologlivet utan sång? Teknologer har sjungit och gasquat under mer eller mindre ordnade former i alla tider. Sångtexter och melodier har varierat men det genomgående temat har alltid varit detsamma: Nubben och punscbens lov, teknologens liv i sus & dus samt tentornas mödor ocb våndor.

Sånger bar skapats under gemytliga former ocb tryckts i sånghäften och sångböcker. 1 ett protokoll från ett höstsammanträde fÖr E-sektionen den 19/10 1929 kan man läsa följande...

Därefter meddelade ordföranden, att en gemensam visbok för hela stu- dentkaren skulle komma att utgivas. Denna skulle omfatta speciella av- delningar för var]e sektion, och sektionen skulle e] fa utgiva nagon egen konkurrerande visbok.

på mÖtet beslutade man att anordna en pristävling med syfte att få fram bra elektrosånger. Sångerna har varierat mycket sedan dess. Förr, när många teknologer bodde inackorderade hos någon äldre dam kunde sångtexterna se ut som den nedanstående, hämtad ur kårens sångbok anno 1949.

Om hyrtanten min är en otrevlig tant, som vill ha i hyra min sista slant, och strängt mig förbjuder att hemma ha flickor, da trivs jag e]'. Nej, fly ifran tanten........

När teknologerna gav sig ut på studieresor ( i Sverige och i utlandet) hade de med sig speciella, fÖr tillfället tillverkade sånghäften. Under resorna kom även de konstnärliga anlagen fram och nya sånger skapades. Vid en resa till Italien i april 1955 förtärde teknologerna en obestämd mängd vin. Med detta vin i minnet skapades sedan nedanstående sång.

MJÖLK

(Mel.: Trink,trink.....)

Mjölk, mjölk, vi vill ha mjölk, det är en underbar dryck. Mjölk, mjölk, vi vill ha mjölk, det är var senaste nyck. Hämta din spann och mjölka din get och ge mig en klunk utav det. Slut upp i kampen för helnykterhet! Mjölk är det bästa vi vet!

Idag är det en självklarbet att varje sektion har sin egen sångbok men det drÖjde ända fram till 1955 innan Elektro gav ut en sådan. En pådrivande faktor var att Kabel-Olle (Georg Olsson) 1950 donerade 50 kronor i syfte

att dessa skulle användas till en elektrosångbok. Efter cirka fyra år ansåg E- teknologerna att det var på tiden att pengarna utnyttjades. Det resulterade i en vit bok i A6- format med ett epsilon på utsidan. Sedan dess har sektionen givit ut drygt fem fÖrnyade upplagor av sångboken. Sånger bar strukits och nya kommit till. En del som varit bortglömda bar fått en ny plats i E- Osquaruldas bjärta. En sång som stått sig genom tiderna är Prophetvisan. 1 den bar däremot propheterna kommit ocb gått.

Aspekterna på sångbokens utfÖrande har varierat. 1 en motion från år 101 har nedanstående åsikt framfÖrts:

....Då de gamla pärmarna visa sig ha en stor benägenhet att uppsuga punsch, kaffe etc., torde den nya upplagan förses med pärmar av plast eller annat beständigt material.

Sångledare bar funnits i alla tider. FÖrr valdes en sånganförare i varje årskurs. Nu, 1985 finns det tre namn att lägga på minnet:

Frekvensnormalen, som ska leda sången på sektionens fester. Namnet frekvensnormal infördes på tidigt 70-tal, kallades tidigare fÖr sångledare.

Körledaren, vars mål ska vara att leda Elektro till en seger i kårens sångartävlan . KÖrledaren var tidigare densamme som ovannämnde sångledare.

Musikborgarrådet, vars uppgift är att inte bortföra klockorna i Stadsbustornet. Dessutom ska MBR skÖta underhåll- ningen på sektionsmöten och då på sektionens bekostnad förtära returglasfÖrpackad öl till ett antal av fyra stycken. Musikborgarrådet härstammar från 50-talet och ålades redan då att inte bortföra klockspelet i Stadshustornet ocb har hitintills aldrig gjort det.

