Emissionen Nr 3 2004


Prova själv!

Göran Nordahl, en före detta Emitteur som närmar sig examen, blickar tillbaka på utbildningen.

Kanske var det min 4½ år äldre brors påhitt, med åldersgräns på 12 år för lödning, som på ett tidigt stadium gjorde elektronik så oerhört intressant i mina ögon. Han var nyss fyllda 12 år och lite sur över att jag som lillebror alltid fick börja göra saker så mycket tidigare än han. Värst av allt hade nog egentligen cyklandet varit, men han tänkte säkert att man lika bra kunde rädda det som räddas kan och berättade för en storögd lillebror om alla hemska straff som polisen utdelade till minderåriga som ertappats med lödning.

Självklart gav hans påhitt en helt motsatt effekt. Min kompis Johan och jag, eller ska jag kanske säga medbrottsling, smyglödde för glatta livet med hans morfars lödpistol från Biltema (den hade inbyggd belysning, så det gick att smyglöda även mitt i natten!). Det löddes ihop de mest förunderliga ting varav blott ett fåtal hade någon som helst funktion förutom att kortsluta batterier. Under lödpauserna knaprade vi glatt på salmiakstenen som egentligen var till för rengöring av lödspetsar, därtill slickade vi på batterier för att kunna sortera ut de bra från de dåliga.

En upphittad bashögtalare blev en fin uppgradering av min cykel så att den i alla fall till lätet blev en motorcykel! Det var bara att spänna fast högtalaren på pakethållaren, koppla in den istället för cykellyset till generatorn och sätta igång och cykla för kung och fosterland! Bra mycket häftigare än de andra barnens små pappbitar som fjuttigt smattrade mot ekrarna i deras cykelhjul, med mullrande bashögtalare på pakethållaren kan man väcka döda! (jolp, som barn måste jag ha varit en pest för omgivningen, förlåt alla snälla grannar som tolererat allt från blinkande flaggstänger till explosioner med påföljande glada tjut).

ELAB på nätet

... smyglödde för glatta livet med hans morfars lödpistol från Biltema ...

Skola och utbildning

Grundskolan och gymnasiet passerade och var på sätt och vis transportsträckor till KTH, dock med en liten avstickare in i musikens värld. 15 månader i gröna kläder gjorde sedan sitt för att höja studiemotivationen. Något alternativ till Elektro fanns egentligen inte, det var ju elektronik jag ville lära mig allt om och då framstod valbrochyrens Elektro som det enda rätta.

Såhär i andra änden av den långa och stundtals trånga tunnel som kallas högskolestudier inser jag att Elektro inte inneburit så värst mycket av den elektronik jag gick in i tunneln för. Några av det fåtal kurser som behandlat ämnet hade till och med den häpnadsväckande effekten att lyckas få världens roligaste ämne att framstå som något tråkigt. Dock ska nog inte detta nödvändigtvis tolkas som att kurserna var direkt dåliga, så fort lek övergår i allvar blir det lätt tråkigt oavsett vad det rör sig om. Den studieteknik som visat sig passa mig involverar inte schemalagd undervisning, så efter ettan dök jag bara upp i skolan på tentor och laborationer. På så vis fick jag tid över till att själv räkna övningarnas uppgifter och därtill jobba deltid på ett litet elektronikföretag. Det i kombination med ELAB, denna oas i elektroniköknen, höll liv i elektronikintresset trots utbildningens i mitt tycke ihärdiga försök till motsatsen.

Det som utbildningen däremot erbjudit är kunskapsbredd och förmågan att snabbt sålla i stora mängder med information. Någon har sagt att som nyutexaminerad civilingenjör kan man ingenting, men man kan det till på torsdag. Glädjande nog ett uttryck som verkar stämma ganska väl. Som nyutexaminerad kan man långt ifrån allt man behöver, men man vet hur man skaffar fram relevant information och åtminstånde hjälpligt tillämpar sina nya kunskaper. Ändå krävs det lång tids övning och många rykande misstag innan en färsk civilingenjör från Elektro kommer till någon större nytta som elektronikkonstruktör (om nu just det råkar vara ens mål).

learning by burning

Utbildningens 4½ år räcker inte till för all den praktik som skulle behövas för att råda bot på detta. Istället får man på sin fritid ihärdigt elda komponenter för att få bättre koppling mellan de teoretiska modellerna och verkligheten (även känt som learning by burning). Att vid en intervju för ett elektronikkonstruktörsjobb kunna visa upp exempel på några av alla de konstruktioner man redan gjort smäller i de flesta fall betydligt högre än höga betyg i alla ämnen. På andra sidan Valhallavägen är det mig veterligen nämligen ytterst sällsynt med företag som ägnar sig åt att kränga snygga tentalösningar till varandra.

  

Slutligen ett sammanfattande råd till alla er som vill roa er med att konstruera elektronik som förhoppningsvis slår världen med häpnad: Vänta inte på att de rätta kurserna ska dyka upp, för med undantag för Elkretsen är det tyvärr mycket knapert på den fronten. Se istället kvickt till att få ner handen i syltburken, sätt igång och bygg bygg bygg!

Göran Nordahl, E99
Teckning: Rasmus & Fredrik

Vinnaren i rittävlingen



Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

html, css, aaa.