Hannes Lind

Filmskaparen Hannes Lind, känd för bland annat ¡Viva los vivos! började på Elektro i höst. Emissionen har intervjuat honom.

Hur kommer det sig att du bar börjat plugga på Elektro? Har inte filmbranschen framtiden för sig längre?

På sätt och vis känns det inte så. Alla pengar går till produktioner med Hollywoodkomplex, som Tredje vågen till exempel. Eller till komedier om folk på landsbygden. Jag växte upp på vischan, och jag förstår inte vad som är så roligt med det.

Men handlade inte Svenska krusbär om din uppväxt utanför Leksand?

Jo, men jag skulle aldrig kunna göra en långfilm om min barndom. Det finns liksom inget att säga som andra inte redan sagt. Förresten spelade vi in den i Trollhättan.

Hur kom du in i filmbranschen?

Jag läste tre år på Dramatiska Institutet. Kjell Sundvall fick se min examensfilm och han gillade den så pass mycket att han gav mig ett jobb som regiassistent på Jägarna. Där lyckades jag skaffa mig kontakter så att jag kunde fixa finansieringen till Solkatten.

Utanförskap är ett genomgående tema i flera av dina filmer. Känner du dig ofta utanför?

Inte nu längre, men ofta när jag var yngre. Andra ungar meckade med mopeder och drack folköl bakom dansbanan. Jag ville bara bort därifrån. Jag flyttade till Stockholm så fort jag gått ut gymnasiet. Ingen vill ju vara annorlunda, men på samma gång så vill ju alla vara unika på något sätt. Det är en paradox som jag har försökt utforska i mina filmer.

Din senaste film, Salsa i skymningen, gick bara en vecka på biograferna. Hur kommer det sig?

Jag anser att den marknadsfördes på fel sätt. Folk trodde att Salsa skulle vara en uppföljare till Viva, men den är en helt annan film, berättad ur ett mer personligt perspektiv. Det kan också ha något att göra med att folk upplevde den som för antiamerikansk sådär efter elfte september.

Det sägs att du har sålt manuset till ¡Viva los vivos! till Hollywood?

Miramax köper hundratals manus om året, men bara någon procent kommer ens så pass långt som till planeringsstadiet. Personligen håller jag mig helst långt borta från Hollywood. Det är så många som åker dit och sedan aldrig gör något bra igen. Däremot skulle jag gärna åka till Indien och filma. Eller kanske Hong Kong.

Hur trivs du på Elektro då?

Bra, faktiskt! Jag har alltid varit intresserad av elektroniska fält och sådant. Jag har väl fått en del fördomar bekräftade, men de flesta på KTH är väl som folk är mest. Matten är jobbig däremot.

Du var inte med i philmn0llan?

Nä, det hade nog känts konstigt. Jag var inte med så mycket på insparken. Jag följde med på den där båtresan till Vaxholm, men det var allt.