Som kuriosa kan man ta del av följande protokollsutdrag från sek- tionsmötet 7 /11 -74.

... vart frejdade musikborgarrad trakterades med malt som sig bör, men trots qvantiteten liquida medel sa kunde en viss rampfeber skönjas. sa änt- ligen reste han sig upp, svajade ett ögonblick men stod sedan rak sedan han tagit siktpunkt pa nagot i fjärran. Med kraftig röst tog han sig ton och plöjde ner sitt ode i oss församlade. "Funktioner av flera variabler skall snart re- duceras till noll."

Sångartäflan

Sedan 40-talet är kårens 'sångartäflan' en årligen återkommande fÖreteelse som går av stapeln på 0squars namnsdag den 1 dec. Elektro har i modern tid gjort bra ifrån sig, med segrar -75, -77 samt 1980. Speciellt

segern -77 har omnskrivits som en vers i sången 'Vår E-sektion'. Trots att sångartäflan på senare år samlat många intresserade, har segrarna uteblivit ocb fÖljaktligen har den omtalade versen strukits ur 1984 års upplaga av sångboken.

Ännu ett framgangsrikt inslag i sangartäfvlan, Osquars namnsdag 1978

Vitt Brus

Under vårbalen 1984 (b.t) var det premiär för en ny kör på Kongl. Elek- trosektionen. Kören bade tagit namnet 'Vitt Brus'. Denna kÖr verkar ba ambitionen att överleva till skillnad från , ElektronrÖren" som fÖddes ocb tynade bort i rask fÖljd umder 1983.

Orkestrar

Elektro kan ta åt sig äran av att ha sett två orkestrar födas under sek- tionens flagg. Den ena har sin upprinnelse vid , Den ärorika revolut ionen' (se annan plats i denna skrift).

.....På en given signal tagade dessa tappra upp mot Huset med revolutionens Gula fana i spetsen, tätt följd av Revolutionsorkestern......

Vid det tillfället spelades " Internationalen' samt , Marseljäsen'. 0r- kestern bestod av drygt sex elektriker vilka blivit hopplockade enbart för revolutionen. Men de såg en möjligbet att starta en blåsorkester ocb kallade sig för mössbandet. Fler personer, även från andra sektioner, anslÖt sig och relativt snabbt byttes namnet ut mot Promenadorkestern som numer står under Kårens beskydd.

Den andra orkestern är SMusK eller Kongl 1. Skalärnmusikkåren. SMusK är den eminenta orkester som roat E-Osquarulda sedan 60-talets början. Historien ommm SMusK's framfart genonm åren berättas av två av dess grundare:

De sanna historierna om Skalärmusiken och varför.

Våren 1962 startar verksamheten med dragspel och två trummor. En- dast en tredjedel av orkestern kunde anses musikalisk Ett imponerande orkesternamn var av nöden. En kombination av namnet på trunmslagarnas företag, AB Skalärprodukter, och Kongl.l Skalär- musikkåren i Stockbolm gav naturligt Kongl 1. Skalärmusikkåren i Stockholm med den publikklin- gande fÖrkortningen SMusK. (Vi förstår inte hur folk har det med sina asso- ciationsbanor.)

Orkestern växte ocb erkändes sommm E-sektionens orkester. Det blev årsmöte med dans och vidare spelade SMusK på höstfest, vårbal, vårfest och en och annan ärtkonsert.

De fÖrsta åren spelade SMusK helt ut an noter men 1964 var orkestern så stor att situationen bärjade bli obållbar. Noter ocb egna arrangemang började anskaffas. Det är från den här tiden man för undrande kunde börja fÖrklara vad Skalärmusik var för något. Härledningen utgick naturligtvis från att en skalär storhet är en storhet utan riktning. En studentorkester ska ju kunna allt i blåsmusik och litet till: gammal jazz, schlagers från alla tider, marscber samt slakta ett och annat klassiskt verk. Under årens lopp har det slakt ats en hel del. En och annan original kommposition har också sett dagens ljus. Skalärmusiken har alltid levt upp till definitio- nen: Studentmusik är en humoristisk, respektlös form av mmusikutövning, oftast framförd i akademiska sammanhang där den fulla spelglädjen och inte nÖdvändigtvis den musikaliska ekvilibristiken kommer i fÖrsta hand. Det har naturligtvis varit svårt att avstå från ekvilibristiken ibland men vi bar då kunnat trÖsta oss med ett beslut av E-sektionens årsmÖte i mitten av 60-talet: Skalärmusiken (riktningslÖs) är alltid mmest och bäst. Närvarande sektionsmedlemmar uppmanas att jubla och applådera utan att gÖra egna värderingar.

