Kommunikation över stora avstånd kan ske på många sätt, på dessa sidor beskriver jag fyra. Det gamla svenska semaforalfabetet används tyvärr alltför sällan nu för tiden, det har konkurrerats ut av morsesignallampan. Att det dessutom inte var ett internationellt system visas med all önskvärd tydlighet när Beatles signalerar HELP enligt brittiska flottans system. På svenska blir det ANWE. Om man nu ändå vill använda armarna rekommenderar jag morsesignalering med handflaggor. Innan de moderna signalflaggorna fastställdes 1934 användes bland annat Howe Code av ingen mindre än Admiral Nelson!

Oavsett hur man väljer att signalera kan man ha stor hjälp av Internationella signalboken. Den är uppdelad så att de mest brådskande ärendena består av endast en bokstav, de mest kända är:

A = Jag har dykare nere. Håll väl undan och gå med sakta fart.

B = Jag lastar, lossar eller transporterar farligt gods.

H = Jag har lots ombord.

U = Ni stävar mot fara.

Märkligt nog är den mest brådskande av alla signaler, nödsignalen, två bokstäver, nämligen NC som kan beskådas här bredvid. För medicinska ändamål finns signaler med tre bokstäver där den första alltid är M. För alla övriga ärenden finns signaler med två bokstäver. Läs här hur jag presenterar mig själv med hjälp av koder ur boken.

Boken avslutas med internationella anropsserier. Varje fartyg i Världen kan tilldelas en unik igenkänningssignal bestående av fyra bokstäver, för svenska fartyg börjar signalerna på SA, SB, SC ... SM eller 7S eller 8S.

När man signalerar med flaggor upptäcker man snabbt nackdelen av att endast ha en bokstav av varje sort. Boten för detta är de tre likhetstecknen. De ersätter den första, andra respektive tredje bokstaven eller siffran i signalen, som framgår av exemplen här bredvid. De första två är ganska rättframma, man vill upprepa den första respektive tredje flaggan. Det tredje exemplet visar att likhetstecknet ersätter en flagga av samma typ som den närmast ovanför likhetstecknet, alltså i detta fall signalens andra siffra.

Det sista exemplet visar tre saker, nämligen att kod- och svarsvimpeln kan användas som kommatecken, att varje ersättningstecken endast används en gång och att kod- och svarsvimpeln inte ska räknas med när den används som kommatecken.

När den inte används som kommatecken, används kod- och svarsvimpeln för att visa när man tagit emot en signal. Man hissar den på halv stång för att visa att man uppfattat signalen. När man sedan slagit upp den i boken och förstått vad den betyder hissar man vimpeln på hel stång. Sändande station avslutar sitt meddelande genom att hissa kod- och svarsvimpeln ensam.

Allra sist vill jag påminna om ett mycket trevligt sätt att använda sina signalflaggor på, nämligen att vid högtidliga tillfällen smycka sitt fartyg med s.k. stor flaggning eller flagga över topp. Man hissar då svenska flaggor på samtliga masttoppar och alla signalflaggorna från fören, via masttopparna (under de svenska flaggorna), till aktern i ordningen A B C 1 D E F 2 ... Detta brukar landkrabbor kalla för flaggspel, men det är faktiskt benämningen på den lilla flaggstången i aktern och har alltså inget som helst med saken att göra.