Det finns ingen kungsväg till kunskapen, och endast den,
som inte skyr mödan att klättra uppför dess branta stigar, har
utsikt att nå dess ljusa höjder.
Karl Marx, ur förordet till
Kapitalet.
I vår värld, den på Tekniska
Högskolan, finns det en stor risk att ordet vetenskap
associeras med ord som Ohms lag
eller laboratorium
och teknologi
med Ericsson
eller trådlöst
nätverk
. Jag tänkte att det kanske kunde vara kul, eller
åtminstone intressant, med ett annat perspektiv på dessa två
begrepp. Denna frågeställning verkar också vara i huvudet på ett
antal andra KTH:are, om man får tro de senaste numren av
Qsqledaren. Det perspektiv jag vill återge tillhör den
tyske filosofen Karl Marx. Vetenskap och teknologi var nämligen
viktiga begrepp för honom. Av utrymmesskäl kan jag givetvis inte
vara den skäggige filosofen rättvis, en sådan här ytlig och enkel
artikel skulle nog få honom att vrida sig i sin grav på Highgate
Cemetery i London.
Marx var mycket intresserad av vetenskap. Han hann till och
med att skriva om differentialkalkyler (se Mathematical
Manuscripts
, 1881). Så här skriver han i ett brev till sin nära
vän Engels: Eftersom man inte ständigt kan skriva, gör jag
emellanåt lite differentialkalkyler dx/dy. Jag har inget tålamod
att läsa någonting annat. Allt annat läsande tvingar mig alltid
tillbaka till mitt skrivbord.
Matematik återfinns även i hans
gigantiska och oavslutade verk, Kapitalet. Marx var
särskilt imponerad av Charles Darwin, som också levde och verkade
i artonhundratalets England. Han skickade honom ett dedicerat
exemplar av första utgivna boken av Kapitalet. Enligt Marx hade
Darwin försett honom med en naturvetenskaplig grund för sina
samhällsstudier. Evolutionsteorin innebar även en seger för
vetenskapen över ideologin. Ideologi var för honom ett system av
okritiskt accepterade föreställningar om verkligheten. Flera av
hans frågeställningar har inte bara blivit viktiga för
samhällsvetenskapen utan också för en mer allmän
vetenskapsteoretisk diskussion - som handlar om historisk
förändring, abstraktioner, existensen av sociala relationer,
kritiken mot positivism osv.
Marx studier på British Museum var inte avsedda som skojigt
tidsfördriv, utan han bedrev sin forskning om kapitalismens
historia och dess tendenser med utgångspunkt från en socialistisk
filosofi. På så sätt var hans projekt både belysande och kritiskt
på samma gång. Målet med kritiken var att omstörta alla
förhållanden där människan är ett förnedrat, förslavat, övergivet,
föraktligt väsen
. Med kunskap om samhället skulle människorna
kunna sätta det under deras aktiva och medvetna kontroll, vilket
enligt Marx var nyckeln till individuell emancipation.
Vetenskap och Konst
Teknologi har en viktig ställning i det historieteoretiska
ramverk som han formulerade. Den är ett uttryck för samhällets
produktivkrafter, dvs människornas ackumulerade kunskaper
och förmågor. Det är produktivkrafternas utveckling, under
historiskt specifika produktionsrelationer, som är grunden för
fortsatt samhällelig utveckling. Utvecklingen skapar nämligen även
en större andel merarbetstid som kan fördelas exempelvis till
vetenskap och konst
. Matematikern Fourier bidrog aldrig
till att öka det materiella välståndet under sin livstid, men hans
teoretiska verk har funnit en rad produktiva tillämpningar som vi
har nytta av idag. I Marx mening är KTH alltså en institution som
uppehålls genom en viss tilldelning av Sveriges produktiva
arbetstid, men som i sin tur bidrar till att vidareutveckla
samhällets produktiva krafter.
I Marx mening är KTH alltså en institution som uppehålls
genom en viss tilldelning av Sveriges produktiva arbetstid, men
som i sin tur bidrar till att vidareutveckla samhällets produktiva
krafter
Kapitalackumulationen studerades noga av honom. Det var hjärtat i reproduktionen av kapitalets sociala relationer. Trots att den innebar en enorm snedfördelning av samhällets rikedom och skapade social misär bland många människor i det industrialiserade England, såg han att den också hade en progressiv sida. De senaste två hundra årens enorma tekniska och ekonomiska utveckling och expansion är ett bevis på detta. Kapitalets jakt på mervärde framtvingar, genom rationalisering, automatisering, återinvestering och specialisering, merarbetet i en storlek och på ett sätt som överträffar alla tidigare historiska epoker tillsammans. Kapitalets tendens är att å ena sidan öka den disponibla tiden, å andra sidan omvandla den till merarbete. Ur denna analys formulerade han en rad teorier om kapitalismens natur och hypoteser om dess framtid. Kampen på marknaden tvingar kapitalen till att utveckla produktivkrafterna mångdubbelt genom att investera i arbetsbesparande maskiner och teknologi.
När kapitalets progressiva sida utvecklas blir skapandet av
verklig rikedom mer beroende av de krafter som sätts i rörelse
under arbetstiden. Dessa krafter är beroende av vetenskapens
allmänna utvecklingsstadium och teknologins framsteg, eller av
denna vetenskaps tillämpning på produktionen
. Det är nu vi har
att göra med ett specifikt kapitalistisk produktionssätt.
Differentieringen av arbetet differentierar den arbetande klassen;
den klass av fria lönarbetare som inte kontrollerar
arbetsprocessen utan måste sälja sina fysiska och intellektuella
förmågor mot pengar.
Enligt Marx hade varje historiska epoks produktionsrelationer
slutligen hamnat i konflikt med samhällets produktivkrafter. Denna
konflikt kräver en era av social omvälvning för dessa krafters
fortsatta utveckling. Hans hypotes var att kapitalismen skulle
möta samma öde. Det finns ett antal samhällsforskare som med denna
frågeställning har undersökt om problemen med information kontra
egendom är en del av en sådan konflikt. Utvidgningen av det
samverkande, tekniska och vetenskapliga arbetet tillsammans med
centraliseringen och koncentrationen av kapital får enligt Marx
följande konsekvens: Produktionsmedlen centraliseras, och
arbetets samhälleliga karaktär utvecklas, tills
produktionsprocessen inte längre ryms innanför det kapitalistiska
skalet.
Den stöld av främmande arbetstid på vilken den nuvarande
rikedomen baseras framstår som en usel grundval i
jämförelse med denna nya grundval, som storindustrin själv har
skapat.
Med andra ord så skapar kapitalets landvinningar
möjligheten för individernas medvetna kontroll över deras
gemensamma produktiva förmåga, där envars fria utveckling är
förutsättningen för allas fria utveckling
. Men Marx trodde
aldrig att den möjligheten kunde realiseras inom kapitalismens
ramar.
Och det tror inte jag heller.
Werner Schmidt: Då är jag inte marxist, Sympoison, 1997.
Francis Wheen: Karl Marx, en biografi,
Nordstedts Förlag, 2000.