Hur står det till med den svenska skolan?

Har vi världens bästa skola? Emissionen har fördjupat sig i den stora förändring som skolan genomgått sedan den nya läroplanen infördes.

Sedan 1994 arbetar skolan efter en läroplan med namn Lpo94. Lpo94 var en mindre revolution inom sättet att se på bedömning av kunskap och mål för undervisning. Från att ha haft ett relativt normalfördelat betygsystem gick vi över till att använda ett målrelaterat betygssystem. I det gamla systemet bedömdes inte eleven utifrån vad den kunde utan utifrån vad den kunde i förhållande till andra elever i samma område. En lärare fick i praktiken ett bestämt antal femmor, fyror, och så vidare, att fördela. Detta system hade ett antal baksidor. Om en lärare gör ett bra eller dåligt jobb spelar ingen större roll då varje klass ändå har ungefär lika många av varje betyg. Om en klass har ett antal mycket begåvade elever, eller ännu värre, en hel skola har ett antal mycket begåvade elever, så kommer de ändå i realiteten få lika många femmor att dela ut. Detta betyder att en femma på en skola inte alls behöver kräva lika mycket kunskap som en femma på en annan skola.

Den nya läroplanen

I Lpo94 är det annorlunda. I denna läroplan är betygen istället relaterade till ett mål. Målen handlar mer om att förstå samband, förstå fenomen, förstå begrepp och så vidare och mindre om att kunna detaljkunskaper, vilket var viktigare i den gamla skolan. För att kunna nå MVG i matematik i årskurs nio så måste du ha nått upp till ett antal mål. Målen är de samma över hela landet och är skrivna av skolverket. De tolkas sedan lokalt på varje skola eller i kommunen gemensamt. Lokala kriteriebeskrivningar ställs upp där det konkret skrivs vilka typer av problem som en elev ska kunna lösa eller vilka kunskaper hen ska ha. Hur målen ska uppnås lämnas dock till varje lärare att avgöra. Tanken är sedan att eleven utifrån kriteriebeskrivningarna ska veta vad som förväntas av henne/honom. Läraren ska också på ett tydligt sätt kunna förklara för eleven varför hen har ett visst betyg och vad som krävs för att kunna höja det. I detta system kommer man undan från de nackdelar som det förra systemet hade. Nu kan en klass få så många MVG som den förtjänar. Resultat från olika skolor ska vara likvärdiga. När en elev går mellan två olika årskurser kommer det inte vara något glapp eller överlappning när det gäller vad en elev förväntas klara i skolan. Den största vinsten tror jag dock ändå är att läraren får sig en tankeställare. Om få elever i en klass klarar av att nå upp till godkänt i ett ämne måste läraren fundera på om undervisningen verkligen bedrivs på bästa sätt. Läraren får en chans att ständigt utvärdera sig själva och göra undervisningen bättre.

Bra teori ≠ bra praktik

Det har gått nio år sedan Lpo94 klubbades igenom. Trots att så lång tid har förflutit så har inte den nya läroplanen genomförts i skolan. Många lärare arbetar fortfarande precis som de gjorde innan det nya betygsystemet kom. Många språklärare använder, till exempel, översättning av glosor som indikator på om en elev behärskar ett språk, vilket går stick i stäv med Lpo94's anda. Många betygsätter elever utifrån flit och uppförande istället för om de verkligen har nått upp till målen. Det stora problemet och tillika risken med det nya systemet är att lärare blir alltför inriktade på att se till att alla får godkänt. Målsättningen för den svenska grundskolan är att alla ska få godkänt när de går ut nian, åtminstone i kärnämnena engelska, svenska och matematik. Risken är att den enskilde läraren lägger så stor energi till att hjälpa de svagaste eleverna att få godkänt att de inte hinner med de elever som behöver stimuleras att nå högre mål. När undervisningen läggs på en nivå som är anpassad till de som knappt når upp till godkäntmålen finns en risk att klassens totala ambitionsnivå sänks. Läraren riskerar då att hamna i en situation där hon/han tvingas vara allt för generös vid sin bedömning av elever. När eleven sedan går vidare i sina studier har den en för låg kunskapsnivå och sedan börjar cirkeln om igen.

En undersökning har gjorts där man jämförde julbetygen i nian med avgångsbetygen i nian. Då kunde man se att många av de som fått betyget icke godkänd vid jul fick betyget godkänt i avgångsbetygen. Innan denna undersökning hade gjorts undersökte man vilka elever som hade otillräckliga förkunskaper enligt gymnasielärarna. Samma individer visade sig ingå i båda grupperna och man kunde konstatera att lärare hade varit generösa i sina bedömningar.

Hur kan skolans problem lösas?

Det målrelaterade betygsystemet är helt klart ett bra system. Det skulle inte vara så kul om vi på Elektro betygsattes utifrån hur bra vi är jämfört med andra. Då skulle snart ingen hjälpa någon annan. Svagheten ligger i att det inte finns någon lösning på vad man gör med de som inte når målen i grundskolan. Eftersom det inte finns någon tillfredställande lösning så godkänner man några av dem som inte är godkända och resten får gå ut med ofullständiga betyg. Det naturliga sättet att råda bot på detta, som jag ser det, är att inför extra undervisning för de som inte når målen. Denna undervisning skulle kunna ske på sommaren, på eftermiddagen eller i form av extra år. Det kanske inte är så roligt för de som måste plugga extra, men som jag ser det är det den enda lösningen.

Klarar man inte de fyra räknesätten kommer man inte klara ekvationslösning heller. Det tar olika tid för olika personer och om vi vill att alla ska leva upp till vissa mål måste vi också se till att alla får en möjlighet att göra detta.