Emissionen Nr 7 2001: Den perfekta pennan?


Inte slicka!

Som alla vet, kan man utläsa ingenjörens rang ur antalet pennor i bröstfickan. En trainee har på sin höjd en kulspetspenna med reklamtryck, medan en alfa-ingenjör har en komplett uppsättning, alltid två av varje sort, ifall den ena skulle gå sönder.

Fukta pennan så blir texten mörkt violett!

Trots det kan det vara önskvärt att kunna minska antalet pennor, om inte annat för att hindra labbrocken från att hänga ned så mycket på vänstra sidan. Vad vore väl då bättre än att uppfinna en kombinerad blyerts- och bläckpenna?

Det har faktiskt redan gjorts. Men varför går den då inte att köpa i affären?

Hexametylpararosanilinklorid, fordom en vanlig ingrediens i anilinpennor

Stenkolstjära

Stiftet i en blyertspenna görs av lera och grafit. Vid mitten av artonhundratalet upptäckte man att det gick att utvinna vissa vattenlösliga färgämnen, aniliner, ur stenkolstjära och att det gick utmärkt att blanda in dem i blyertsen. Resultatet var en penna som såg ut som och fungerade som en vanlig blyertspenna – så länge man inte fuktade spetsen med vatten. Då löste nämligen anilinet ut sig och pennan skriver med en kraftig violett färg.

Ursprungligen användes anilinpennan främst som ett alternativ till karbonpapper, därav det engelska namnet: copying pencil. (Även indelible pencil, railroad pencil, manifolding pencil, etc.) Man kunde nämligen göra en kopia av en text man skrivit genom trycka ett fuktat papper mot originalet. Visserligen blev kopian spegelvänd, men om man använde genomskinligt papper (importerat från Japan) så gick det att läsa utan spegel.

Fältmässig

penna Men det var inte de enda kvaliteterna som pennan hade. Under första världskriget importerade Storbritannien tusentals pennor i veckan eftersom anilinpennan var mycket mer praktisk i fält än reservoirpennan. (Kulspetspennan blev inte praktiskt användbar förrän på 1930-talet.) Dessutom gick inte texten att radera.

Det ryktas att...

... man kan köpa flickvän på Märkescentrum.

... styrelsen inte märker av elektriska saker i mumindalen.

... grodorna i tolvanakvariet har somnat.

... Jesus står också omnämnd i bibeln

... summan av oändligt många nollor inte blir noll.

... Staffan är jättesöt.

... Eike P tycker att det blir exponentionellt bättre ju fler overheadbilder man har på en gång.

... En viss E2-minus putar med rumpan.

... Pär bara blir mer och mer odräglig.

... Laura har fyllt år.

... Man kan se hur länge en teknolog gått på Teknis på antalet ringar. Bilringar alltså.

Nackdelar?

Länge trodde man sig ha skapat den ultimata pennan. Nu har ju även solen sina fläckar. För att fukta pennan behöver man ju vatten, och var hittar man vatten närmast? I saliven förstås!

Nu råkar det vara så att anilinfärgerna är giftiga invärtes, cancerframkallande och kan irritera och ge kontakteksem utvärtes.

Slutet för pennan?

Det tillverkas fortfarande anilinpennor, men nu är färgämnet istället ogiftigt gentianaviolett. De är dock inte lätta att få tag i, på grund av minskat behov och, i likhet med neurosedynet, permanent dåligt rykte. Om du har tur kanske du kan hitta en blyertspenna som det står copying eller indelible på i farmors pennskrin.

  

Men slicka inte.

Fredrik


Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.