1966 var ett dynamiskt år. Då spelades den första skivan, SKALPl in. Då fastställdes den röd-grÖna uniformen och då startades baletten Skaletten.

Baletten Skaletten tillkom för att sysselsätta sektionens Osquldor samt orkesterns övriga dambekanta. Med hjälp av massverkan förväntades framträdandena tillfÖras ytterligare en dimension. Ocb så blev också fal- let. Skaletten bar gjort en rad bejublade framträdanden genom åren, både i rena dansnummer och i utstyrseldito. Dessutom har den medfört en rad Skalärmusikaliska bröllop eller motsvarande.

på 23 år har många fantastiska spelningar och många floppar hunnits med. T ex avskedskonsert för Vanessa Redgrave i samband med inspelningen av Måsen ocb Jubileumskonserterna på södran.

Kan vi kanske besanna ytterligare en myt. SMusK startades av tre nyk- terister. Men det bar gått över . Både för grundarna och orkestern.

Fyra LP skivor , en EP skiva , sju kasetter, medverkan på 3-4 samlings LP bar klarats av. Lagom till E-sektionens 75-års jubileum har förboppningsvis SMusK tillsammans med Power Board Stompers klarat av LP skivan , Mem- ories of E'.

Det vore på sin plats att nämna en rad namn på goda kamrater från alla dessa år, men det är 150 á 200 fantastiska musiker, vokalister, balet tboppor ocb bedersskalärer som bidragit till att det hela rullat vidare. Ocb de allra flesta bar gått på E.

Skalärmusiken av idag då?

Jo, upprepade undersökningar visar att det fortfarande råder ett utpräglat behov av SMusK-musik i landet (undersÖkningen var en muntlig enkät fÖretagen på ett statistiskt utvalt basmaterial bestående av SMusK medlemmar). Festen blir ingen riktig fest fÖrrän en spelvillig orkester är med. Riktigbeten i det sistnämnda styrks av vissa myndigheter,vilka med- dalat öl- ocb vinförbud då orkester saknas.

[BILD] SMusK i Tjeckoslovakien 1984

Bebovet täcks i någon mån av Kongl.l Skalärmusikkåren. Den alltmer lysande fÖrsamlingen har nu ca 50 medlemmar inklusive den charnmerande Skaletten.

Baletten Skaletten är en av landets mest dansanta. Dess fÖrföriska danser kan inte beskrivas med ord utan måste ses. En speciell protection group finns gömd i orkestern kamouflerad till musiker. Dess uppgift är att mota bort den manliga publiken som envist efter varja framträdande försöker storma scenen. Det är en fest för ögat att se Skaletten skaka loss i någon rivig,fräsig låt!

Och för framtiden?

-Mafler E-teknologer ga med i SMusK Missa itte din ungdom. Utveckla din personlighet.

-Må fler gammel- Osquarer, när de uppnatt en position, erinra sig SMusK Det föreliqger ömsesidiga behov av givande pa olika plan. Stöd verksamheten.

-Ett tätare samarbete SMusK - E-sektionen.

Mats Öhman Leif Pehrson

Tillägg till ovanstående SMusK-påståenden:

I första årskursen på teknis blev vi fascinerade av nya begrepp såsom skalärprodukter ocb vektordito. Därav AB Skalärprodukter så småningom.

Två inkÖpta virveltrummor användes -61 till att i svinottan fÖra oväsen i samband med andra teknologers födelsedagar.

Namnet Kongl 1 Skalärmusikkåren i Stockholm snoddes ihop väldigt enkelt ocb lättvindigt infÖr en spelning i Djursholms slottspark 1962.

