Robotkamp i Linköping

Den 17 maj i år begav sig ett gäng teknologer från Elab mot Linköpings universitet ut från Campus för att representera KTH och den ärorika Elektrosektionen i RobotRacet 2003.

RobotRacet är en tävling som anordnas av eletronikföreningen Elabs motsvarighet i Linköping, Admittansen. Tävlingen går ut på att studenter eller företag bygger en robotbil som skall ta sig runt en bana markerad av eltejp. De deltagande bidragen tävlar i heat om två bilar, som startar samtidigt på samma bana, men med startpositionerna förskjutna en halv banlängd från varandra. Den tejpade banan korsas med jämna mellanrum av tvärgående tejpremsor och robotarna måste genom att räkna dessa korsningar kunna avgöra när loppet är över då de bör stanna. Dessutom kan det finnas avbrott i banan som robotarna skall kunna passera utan spåra ur. Då undertecknade deltog för två år sedan med vacklande resultat, kände vi att det var dags för revansch. De noggranna förberedelserna började redan i januari i form av planering och testning av idéer. Vi fastnade tidigt för en udda metod att detektera den tejpade linjen med hjälp av en streckkodsläsare vars laser svepte över banan 18 gånger per sekund. På grund av lasern fick roboten det självklara namnet EAN-hunter. Detta val av sensor möjliggjordes av en gåva till Elab strax innan, som bestod av ett flertal streckkodsläsare. Efter en tids experimenterande med komponenter samt slaktning av en leksaksbil kunde vi bygga ihop vår robot. Som brukligt är fick vi akut tidsbrist mot slutet och hann inte optimera robotens styralgoritm vilket fick konsekvenser under tävlingen.

Det var inte bara undertecknade som lockades av den utmaning RobotRacet utgjorde. Från Elab deltog två ytterligare robotar: Die Ratte och T-34, båda enmansprojekt, konstruerade av Anders Lindgren samt Tomas Modéer. Die Ratte byggdes med delar från en liten leksaksråtta. Dess ringa storlek gav fördelar bland annat i form av lättare kurvtagning och snabbare rörelser. T-34 utgjorde på många sätt Råttans motsats: En kraftfull bandvangskonstruktion, med slagtålig stötfångare samt en för åskådarna hänsynslös körstil. På morgonen den 17 maj, efter en hård slutspurtsvecka, begav sig Elabs robotbyggare av med destination Linköpings universitet. Efter ett snabbt stopp i Tystberga för glassförtäring avverkades de sista milen motorväg mot triumf eller förödmjukelse.

Bilarna lastades ur och en tävlingsdepå inrättades med labbagregat, lödutrustning samt oscilloskop. Eftersom banans utseende in i det sista hölls hemligt fanns det en testbana där robotarna kunde erhålla en slutgiltig kalibrering.

Alla var där: Det fanns förstås nyfikna studenter och universitetsanställda, representanter från näringslivet samt annat löst folk i publikhavet. Tävlingsledningen hade inrättat sig på en bänk, där de kunde överblicka hela startfältet som bestod av ett tiotal bilar. De tävlande delades in i två delgrupper där alla skulle möta alla och ettan och tvåan gick vidare till final. Utan att förstå riktigt hur hade vi helt plötsligt lyckats komma till final. Det visade att EAN-hunter hade en svag sida: Den kunde inte riktigt detektera de tvärgående linjerna vilket gjorde att den inte stannade när den borde. Dock visade det sig att de konkurerande robotarna var mycket långsammare, vilket innebar att EAN-hunter körde ifatt dem och tog hem heaten på detta sätt. Tyvärr visade sig den andra finalisten vara en bil som inte EAN-hunter kunde köra ikapp, trots ett hastighetsövertag. Dessutom visade det sig att motståndaren även kunde stanna när den skulle, vilket gjorde att EAN-hunter fick känna sig besegrad. Detta resulterade i att EAN-hunter tog en andraplats i tävlingen. Kollegorna från KTH fick nöja sig med lite sämre placeringar i resultatlistan. T-34 led av för lite programmeringsarbete som medförde att den sopade rent på åskådarläktaren istället för på banan. Die Ratte hade problem med batteridimensioneringen och fick motorstopp efter halva banan. Förutom pris till första, andra och tredjeplats delades det även ut pris för bästa konstruktion samt stil. Domarna, som var imponerade av vår streckkodsläsare, belönade oss med konstruktionspriset. Stilpriset gick till en mycket robust men långsam ankbandvagn, konstruerad med larvfötter av cykelkedjor och chassi helt i metall.

Efter hopplockandet av all utrustning fick vi följa med arrangörerna för visning av deras klubblokal. Denna visade sig ligga en bra bit ifrån campus, i ett studentbostadsområde. När vi hade blivit visade runt gick det upp för oss hur lyckligt lottade vi är som har Elab, vars lokaler och utrustning är bättre på alla punkter. Efter utväxlande av avskedsfraser gav vi oss ut på stan i jakt på föda. På grund av vår bristfälliga kännedom av stadens pizzahak hamnade vi givetvis på den uslaste pizzakremeringsbespisningen, med en uteservering tätt intill motorvägen. Detta felval utgör en av flera detaljer som vi skall rätta till nästa år, då vi siktar på att ta guldmedaljen.

För mer detaljer om loppets regler titta in på: http://​www.studorg.liu.se/​admittansen/​RobotRacet2003