Emissionen Nr 3 2004


En E-90:s memoarer

Det var bättre förr!

[Bild]

Jag märkte under min tid att sektionsengagemanget minskade drastiskt när 8-periodsystemet avskaffades. (Det skämtas om detta i Ture Teknolog.)

[Bild]

8-periodsystemet innebar tre veckor lektioner och en vecka ledig tentavecka med en tenta i slutet på tentaveckan vilket gav cirka 10 dagars hårdpluggande. Det var oftast planerat så att man endast hade en, eller högst två, ordinarie tentor per tentavecka. Resttentor gavs också så man hade chans att beta av dessa också.

Dessutom hade man tre omtentaperioder vilket resulterade i totalt 11 tentatillfällen. Jag har för mig att en tenta i ett visst ämne hölls tre gånger under året. Vanligtvis innehöll resttentaperioden innan höstterminens start alla tentamina som en uppsammlingsperiod.

Kvälls- och sommarkurser i bland annat TET och Elkraft hölls också för att bättra på studenternas chanser. Jag kallade dessa för OBS-klasskurser. Jag gick på dem alla.

Detta studiesystem möjliggjorde för tre veckors konstant (nåja) festande och sedan en vit vecka inför tentan. Fester och andra tillställningar var välbesökta. 12:an var lite som en after-school och jag fick nästan aldrig någon anledning att gå på kårens mer annonyma squtt.

När 3-periodsystemet infördes med motivering att få ett mer kontinuerligt studerande med, har jag för mig, mer långvarigt ihågkommna kunskaper, så hade ingen helt plötsligt tid att festa längre. En tentaperiod kunde innehålla tre ordinarie tentor vilket ökade pressen att studera löpande. Själv hade jag studerat på mitt eget sätt, dvs låtsas som det regnar-metoden som gick ut på att gå på alla föreläsningar, laborationer och tentor.

Till slut klarade man alltid tentan efter tre - fem försök med hjälp av införskaffade kunskaper från fortsättningskurserna. Mitt problem var att jag var, när 3-periodsystemet infördes, i stort sätt färdig med alla kurser men med en ryggsäck av 10 resttentor. Ibland gick alla resttentor ungefär samtidigt under tentaveckan. Ibland gick ingen alls. Jag satt ibland och rullade tummarna 3 månader i väntan på nästa tentatillfälle. Jag insåg att om jag började jobba så skulle jag aldrig bli utexad så jag gjorde en hel del övertid, två år förmodligen på grund av detta.

Får man ta Mecken med sig in i himlen,
Den var svår men den har vart' en riktig vän.
Den är röd och vit och tentan har jag kvar.
Får man det du A J Thor så blir jag glad.

Ur Änglameck, Pomian & JQ

1997 blev jag till slut färdig och tog emot diplom i Blå hallen. Jag fick jobb på Ericsson med mobiltelefoni och jobbat kvar på samma ställe sedan dess. Trots all tentaångest, hårdstuderande och besvikelser över missade tentor minns jag mest den trevliga stämmningen och festerna i 12:an från tiden på KTH. Med mitt och JQs (Ture Teknologs skapare) rockband med egenhändigt skrivna texter om 12:an, Osqvik och om att få ta med sig Mecken in i himlen, bidrog vi förhoppningsvis med en liten del till stämmningen och kamraters minnen.

Skapa minnen gör man gemensamt. Minnen från studenttiden är för mig viktiga sådana. Jag hoppas att ni gör ert bästa, inte bara i studiebänken eftersom en 3:a eller 5:a har ingen större betydelse i era memoarer, utan för att förgylla er vardag med minnesvärda ögonblick på KTH.

Erik de Pomian, E-90


Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

html, css, aaa.