Elektrosektionens verksamhet idag

Det finns naturligtvis mycket stora skillnader mellan sektionens verk- sambet idag och fÖr 75 år sedan. Idag är vi cirka 1100 medlemmar mot cirka ett 50-tal när sektionen bildades. Verksambeten har utvidgats ocb täcker idag ett stort antal områden.

Dagens teknolog kanske mer påtagligt konfronteras med sektionen dagli- gen än fÖr 75 år sedan. Mottagningen av n011an gÖr att n011an införlivas i gemenskapen och aktiveras. Tolvans centrala placering gör att den lätt blir ett ställe att gå till på rasterna.

Studiebevakning

Studiebevakning är nu liksom fÖr 75 år sedan ett mycket viktigt område. Studienämnden beter det organ som som sköter den avdelningen. Stu- dienämnden har teknologrepressentanter på olika beslutsnivåer inom skolan. Dessa repressentanter gÖr att vi teknologer idag har en reell mÖjlighet att påverka vår egen utbildning. Dessutom bildas efter varje kurs en sk kursnämnd, där fÖreläsare, assistenter och några teknologer diskuterar igenom nackdelar ocb förtjänster i kursen. Allt för att om möjligt få det bättre fÖr kommande årskurser.

Studienämndens verksamhet skÖts på studienämndsmötena där alla som studerar på Elektro är välkomnna att säga vad de tycker om utbildningen. Studienämndsmöte brukar utlysas en gång i månaden. Studienämnden har en styrelse på tre personer som skÖter de lÖpande ärendena.

Emissionen

Emissionen är E-sektionens egen sektionstidning där E-0squar kan få information om vad som händer, vad som har hänt och framfÖrallt varför.

Det var någongång på hösten 196G som någon kom på att starta ett informationsblad för alla E-teknologer. Man skulle kortfattat få information om vad som hände på sektionen och i undervisningen Informmmationsbladet fick nanmnet E-Ledaren och var den första sektionstidningen här på Teknis.

Tiden gick och det hela utvecklades, man bÖrjade skriva reportage, debat- tartiklar, göra intervjuer och ge annan immformmation. Man bytte till A5-format och började införa bilder. 1970 hade man dock tröttnat på det gamla namnet och bytte till EMISSI0NEN. Utgivningen blev regelbunden med 8 nr/ år.

Sedan dess har chefsredaktörerna avlÖst varandra och var och en har satt sin prägel på tidningen. Ändå så väntar man sig att varje mmånad få en ny fullmatad tidning med intressant läsning.

E-lab

E-sektionen har ett eget elektronik-lab, E-lab kallat. Där E-teknologen kan gå och , pula' med allehanda elektroniska instrument och komponenter. E-lab tillkom på initiativ från Linjenämnden 1980 och har under årens lopp byggts upp mmed villiga teknologers hjälp.

Klubbmästeri

Fester är något som är en självklar sak för en teknolog, nu som fÖr 75 år sen. Klubbmästeriet finns fortfarande kvar och kallas idag ProgramRådet (PR). De traditionella festerna såsom n011egasquen och vårbalen bar fort- farande sin sj älvklara plats i E-teknologens tidsschema. Till squtten uppe på Kåren brukar PR annordna 'förkÖr" i Tolvan, med lite öl ocb mat. Förutom detta brukar PR även förnöj a E-teknologerna med pubar, mindre fester och andra arrangemang.

Mottagningen

Mottagningen av de nya n011orna är en viktig del av sektionsverk- samheten. En gång om året uppstår Det Konglig Skaenderi för att försöka bekämmpa n011an som anlänt till Elektro. n011an föses runt på olika ar- rangemang och tilldelas ett n011euppdrag, allt för att införliva n011an i teknologlivet. Fadderiet med alla sina faddrar ser till att n011an trivs och finner sig till rätta i sin nya tillvaro bär på Teknis. Uppför sig n011an bra och genomfÖr sitt n011euppdrag blir han/hon på n011egasquen upphöjd till etta.

