Emissionen Nr 6 2002: 5inism


Det första könets förtryck

Feminism är lite av ett känsligt ämne här på KTH. Ändå är det något som borde diskuteras mera. Svante Tidholms artikel har tidigare publicerats i Ordfront. Han ger här sin syn på vad han tror skapar förtrycket som pågår i vårt samhälle.

Varför förtrycker män kvinnor? Kvinnor som ger män så mycket närhet. Kvinnor som är många mäns bästa vänner och livskamrater. Kvinnor som tillsammans med män skapar barn, som ger så mycket kärlek och lycka till män. Varför spelar män, trots detta, rollen som agenter i ett enormt förtryck av kvinnor på alla nivåer och i alla miljöer i samhället?

Varför förtrycker män kvinnor? För att män är förtryckta själva. Bara de förtryckta för vidare ett förtryck.

Män är högst i makthierarkin. Så vem förtrycker dessa män som utifrån sett har makten i samhället? Vem tjänar på att män ständigt har något att förlora, ständigt känner sig underlägsna, lever med kniven på strupen? Det enda svaret på den frågan måste vara samhället.

Samhället är beroende av att män väldigt tidigt blir berövade den fundamentala trygghet som fysisk närhet innebär. Pojkar får inte vara nära sina föräldrar så mycket som de behöver. På daghem, förskolor och skolor får de veta att de skall hålla tillbaka sina känslor, inte gråta inför andra och tåla smärta i en helt annan utsträckning än jämnåriga flickor. Många pojkar blir till och med direkt tränade i att tåla smärta.

Effekterna av detta ser vi dagligen. Män dödar män i hundratals krig varje dag. Män våldtar, misshandlar och dödar kvinnor. Män agerar bödlar inom polismakt, fängelser och psykvård.

Många pojkar upplever inte fysisk närhet överhuvudtaget i åldern sju till femton år, förutom i idrott. Få vuxna skulle frivilligt välja fysisk isolering under så lång tid.

Under denna viktiga tid i en människas uppväxt berövas män effektivt också möjligheten att känna närhet med andra män. Resultatet är en homofobi som tar ifrån män möjligheten att känna trygghet med hälften av världens befolkning! En stor del av mäns känsloliv, den medfödda gemenskapen med andra män, stängs brutalt av. Istället införlivas ett grupptryck där brott mot normerna straffas med hänvisning till just homosexualitet (bögjävel) eller kvinnoförtryck (kärring). Att män rättar sig efter grupptrycket är en förutsättning för att senare tränas till att döda andra män.

En människa behöver närhet för att överleva. Män på väg att bli vuxna upplever en enorm paradox. De vill ha närhet av kvinnor, men media, reklam och kultur säger dem istället att de ska betrakta kvinnorna som sexobjekt. I denna förvirring konsumerar män porr för att bedöva suget efter närhet och trygghet och den grundläggande respekten för kvinnan blir suddig i kanten.

Anspelningarna på sex är en av konsumismens och kapitalismens grundstenar. Utan männens behov efter närhet som yttrar sig genom sex skulle inte män tävla med varandra och pryljakten skulle avstanna.

Den ytliga status en ny bil eller mobil innebär skulle inte vara intressant eftersom den inte längre skulle ge något.

Kvinnoförtrycket är en direkt konsekvens av samhällets förtryck av män. Ett förtryck som är beroende av innerst inne osäkra och otrygga män som är redo att slita, kämpa och dö för något de inte valt själva. En förlegad mansbild.

Kvinnor förstod för länge sedan att enda sättet att bryta kvinnoförtrycket var att skapa separata forum där definitionsrätten är offrets och inte förövarens. Att återta makten över sin självkänsla och identitet är en tung och krävande process men den enda vägen att gå för den som vill lära känna sitt riktiga maktfulla befriade jag.

Inte förrän män själva sätter stopp för mansförtrycket och tar fullt ansvar för att befria sig från detta förtryck kommer män, kvinnor och barn att gå säkra. Inte förrän män själva befriar sig kan män känna manlig gemenskap igen, för den rådande mansrollen är självklart en kulturell konstruktion precis som kvinnorollen.

Men den första frågan förblir obesvarad: Varför upprätthåller män mansförtrycket?

Svante Tidholm

/ Kommentarer

Artikeln ovan diskuterar vad könsförtrycket kommer av och jag försöker här sätta in det i ett större genusperspektiv.

Som man och också som kvinna kan det vara svårt att se det förtryck som pågår i vårt samhälle. Det är så integrerat och en så naturlig del av vårt samhälle att vi inte tänker på det. Det handlar om så mycket mer än lika lön för lika arbete.

Lätt att fördömma

Vi fördömmer religioner där kvinnor uppmanas att bär slöja och straffas om de inte följer denna uppmaning. Vi ser dock inte att kvinnor i Sverige också uppmanas att bära klart opraktiska och osköna kläder samt uppfylla krävande ideal: String, höga klackar, visa magen, stora bröst.

Den som inte följer denna uppmaning riskerar att isoleras socialt. Främst drabbar detta de unga flickor.

Normer

Detta förtryck grundar sig i våra bilder över hur man skall vara som man respektive kvinna. De så kallade normerna. Hur mycket vi än tror på den fria individen så kan vi inte förneka att vi alla försöker leva upp till dessa samhällets normer.

Den som inte tar sin roll kommer inte att få samma acceptans i samhället. Detta ser vi exempel på när homosexuella blir dåligt behandlade för att de inte följer normen som säger att kvinna och man skall attraheras av varandra. Vi ser det också när den lilla pojken provar sin systers kjol. Då säger vi: kjolar har bara tjejer För vi är rädda att barnet inte skall följa de sociala ramarna som finns fastlagda.

Normerna förtrycker genom att de tvingar, män som kvinnor, in roller som dels är förtryckande i sig och som inte heller passar alla.

Biologi

Det den feministiska diskutionen till slut landar i är denna fråga: Vad i våra normer är biologiskt betingat och vad är sociala konstruktioner?

Är färger biologiskt betingade? Är det så att små bäbisar föredrar rosa färg om de är flickor och blå färg om det är pojkar? Tänder killar på stora bröst för att det är en urgamal signal för hälsa, eller är det bara ett skapat modernt skönhetsideal?

Vad man tror när det gäller de här frågorna varierar ju mycket. Det blir också en otydlig gräns någonstans mellan ytterligheterna.

Hur vill vi ha det

Oavsett hur man ser på det biologiska och det socialtkonstruerade så spelar det inte någon större roll för hur vi ska agera.

Vill vi ha en värld där kvinnor och män har olika roller med de begrännsingar och det förtryck det skapar? Eller vill vi försöka överbrygga de biologiska och socilalt konstruerade klyftorna?

Vill vi det så kan vi också göra det ty vi lever i ett civiliserat samhälle. Vi kan se till att barn får tillgång till sina föräldrar på lika villkor, att vi får sunda förebilder och ideal för unga, att statyer som vissa upplever anstötliga tas bort, att inkomstklyftorna försvinner och att kvinnors sexualitet bejakas på samma sätt som mäns.

Var står jag själv i synen på vad som är biologiskt? Jag är inte rädd för något, inte ens att frågasätta min egen sexuallitet det som anses mest biologiskt av allt.

Oscar


Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.