Pickels – Lysande idéer

Saltgurkor likt de på framsidan av denna tidning lyser när de genomflyts av en tillräcklig ström.

Detta beror på att en ljusbåge bildas i anslutning till elektroderna. Då den upphettade saltlaken övergår till gasform bildas en bubbla mellan elektroden och gurkan. Strömmen bryts och uppvärmingen avstannar. Bubblan kollapsar, och strömmen flyter igen. När temperaturen i saltgurkan blivit tillräckligt hög kommer denna process att övergå till en kvasistationärt tillstånd med en spalt av gas mellan elektrod och omgivande gurksubstans. Denna gasspalt övergår lokalt till plasma och ljus utsänds. Detta sker främst på våglängder karaktäristiska för natrium, som bekant vanligt förekommande i saltlake.

Forskning

Allt detta är väl underbyggt av vetenskapliga studier. En grupp på sju forskare vid Digital Equipment Corporation Western Research Laboratory författade 1989 rapporten Characterization of Organic Illumination Systems. Rapporten har efterföljts av artiklar i vetenskapliga tidskrifter inom kemi. Fenomenet är på intet sätt uttömt. Det finns dessutom uppgifter på att uppställningen skulle ha likriktande egenskaper.

Ond och god vetenskap

Uppenbarligen finns det forskare som har lite tid över och då fyller den med tämligen onödiga försök. Att sedan författa en seriös rapport på det hela är måhända någon form av torr humor, men en frågeställning uppenbarar sig. Förutom att fundera på om vetenskap och forskning inom ett område är gott eller ont, bör man nog tänka på om den är meningslös eller uppfyller ett syfte. Samt inte minst, kan man äta gurkan efteråt?