Övrig verksamhet

1 övrigt finns idag en mängd olika saker E-teknologen kan sysselsätta sig nmed här på Elektrosektionen. Det finns en tämligen nystartad (1984) kÖr som kallar sig Vitt Brus. Dansklubben EBBA ser till att E-teknologen inte känner sig tafatt när han går ut på ett dansgolv. Varje vinter brukar vi åka en busslast glada E-teknologer till någon snörik nordisk skidort. Sommmartid åker vi båt tillsammans istället på den årligen återkommande eskaderseglin- gen. 1 E-teknologens vardagsliv står nog ändå Tolvan i centrum. Det är dit man går på rasterna fÖr att ta en fika och prata med sina kamrater. Har man håltimnme kan mman gå till Tolvan för att sätta sig och plugga. Baren ger teknologen utmärkta mÖjligheter att ta med sig matlåda och äta där. 1 Tolvan finns också all information som en teknolog beböver. Anslagstavlorna är många ocb späckade med information.

När det gäller kårarrangemang ställer E-Teknologen gärna upp ocb deltar med flit ocb iver. Quarnevalen, som går av stapeln vart tredje år, är ett självklart arrangemang som Elektro ställer upp på. Vi är gärna med och bygger på de skapelser som sedan skall visas upp för 'Stockholms Borgerskap' på själva Quarnevalsdagen. Sångartäfvlan som går av stapeln varje år på Osquars namnsdag (1 december) är vi alltid med på och framträder med ett bejublat bidrag.

ELEKTROSEKTIONENS ORDFÖRANDE 1910-1985

1910 Einar Hussenius
1911 Helge Ericsson
1912 C Hjort af Ornäs
1913 Karl-Gustaf Ljungdahl
1914-15 Ivar Folcker
1916 Ivar Herlitz
1917 Thure Öberg
1918-19 LO Skantze
1920 Torsten Lundell
1921 B Hansson
1922 Arvid Hanimarskiöld
1923 Åke Rogherg
1924 Helge Brandt
1925 Nils Sidenmark
1926 Torvald Malmström
1927 Stig Nordbeck
1928 Gunnar Dalen
1929 Gustaf Svensson
1930 Lennart Nyström
1931 Elliot
1931-32 Elov Mllnck af Rosellschöld
1933 Olof Ekert
1934 Sven Weslien
1935 Egon Malmqwist
1936 Herbert Svensson
1937 Bo Rothsman
1938 Karl-Erik Ungerholm
1939 Svante Cranler
1940 Torsten Frisck
1941 Cert Parmfelt
1942 Charles Betts
1943 Leif Traneus
1944 Bengt Unden
1945 Ulf Dahlbäck
1946 Reine Rishäck
1947 Allan Hansson
1948 Per-Eric Torseke
1949 Nils-Ivar Cärtner
1950 Karl-Erik Algovik
1951 Bengt Gamstorp
1952 Ove Gost afsson
1953 Kjell Jönsson
1951 Dan Andersson
1955 Bo Ahrahamsson
1956 Olle Jacohsson
1957 Lars Larsson
1958 Christopller Bengtsson
1959 Björn Svedherg
1960 Claes Jennel
1961 Stig Johnsson
1962 Hans Lilja
1963 Gunnar Bäck
1964 Fredrik Croneborg
1965 Kjell Lundsröm
1966 Thor Kaijser
1967 Olov G Pettersson
1968 Stefan Norrman
1969 Lennart Balgård
1970 Håkan Gellerstedt
1971 Peter Wannheden
1971 Kjell Hassel
1972 Cornelia Söderqvist
1972 Anders Elrud
1973 Per-Olof Myren
1973-74 Thomas Lilja
1974-75 Göran Walfberg
1975-76 Richard B Svenselius
1976 Ylva Hambreus
1977 Lars Thunherg
1977 I~atarina Bjelkenius
1978 Lennart Bergvall
1979 Christer Cederberg
1980 Hans Dreijer
1981 Mats Johansson
1982 Cecilia Malmfors
1983 Mats Kindahl
1983-84 Stefan Östlund
1984-85 Annika Söderholm
1985 Anders Österherg
I denna sammanställning bar inte någon hänsyn tagits till om mandat- perioden till viss del mindre än tre månader infallit under annat år än det angivna. Under de senaste 15 åren har balvårsvisa mandatperioder tillämpats. Då har båda åren mmedtagits då mandattiden varit 1/5-30/4 eller 1/7-30/6. Reservationer mmåste också göras för eventuella fel då dokumentationen bitvis varit skral.

