En dröm blir verklighet

Stora Barriärrevet har länge varit något man bara sett på TV. Alla färgglada fiskar som simmar omkring, hajar, havssköldpaddor, koraller överallt och mycket annat skoj. Så det har inte varit mycket mer än en dröm, en dröm att någon gång få uppleva en liten del av Revet. Så en dag fanns chansen där. Chansen att få se något man drömt om. Om jag nu tvekade så var det nog för priset, men det visade sig senare att det var näst intill billigt för vad man fick.

Vi var sex personer, kände varandra som skulle med på resan, jag, Iris, Iris kompis Jenny från Tyskland samt Justin från Australien, Kalle, kompis till mig som var nere och hälsade på och till sist Nya Zeeländaren Rob, kompis till Justin. Båten vi skulle ut med heter Broomstick och är en gammal avdankad kappseglingsbåt av modell Maxi som mäter hela 75 fot. Båten kan ta upp till 19 resande plus en besättning om 4–5 personer. Båten är lätt modifierad för att klara av charter med dykinriktning.

Den del av Barriärrevet, Whitsundays, som vi skulle besöka ligger i södra delen av Queensland och för att komma dit flög vi till en liten flygplats som heter Proserpine via Brisbane. När vi flög upp var det lite småkallt och hade regnat en del i Sydney, så vi var lite oförberedda på den hetta som mötte oss. Det var som att stiga rakt in i en bakugn. Själva flygterminalen var inte särskilt stor, för att inte säga väldigt liten. Från Proserpine var det en cirka 45 minuters resa med taxi till Airlie Beach där vi skulle bo över natten.

Vi checkade in hos företaget som ordnar den segling vi skulle ut på och vi fick information om lite elaka djur, s k stingers, små maneter som är riktigt giftiga. Det var tydligen innesäsong för dessa och alla som skulle ut på revet och deltaga i några som helst vattenaktiviteter råddes att hyra en stinger suit. En stinger suit är en helkroppsstrumpa i lycra som troligen skulle passa bäst i någon dålig sci-fi-rulle från 60-talet. Nåväl, vi hyrde dessa för att vara på den säkra sidan. Vore ju onödigt att bli medvetslös med andningnöd och/eller hjärtstillestånd bara för att man inte ville betala 80 kronor för tre dagar.

Så kom äntligen lördagen då vi skulle ge oss av. Fyra av oss var på plats medan Justin och Rob ännu var på ingång. Det visade sig att vi skulle bli 10 personer på båten plus besättningen om fem personer. Förutom oss sex så var det, Berdette från Irland, James och Gayle från England, Cameron från Skotland samt besättningen som bestod av: kapten Kirk, dykare Rick, däckare Dan, däckare/dykare Sarah samt däckare/matansvarig Jay. Efter en del information och vätskeinköp så kom så Justin och Rob intrillande. Vi embarkerade Broomstick och fick lämna våra skor i en stor säck. Efter en del genomgång ombord av stuvningssäkerhet, hur man använder toaletten, säkerhet i allmänhet, hur man använder toaletten, kort om båten, hur man använder toaletten, hur det går till då vi äter, hur man använder toaletten ... Det var verkligen viktigt det här med toaletten och det visade sig att Jay, som höll i informationen, var den som var ansvarig för att rensa om det blev stopp. Tydligen hade de haft tidigare gäster som trots information och lappar hade gjort allt som man inte ska göra. Så om någon skulle väcka mig mitt i natten och fråga något om toaletten på Broomstick, så skulle jag rak i ryggen redogöra för de steg som involverade i hur man nyttjar densamma.

Så äntligen bar det av och seglens hissades. Hurra! I strålandes sol och med god vind bar det av. Vi fick information att vi skulle ge oss av ut mot ett av de yttre reven, Bait Reef. Jay berättade en del om öarna runt omkring som vi passerade, ibland korrigerad av någon annan i besättningen. Det var ganska mörkt när vi kom fram till Bait Reef och nu var det till att hitta ingången till den cirkel av rev som bygger upp Bait Reef. Efter ett tag så hade vi tagit oss in och ankrade upp inne i Bait Reef och middagen dukades upp. Alla var rejält hungriga även om vi hade fått i oss en del snacks och småplock på utvägen. Resterna från middagen användes till kvällsunderhållningen, eller TV, som det kallades på båten. Det bestod i att maten skickades i bak vid båten och mängder av 60 cm stora fiskar hade party. Travelly, tror jag att de kallades. Snabba som bara attan och de visste att när båtar fanns i närheten så vankades det mat.

