Peter Fuks

Alla som någon gång har haft Peter Fuks som föreläsare vet att han är mycket speciell. Med praktiska experiment och med stor humor gör han elektroniken spännande. Själv säger han att förståelsen är viktigare än matematiska detaljer. Det finns också många myter kring denna man. Är det till exempel sant som det sägs att han alltid bär med sig en kamera för att kunna fota intressanta antenner, och har han verkligen byggt och använt en störningssändare, som slagit ut mobiltrafiken på hela campus? Emissionen beslutade sig för att söka sanningen i dessa rykten och det visade sig att de var allt annat än ogrundade.

Jag har avtalat tid med Peter Fuks och vi träffas klockan nio på morgonen. När jag kommer in i hans arbetsrum är det överfyllt med elektronik och böcker. Anledningen är att TETinstitutionen precis har flyttat. Detta på grund av de tidigare allt för höga hyreskostnaderna. Det har lett till att labbet inte längre är lika stort, vilket Peter tycker är tråkigt.

Mannen

O: Hur började du plugga?

P: För mig var det väldigt enkelt. När jag var ungefär tretton år gick jag förbi en bokhandel och såg en bok om hur man bygger en egen radio. Jag köpte den och byggde sedan en radio. Sedan byggde jag en TV, sedan en bandspelar och sen en sändare. Det gjorde mig mer och mer intresserad och när jag var fjorton visste jag vad jag ville göra resten av livet.

O: Vilken skola gick du?

P: Jag kommer från Polen och gick där tre år på en högskola i Warsava och gick sedan två år här på KTH innan jag tog examen som elektro-ingenjör 1971.

O: Vad är din titel idag?

P: Teknologiedoktor. Det betyder att man måste kunna arbeta självständigt som forskare.

O: Du vill inte bli professor nu då?

P: Nej. Jag arbetar med det jag tycker om. Dels föreläser jag för studenter, men också inom industrin, vilket jag tycker är roligt och sen har jag möjlighet att ganska fritt forska om olika saker.

O: Hur får du välja vad du ska forska om?

P: Jag får forska inom de områden som jag vill, så länge jag kan ordna med finansiering. Ibland är det forskningsanslag som man får internt och ibland är det pengar från industrin. Det handlar om att kunna motivera sin forskning, så att finansiärerna vill satsa pengar.

O: Vad har du forskat om?

P: Det senaste som jag jobbat med var diagnostik av epilepsi. Det var ett samarbete med Karolinska Institutet. Tyvärr hade jag inte möjlighet att slutföra projektet utan fick överlåta det. Det är roligt att arbeta med sådant som går att lösa idag. Forskning som försöker lösa problem där lösningen kanske kommer om 30 år tycker jag inte är kul.

Jag har också varit utlånad till industrin. Tillexempel har jag jobbat med automatiseringen av skogsmaskiner. Målet var att maskinerna snabbt skulle kunna jobba med att fälla träd utan att skada naturen onödigt mycket och då jobbade jag med ett kommunikationssystem för styrningen. Det tycket jag var spännande för det var ett system där många olika saker samverkade och skulle fungera som ett paket.

O: Hur mycket föreläser du?

P: Jag är ansvarig för elkretsanalys- kursen för E och D och sedan är jag engagerad i en kurs i antennteori som går att läsa i fyran. Den kursen är väldigt laborativ och rolig, det tycker både jag och de som läser den.

Undervisningsskylldigheten jag har är 20 procent, men jag undervisar nog mer. Det går åt mycket tid att förbreda en föreläsning, mer än att genomföra den. Många tycker att det är störande med undervisning och tycker att det tar för mycket tid, men det tycker inte jag. Jag tycker det är kul.

O: Tycker du att studier idag skiljer sig från förr?

P: Ja det är en väldig skillnad. På min tid var det mycket hårdare. Det var hårdare kvar, men alla var också införstådda med det. Ingen förväntade sig heller att en föreläsare skulle vara rolig, han skulle bara köra hårt med kursen. Så länge man var införstådda med det så gick det bra, de som inte var det hoppade av från början.

Idag ställer teknologerna mer krav och det är naturligtvis bra. Förr höll man inne med kritiken eller så hoppade man av.

O: Lärde man sig mer när det var hårdare?

P: Jag tror man lär sig lika mycket, men på ett annat sätt. Det är förståelsen som är viktig idag, förr var det viktigaste att man räknade exakt rätt. Även om jag tycker att det är viktigt att räkna rätt idag så är det ändå den fysikaliska förståelsen som är den viktiga, att fatta principen.

O: Förr var tron på ingenjörer stor, man trodde att ingenjörerna skulle ge alla en bättre väld. Idag är det inte så, vad beror det på tror du?

P: Det är en kompliserad fråga. Den tiden då ingenjörer framställdes som de som skulle ge alla ett gott liv är över. Istället har vi blivit strykpojkar och får stå till svars för alla miljöförstörning som sker. Oljeläckage, radioaktivstrålning och genforskningen skrämmer folk. Då lastas vi forskare och ingenjörer som grupp och delvis är det också sant. De folk inte tänker på är att de använder massor av tekniska saker som fungerar bra, det är avisidorna som folk blir förbannade på.