Valhall

"De i strid fallnes sal"

Historik

De första ideerna om Valball kläcktes på en städgasque våren 1981. Dessa fortsatte därefter att gro ocb föreningens utseende ocb verksamhet fick allt fastare form. Under denna tid fungerade EKAK (Elektros Kalle Anka Kom- mitte, Cbalmers) som inspirationskälla. EKAK är nu en 31 år gammal förening med Ölhäf och Kalle Anka som sina verksambetsgrenar.

Den 28 februari 1982 bildade de nuvarande Asen (Per Ahlquist, Mats Egerot, Anders Wass och Micke Hallberg) med flera, under en fest, fÖreningen VALHALL. 1 samma veva byggdes häfvapparaten, som enligt Valhall betrak- tas som Sveriges bästa.

Det bestämdes tidigt att Valball skulle ha tre verksammhetsgrenar: * ölhäf * ordnande av fester * Att bli inbjudna och att gå på alla fester

Wam (kårvärldens kontaktperson hos Pripps) tyckte att iden var utmärkt ocb hjälpte genast till med gratis häfvöl och anordnade uppvisningsbäf på Pripps för restauranger ocb andra bÖgskolor. Wam är dessutom formgivare av Valballs logotyp, en pentagon med horn på.

Organisation

ODEN Den fÖrnämste bland alla asarna-Allfadern

Oden är något av en ordförande med sammanbållande uppgift inom Val- ball. Hans utåt sett viktigaste uppgift är att vara talare vid Valballs fester ocb bäf.

BRAG E Skaldekonstens ocb Ölets gud

Brage bar till uppgift att se till att Valball alltid har tillgång till öl. Han skÖter kontakten med Pripps. Brage är dessutom huvudansvarig när Valhall anordnar fester, Valballs egen festcbef (läs: festprisse red anm).

FREJ Fruktbarbetens gud

Frej står fÖr skÖnbeten inom Valball. Hans viktigaste uppgift är dock att verka som Valballs ekonomicbef.

BAL DER Förnuftets och vishetens gud Balder är Valhalls bäfvledare och domare. Han skall kunna regelboken utantill och sköter kontakten med EKAK när det gäller samordningen av regler. Han skall även se till att bäfvapparaten fungerar.

TOR Askans gud

Kraftfull personlighet utifrån som är hedersmedlemm ~ Valhall, hans uppgifter varierar med hans personlighet. Tor bandhar även funktionskon- trollen av tappkranen. Enligt Valhalls utsago har ban dessutom till uppgift att 'festa utan ansvar' på Valballs fester.

LOKE Lögnens fader

En otrevlig person som tillfälligt nästlat sig in i Valhall.

Asen

Valhall vilar i sin tur på Asens organisation. Dessa besitter den erfarenhet ocb kunskap som Valballs medlemmar saknar. Asens främsta uppgift är att främja Valballs verksambet. Det enda Valballs medlemmar vet om Asens organisation är att dessa tidigare varit medlemmar i Valball, i övrigt är allt böljt i ett dunkel.

Ygdrasil- Världsträdet

Pripps spelar i Valballs mytologi rollen som det livgivande trädet Y g- drasil. Från detta träd flödar ölen.

Det viktigaste fÖr Valballs verksanmhet är att ha trevligt och att sprida glädje.

TOLVAN - Världens medelpunkt?

En mycket central punkt i E-Osquars tillvaro är Place de la Resistance eller i dagligt tal Tolvan. Dit syns på rasterna en strid ström av kaffe och bullsugna teknologer flyta och på kvällarna syns" och framför allt hörs E-Osquars verksamhet. Istort sett året om, dygnet runt råder liv och rörelse i Tolvan.

