En sagolik historia

Det låter helt otroligt när jag ser tillbaks på det nu på ålderns höst. Att världen kunde förändras så mycket, så plötsligt. Det fanns nog inte någon som hade kunnat ana det.

När jag ser tillbaks på den tid då allt förändrades så minns jag den som skrämmande, men samtidigt så spännande.

Allt tog sin början en helt vanlig dag, i en helt vanlig nyhetssändning.

... och nu går vi över till ekonominyheterna ... sa den leende nyhetsankaren. Då dök det upp en förtroendeingivande man i TV-rutan. Det går fortfarande bra med vårt lands ekonomi. Experter spår nu en ny trend i ekonomin. Vi har besökt av en expert som ska berätta vad han har kommit på.

I bild syntes så en ny förtroendeingivande man. Han berättade att alla företag nu skulle börja med goodwill och att det var den nya trenden. Med goodwill skulle alla företag tjäna mer pengar och ekonomin skulle gå ännu bättre. ... genom att företagen delar ut gratisprodukter så kan de attrahera fler kunder, deras övriga inköp kommer sedan kompensera förlusterna ... sa mannen i TV:n.

Runt om i det lilla landet satt tjocka gubbar djupt nere i sina fåtöljer. Några av dem ägde företag som sålde saker till kunder, som ju företag så ofta gör. Eftersom de litade på experten lyfte de sina bärbara telefoner och ringde till de som jobbade för dem.

Nästa dag kunde man redan se butiker som bjöd sina kunder på varor. Hos oss får du gratis strumpor stod det i fönstret på en butik, i en annan stod det Gratis skrivbordsunderlägg. I konditorierna var bakelserna gratis och på biograferna popcornen.

Experten i TV hade haft rätt, fler kunder kom till butikerna och därför fortsatte butikerna bjuda på varor.

Så kanske det hade kunnat fortsätta att vara, men nu var det emellertid så att det fanns en kortväxt tjock man i det lilla landet. Han hade bestämt att han skulle bli den rikaste mannen av alla, för han visste att pengar var den enda som gjorde en människa glad på riktigt. Eftersom antalet kunder ökat när hans butiker gav bort varor så bestämde han att fler varor skulle bli gratis, så att fler kunder skulle välja hans butik.

Runt om i det lilla landet satt det andra kortväxta tjocka män och tänkte på samma sätt. I affärerna blev fler och fler varor gratis och överallt fanns reklamen som skulle locka till de bästa gratisköpen. Varje dag hade någon affär ökat antalet gratis artiklar och varje butik blev tvungen att göra likadant, för vem vill betala för något som är gratis?

Tiden gick och hysterin blev bara större och större. En dag var alla varor i alla butiker gratis. Nu gick det inte längre att ta betalt för någonting för det gick alltid att få tag på det gratis någon annanstans.

När affärerna inte tog betalt för vad de sålde fick de inte heller in några pengar. De kortväxta tjocka männen i landet blev inte rika som de trott utan istället fattigare och fattigare. De insåg att om de inte kunde tjäna några pengar så kunde de inte heller betala löner till de som arbetade för dem. Därför slutade de en efter en att betala ut löner till de anställda.

Arbetarna blev naturligtvis arga, som arbetare blir när de inte får betalt. De gick ut på gatorna och demonstrerade. ... bort med statsministern ... och ... slå igen ekonomi-nyheterna ... var några av slagorden. Det dröjde emellertid inte lång tid innan arbetarna förstod att om man inte behöver betala för varorna i butikerna så behöver man inte heller någon lön.

Den stora tjocka statsministern i landet beslutade att inte heller poliserna och militären skulle få något betalt. För utan löner och utan priser fanns ingen skatt som kunde betala poliserna och militären. Så fungerade nämligen skattesystemet i det lilla landet.

På nyhetsredaktionen fick man inte heller någon lön av samma anledning. Runt om i landet gick nu människorna till sina arbeten var dag. Till en början utan att reflektera över varför, men när tiden gick började dock fler och fler fundera över varför de egentligen jobbade.

Kassörskorna insåg att deras jobb nu var överflödigt så istället började de hjälpa kunderna i butiken, vilka tidigare sprungit runt som yra höns och spillt sin fritid på att leta efter marmeladburkar och fryst torskfilé.

Militären kom på att det egentligen var ganska löjligt att springa runt dagarna i ända och leka krig för det fanns ändå ingen som ville kriga med det lilla landet. Officerare och generaler började istället hjälpa pensionärer över gatan och ta hand om barnen på dagis där barngrupperna tidigare varit allt för stora.

Den förtroendeingivande mannen i TV insåg att ingen längre brydde sig om ifall ekonomin hade minskat eller ökat under natten. Han slutade på TV och flyttade hem till sin mamma som behövde hans hjälp, eftersom hon var sängbunden efter en stroke hon fått en gång då hon stressat runt i jakten på en marmeladburk.

Bankrånarna slutade råna banker, då pengar inte längre hade något värde. De kom på att det fanns så mycket nyttigt som de kunde ägna sig åt istället för att råna banker. Bankkassörskorna och bankdirektören började jobba på cirkus där de fick god användning av sina upptränade leenden.

Visst låter det otroligt när jag ser tillbaks på det idag. Så var det i alla fall. Det finns nog ingen idag som längtar tillbaks till tiden före denna stora förändring. Inte tänkte vi någonsin på hur märklig vår värld egentligen var. Att pengarna som vi trodde skulle göra oss så lyckliga egentligen var dem som gjorde oss så olyckliga. När jag ser tillbaks på det idag känns det som en helt sagolik historia.