Efter att ha vaggats till sömns av vågornas skvalpande och vindens sjungande i masten vakande man upp fräsch ... ja i alla fall, man vaknade upp och frukosten åkte fram. Solen tittade ner på oss från en nästan molnfri himmel. Frukosten avslutades och de som skulle ut dyka gjorde sig redo för sitt och vi snorklare gjorde oss redo för vårt. Sedan bar det av och plums i vattnet. Plötsligt var allt där. Allt det man sett på TV, fiskar, färger, koraller allt bara öppnade sig för en, som om man dykt in i TV:n. Det var nästan så man slutade att andas genom snorkeln. Iklädda våra käcka stinger suits och med färglada cyklop, snorklar och fenor plaskade vi omkring i det otroligt klara vattnet, som även här vid de yttre reven höll en temperatur av 29 grader. Fatta, 29 grader! Snacka om ljummet. Denna temperatur och allt det fantastiska som vi såg gjorde att man knappast märkte av hur tiden gick. Huden däremot kunde tala om genom sin skrynklighet att vi varit länge i vattnet. Så, upp ur denna underbara undervattensvärld och lunchen dukades fram.

Efter lunchen såsades det en del och sedan var det dags att flytta Broomstick en liten bit för att få tillgång till en annan del av revet, som kallas Labyrinten. Lågvattnet var på väg och en del rev skymtade ovanför vattenytan. Efter en stunds snorklande omkring vid Labyrinten fick vi så syn på vår första havsköldpadda. Den mätte c:a 30 cm snett över skalet och var en riktig skönhet. Det märktes att vi befann oss i deras element. Det fanns inte en chans att man kunde simma ikapp den när den väl bestämt sig för att du kommit för nära. Efter ett tag var det så dags att bege sig tillbaka till Broomstick igen. Dykarna skulle göra sitt nattdyk här ute på Bait Reef, vilket innebar att vi skulle stanna över natten. Dock var man inte tillåten att snorkla nattetid på grund av att detta var hajarnas jakttid, och simmar du på ytan är du ett villebråd. Efter middagen bjöds det på kvälls-TV igen. Lite mer underhållning än kvällen innan.

Dykarna gjorde sig redo för nattdyket medan vi snorklare stod och tittade på. Vi önskade lycklig resa och tackade för att vi fått lära känna dem, ifall de inte skulle komma tillbaka. Tråkigt för dem så såg de inga hajar, men revet i sin fulla och färgglada nattskrud hade välkomnat dem, samt att de hittat en sovandes havssköldpadda med ett skal som mätte över en meter över skalet. Ännu en natts sömn, till vilken man vaggades av vågorna. Vinden var under tilltagande och det sjöng en hel del i masten.

Ännu en strålande dag mötte oss. Frukost och så gav vi oss av inåt land. Målet för förmiddagen var Hook Island. Frisk vind gav god fart och underhållande vågor. Varje gång vattnet sköljde över blev man lika förvånad att det kunde vara så varmt. Så nåddes Hook Island och våra dykare skulle göra ett navigeringsprov medan vi andra utforskade örevet så gott det gick med snorkel och cyklop. För resan hade jag införskaffat ett styck engångsundervattenskamera, som visade sig fungera tämligen bra. Den klarar tryck ner till 10 meter enligt specifikationen. Efter lunchen var det egentligen meningen att vi skulle ge oss av till Whitheaven, men p g a tilltagande vind och rejäla svall så blev det inte av, utan vi seglade in mellan Hook Island och Whitsundays Island. Dock var resan dit tämligen rolig med några rejäla översköljningar. Under sista natten låg vi för ankar och vi hoppades att kvällens underhållning skulle bjuda på bläckfiskar. Dock såg vi bara en enda lite en. Sista natten gungade båten oss till sömns, efter en riktigt vacker solnedgång, i lite tuffare handlag än tidigare. Under natten flög jag upp och fick stänga däcksluckan då regnet fullkomligt öste ner. Tyvärr så bjöd sista dagen inte på så mycket solsken. Det var mer spruckna skyar med enstaka regnmoln som svepte förbi.

Broomstick tog sig upp till Nara Inlet där vi gick iland och gjorde en mindre skogstur. Skönt med lite fast mark under fötterna. Efter skogsturen och lite slöande på båten bar det så av mot hemmahamn. Tyvärr så hade vi lite bråttom då vi skulle hinna med vårt flyg tillbaka. Vi anlände lite sent till hamnen, packade ur så fort det bara gick och gav oss av på en av de vådligaste taxiturer som jag någonsin åkt, men det är en annan historia ...