O: Eller när tekniken strular.

P: Ja. Framför allt är det miljön som folk är bekymrade över. De har också rätt. Förr stod det aldrig i böcker om miljökonsekvenserna för olika teknik, idag gör de det i högre grad. Miljöaspekterna måste vara en integrerad del i varje kurs. Vi har ett ansvar för det vi gör och då måste vi ha kunskap om dessa saker. Vi har också ansvar för att tillverka apparater som människor kan använda. Det ska inte behövas någon bruksanvisning när man köper en damsugare eller dator. Det skall bara vara att sätta på och alla ska kunna använda tekniken. Även om man är 80 år och inte kan dubbelklicka ska man kunna använda en dator. Det borde vara kriminellt med instruktionsanviningar på 600 sidor. Det är också något som borde integreras i kursen.

Myten

O: Det finns många myter kring dig.

P: Hm.

O: Till exempel att du byggt en störningsapparat för att störa alla mobiltelefoner under en föreläsning?

P: Ja, det är sant. Den är bara en liten grej. Jag har också en teslaspole den stör allt möjligt, datorer och mobiltelefoner till exempel. Den brukar jag använda på föreläsningar och den är bara en liten på 30 Watt, hemma har jag en på 300 Watt.

O: Hur stort område stör den?

P: Då klagar grannar som bor några hundra meter bort. Ändå har jag ansträngt mig för att störa av den så mycket som möjligt för jag använder den till experiment. Under andravärldskriget användes teslaspolar för att störa fiendens radar.

O: Är det sant att du köpt en antenn som du vetat inte fungerade?

P: Ja. (Peter lyfter upp antennen, som ligger vid sidan av skrivbordet) Jag har en diskussion med konsumentverket sen flera år tillbaka om den här antennen. Jag köpte den -94 och den säljs fortfarande i reklamblaskor. Det är uppenbart så att den inte fungerar, ändå får företaget sälja den-

O: Vad säger konsumentverket?

P: De säger att jag inte kan klaga efter som jag inte blivit lurad. Jag förstod innan jag köpte den att den inte skulle fungera.

O: Jag har hört att du läxat upp företag på mässor?

P: Ja det är klart, det måste man. Företag får inte skriva vad som helst i sina reklamblad. Jag resonerar så att eftersom jag har kunskaper om antenner och också får betalt av staten så har jag en skyldighet mot samhället att kolla så att de inte ljuger för mycket.

O: Fungerar det att säga till dem?

P: Ja. Jag har till exempel haft en diskussion med ett stort antennföretag där de ändrade i sina broschyrer efteråt.

O: Är det inte jobbigt när det inte går att komma åt de som bluffar?

P: Jo, det är oerhört störande. Det här med antennen (den tidigare nämnda bluffen) stör mig något fruktansvärt. I reklamen står det att deras antenn är patenskyddad, men kollar man upp patentnummret så finns det inte. De får ändå fortsätta med sin reklam.

O: Jag har hört att du fotograferar och analyserar antenner som du ser, stämmer det?

P: Ja, och det är ingen spionverksamhet. Det är framförallt för att jag har kurser där jag måste kunna visa bilder på olika antenntyper. Ibland har jag fotat känsliga saker och då har polisen kommit och undrat vad jag sysslat med.

O: Är det sant?

P: Ja, de roligaste antennerna sitter på ambassader, flygfält och liknande. Allt som inte är förbjudet fotar jag.

Framtiden

O: Vad kommer du att forska om i framtiden?

P: Jag vill ägna mig lite åt kraftnät. Tidigare har jag, tillsamans med Gunnar Larsson, utvecklat en metod att med hjälp av mycket korta pulser analysera olika ämnen. Vi har utvecklat det för att analysera kablar. På stora kablar är det dyrt att hitta felet på kabeln. Med denna metod kan man säga vad det är för fel och var.

Jag vill också fortsätta att utveckla medicinska metoder, för det är roligt att se att folk kan bli friskare av det man gör.

Tidigare har jag tillsamans med Gunnar Larsson utvecklat en metod för att detektera bröstcancer. Metoden var inte tillräckligt bra men tack vare de projektet så kom vi på en metod att hitta personer som begravts i laviner. Det systemet har blivit en kommersiell produkt och är utvecklat vid TET-institutionen.

Den galna proffesson

Tiden för intervjun tar slut och jag tackar Peter Fuks för att han tog sig tid.

Han gör verkligen starkt intryck, och får mig att vilja greppa lödpennan och förvekliga mina ideer.

Peter Fuks påminner mig om att jag inte ska drunkna i det tomma formeldrabblande som kurser lätt förvandlas till. Det gäller att alltid tänka på den praktiska verkligheten bakom de problem som vi försöker förstå oss på.

Under nästa år kommer Peter Fuks undervisa i elkretsanalys för årskurs ett. Den kursen kommer vara kraftigt omarbetad utifrån de kursutvärderingar som gjordes förra året. Även om det låter omöjligt kommer alltså elkretsanalysen nästa år vara ännu bättre än tidigare år.

Oscar Blomkvist

---