Från 1925 till slutet av sextiotalet fÖrekom en biblioteksverksambet på sektionen. KTH tillbandahÖll lokal, sektionen litteraturen. Verk- samheten omfattade kompendieförmedling, fÖrsäljning av gamla tentor, utlåningsverksamhet och referenslitteratur till labbar och arbetsuppgifter. En av de viktigaste tidskrifterna i biblioteket var Kalle Anka, en tidning som än idag studeras flitigt bland E-teknologerna. Bibliotekets verksamhet uppbörde när sektionen flyttade in i den nya lokalen Tolvan.

1 samband med att KTH disponerade om sina lokaler 1967 fÖrhandlade E-sektionen till sig ett nytt rum som ersättning fÖr det gamla biblioteket. Institutionen för TalöverfÖring hade dock ett så stort behov av lokaler att rummet blev fÖremål för nya diskussioner. Professor GÖsta Hellgren föreslog då att sektionen skulle få disponera lokalerna på Osquars backe 12. Sektionen ansåg sig sitta i en stark förhandlingsposition och hade bÖga krav fÖr att flytta. En del krav gick igenom, andra fick vänta.

1969 var det dags fÖr inflyttning i den nya lokalen. Lokalen dÖptes snabbt till Tolvan, efter gatuaddressen. E-sektionen var därmed fÖrst på KTH med en helt egen lokal.

Flitiga teknologer tog genast band om Tolvan. Inredning, möbler ocb dekorationer kÖptes, tiggdes och , bittades'. Tolvans planlÖsning befanns vara undermålig ocb åtgärdades. FÖrvaringsutrymmen byggdes ocb revs, allt efter tidens krav. När Tolvan bebÖvde en rejäl storstädning kallades in- tresserade sektionsmedlemmar till städgasque. En hel dag med skurbink ocb skurborste. Efter det en rejäl gasque i de nystädade utrymmena. FÖrvånade teknologer brukade dagarna efter en städgasque hitta nya detaljer i Tolvans utseende.

Tolvan hade egentligen bara en brist under den bär tiden, lokalen var fÖr liten. på rasterna hände det att drygt hundratalet E-Osquar trängdes i kÖn till kaffeautomaten. Under hela sjuttiotalet jobbade Elektrosektionen fÖr att gÖra Tolvan större, dock utan någon stÖrre framgång.

Någon gång under 1982 eller 1983, exakt när vet man nog inte riktigt, hände det alla E-teknologer drömt om. 1 samband med en ombyggnad av terminalsalar fick sektionen det så bett eftertraktade rum 104, rummet till höger om ingången. Att ett visst behov fÖrelåg visas av bur snabbt rummet kom i användning. På våren 1984, så snart den fÖrsta väggen bade kommit på plats, bölls den fÖrsta gasquen.

En grupp, VEXT, bildades för att ansvara för det nya rummets inredning, och dessa grep sig an verket med liv ocb lust. Under sommaren 1984 målade, byggde ocb donade VEXT med det nya rummet. Ett tiotal teknologer slet under sommarmånaderna med att få rummet klart till terminsstarten. När rummet sedan blev klart hölls invigningsfester, byggraj och kräftskivor.

Nu när Vext-rummet varit i användning i snart ett år, frågar man sig bur sektionen någonsin klarade sig utan det. Sektionen bar fått tillgång till ett kök med tillbÖrande livligt frekventerade bardisk. Där bålls stu- dienämndsmöten, glada gasquer, pre-squtt ocb "sista-sekunden-inför-tentan" läsningar.

Efter grov skadegörelse och och kronis k vanvard, togs systemet ur drift under hösten 1985 och gräsmatta rullades däröver.

En dag i september 1985

Det var en litet kulen dag i början på hösten. Jag satt i terminalsalen ocb filade på min anställningsansökan. Den skulle iväg senare samma dag. Det skulle bli den sista gången jag tittade in i Elmers vänliga bildskärm. Jag tyckte nästan att surret från skärmen viskade 'stanna kvar, stanna kvar, men det var nog bara inbillning.

Anställningshandlingarna kom ut ur skönskrivaren som de skulle, så det var bara att logga ut. Jag plockade ihop sakerna och gick en sista sväng över borggården ned till Tolvan för att driclka en kopp kaffe.

