TET-skräcken

Teoretisk elektroteknik borde vara vårt favoritämne.I stället har det blivit vår skräck. Går man igenom ESNs arkiv, med utvärderingar mer än 20 år tillbaks i tiden finner man problemet med TETen.

Du har säkert hört talas om den och kanske har du också läst den; TETen. Den har satt skräck i mången e-teknolog. Hur sund är egentligen mytbilden av kurserna i teoretisk elektroteknik? Skadar denna osanna bild mer än vad den gör nytta?

En del i mottagningen

Under nollningsperioden får man lära sig ett antal saker. Det rör sig, som alla vet, bland annat om att lära sig hitta på campus. Det handlar också, och kanske främst, om att lära känna sina studiekamrater och äldre teknologer. Som en, i min mening, mindre nödvändig del av nollningen finns myterna kring TETen. Från olika håll får den nyantagne höra hur jobbig och svår denna kurs är. Som jag ser det går dessa ut på att skrämma den nya teknologen för att skapa en gemensam fiende. Ett sätt att skapa mer sammanhållning på sektionen.

Faktum är emellertid att denna myt, förutom att vara osann, också kan leda till en onödig stress och rädsla inför TET-kurserna.

Bara en myt

Hur kan jag påstå att TETen inte är så svår som den påstås vara? Jag har gått igenom samtliga kursutvärderingar som ESN har i sitt arkiv. Det är en rejäl bunt med utvärderingar i TET-kurserna, som under årens lopp bytt namn flera gånger. Det första man konstaterar är att andelen som får godkänt på sin tenta är högre än det brukar vara på till exempel mekaniken som ju också anses vara en svår kurs. Bland de ordinarie tentorna i TET förra skolåret var andelen godkända hög. Det var istället fysiken som många fick underkänt på.

När jag såg på kommentarer för innehållet i kursen, litteraturen och föreläsningarna så blev jag faktiskt positivt överraskad. Det tycks som om de flesta eteknologer uppskattar TET-kurserna, tycket att de är roliga och intressanta. När det gäller litteraturen så har den bytts ut under årens lopp och åsikterna om varje bok tycks också variera.

Det är emellertid föreläsningarna som tycks variera mest i kvalité under åren. Det har funnits ett antal olika föreläsare med mycket varierande omdöme. Vissa har bara fått positiva kommentarer medan andra har fått kritik. Kritiken som har riktats mot föreläsarna handlar ofta om en allt för matematisk framställning. I anteckningar från kursnämndsmöten kan man läsa en välkänd kommentar från kursansvarig. Man måste förklara TET:en med matte

För mycket matte

Det blir till ett mantra. Det måste vara mycket matte.

Genom att säga att TET:en måste vara matematisk så slutar man fundera över hur undervisningen skulle kunna bli mer intuitiv. Många tycker kanske att vi måste ha matte när vi pluggar TET. Det måste vi också, men matten har vi redan lärt oss i kursen Matematik 3. Långa matematiska bevis av den sort som förra årets föreläsare, Gunnar Petersson, gick igenom på föreläsningarna är meningslösa. De är meningslösa eftersom ingen orkar följa med i dem och ingen förstår något av dem. Varför ägna 20 minuter åt att bevisa att vektorsumman blir noll när det tar en minut att förklara det på mer intuitivt och lättförståligt sätt?

Det finns exempel på pedagogiska missar som inte rättats till på över 20 år, trots olika kursnämders påpekanden.

Dålig undervisning

En del tycker att undervisningen på KTH ska vara blytung. Den behöver inte vara bra, men den ska vara jobbig. De tycker att TET:en borde göras svårare och kallas elektrisitetslära som den gjorde förr. För teknologerna blir bara slöare och slöare.

Jag har svårt att tro att bilden av teknologen som slö verkligen stämmer. De flesta studenter lägger faktiskt ner mer tid på skolan än vad statsmakterna har tycker att vi ska göra. (Heltidsstudier = 8 timmar om dagen) Det faktum att så många hoppar av utbildningarna här säger nog också något om att kurserna inte är så lätta att ta.

Tankarna att kurser som TET borde bli svårare tycker jag är dumma, för det är samma sak som att be om sämre föreläsare. Målet bör ständigt vara att undervisningen ska vara sådan att vi studenter lär oss så mycket som möjligt på den begränsade tiden.

Den onödiga stressen

Att plugga är stressigt och jobbigt, det vet alla. Att mottagningen som är till för att stötta teknologen, bidrar till att skrämma upp densamma är inte bra. Det är många som väljer att mer eller mindre hoppa över TET-kurserna för att de uppfattas som för svåra.

Det ironiska är ju att TETkurserna är det som är unikt med vårt program, det ska ju vara vårt stora intresse. Trots detta väljer vissa att inte läsa kursen och andra kanske misslyckas med tentan för att pressen blir för stor.

I somras hölls det sommarkurser i TET. Detta för att många ingenjörer ute i arbetslivet inte kunnat få sin examen på grund av att TET-kurserna var för svåra. Detta är ju mycket pinsamt för TET-instutitionen. Det säger Gunnar Larson, ansvarig på TET-instutionernen, öppet under kansli DEF:s kurspresentatatio inför hela årskurs 2, och skrattar. Tycker han att det är roligt, eller är det genant att undervisningen, som han är del av, är så dålig att man måste läsa extra sommarkurser för att kunna ta den?

Slutsatser

Slutsatser man kan dra av detta är att det är onödigt att skrämma upp de nyantagna med att TETen är så svår, dels för att den inte är så svår och dels för att det skapar en onödig stress för teknologerna. Kanske är det också denna stress som gör att vissa ständigt misslyckas med kursen.

Om TET-instutitionen lade mer energi på en bättre undervisning med pedagogiska lärare och gav upp matteprestigen så skulle vi teknologer lära oss mycket mer. Det har funnits bra föreläsare i TET. Därför måste det finnas fler.