På borgåden stod en bop n011an som var på väg ut till stuggasquen. Det Konglig Skaenderi gjorde sitt bästa att få n011an att sjunga , Här kommer det Elektriker'. Det var inte fÖrsta gången, det hÖrdes. Det började låta rätt stompigt. En liten känsla av nostalgi trängde upp. Det var så länge sedan, men ändå som igår, som jag själv sjöng rÖsten bes i stugbastun.

ITolvan var det som vanligt, lite slitet och skitigt i de gamla delarna, och

rent, snyggt ocb fräscht i det nya VEXTrummet. Märkligt att vi klarade oss så länge utan rummet, tänkte jag samtidigt som kaffeautomaten fyllde em kaffemugg. Det nya rummet kom till sommaren 1984 ocb innebar ett otroligt lyft fÖr hela sektionen. Helt plöstligt fanns det en naturlig mÖtesplats för alla Elektriker.

Hela hösten efter invigningen fylldes med mer eller mindre spontana raj. Det var kräftskivor, lammgrillning, preSqutt ocb massor av annat, men roligast var nog de mest oplanerade. Som den gången gången då den ny- valde kårordfÖranden blev inlåst på Tolvans toalett tillsammans med sex E- teknologer, och inte kunde de titta på pornographen för han som låst dörren hade också dragit ut säkringen. Det blev helmörkt. De kom ut i tid, på slutet var det inte mycket luft kvar. Vårbalen samma vår fick Elektro en ny säkring i present av kårodföranden, han ville väl äntligen få titta på pornograpben.

Kaffet smakade som vanligt, gott eller inte, en definitionsfråga. Det var försent fÖr bullarna så det fick bli en plopp ur ploppomaten istället.

Ifunkrummet satt sektionens kassÖr och läste en utsliten Kalle Anka. - Hej Gamling, bälsade ban. - Hej själv , din nykomling, svarade jag. Borde inte du vara på undervisning. Han bara log och skakade på huvudet. Uppenbarligen var det inget viktigt på schemat just då. Tolvan var som vanligt betydligt trevligare än vilken Föreläsningssal som helst. En gång hörde jag en föreläsare muttra: Jag fÖstår inte varför de kommer hit ocb sover, när det finns så sköna åtöljer i Tolvan. Jag gick inte på någon mer av hans föreläsningar.

Helt plötsligt började Tolvan fyllas av kaffetörstiga teknologer. Det var tvårasten som precis hade bÖrjat. 1 korridoren ropades om enkronor till automaterna, i ett hörn satt några och diskuterade lösningarna på någon kontrollskrivning och längst bort vid darttavlorna stod det vanliga gänget och kastade pil. Det här var det vanliga kaoset som alltid varade mellan fem i ocb tjugo över varje timme. Jag lyckades tränga mig ut i friska luften, ocb bÖrjade långsamt gå mot tunnelbanan. Jag kastade en sista blick på den nyrestaurerade gräsmattan, kände en liten tår i ögonvrån ocb tänkte: - Det är rätt trist att man är klar.

Kongl. Elektrosektionen

är följande ett stort tack skyldiga...

Alla E-teknologer som ställt upp för att göra jubil'eet oförglömligt

Linjenämnden för Elektroteknik

ASEA AB

ASEA HAFO

Telefonaktlebolaget L M Ericsson

RIFA

Siemens

Vattenfall

Svenska Elektroingenjörers Riksförening

Sverige~ Civilingenjörsförbund

dessutom...

Inger Larsson Carin Önnest am RN /FN BÖrje Tranhammar Osqtryck Sten Ljungberg Claes Landin Ulf Jansson Wam Fredrik Kempe Mats Öbman Stefan Danielsson Leif Pebrson Mats Sandvik Ulf Lindwall Tobias Morger Sune Rusck Svenska Dagbladet Greta Woxén Civilingenjören Håkan Sterky Lars Allard Anders J. Thor Kungliga Biblioteket Lars H. Zetterberg V-jubelskriftskommmitté Nils Lundqvist Elmer Vaxlund Gunnar Pettersson PP Print Franz Cecb LMC Fredrik Östman Gränges, Skultuna Folie AB Mats Kindahl

... och alla andra.