Emissionen Nr 6 2001: På spaning efter ...


Sommaren

En kall och mörk höstdag kan man börja undra var sommaren egentligen tagit vägen. Emissionen begav sig ut på jakt efter vår mest saknade årstid.

[Bild]

Spanarna ...

Den morgon man vaknar, drar upp rullgardinen och det fortfarande är lika mörkt, då vet man att det är höst på riktigt. Så långt har vi inte nått än. Men det är nära. Löven har börjat falla. Man sitter nedgrävd i studier. Matstat, Teoretisk Elektroteknik, Signaler och System ... SUCK! Medan man pluggar brukar hjärnan ta lite sidospår.

[Bild]

En aningen folktom strand ...

Som nu, var är sommaren? Vart tar den vägen så här års? Går den i ide? Grillfester, glassar, kubbspel, öltält och det klassiska fjortisfyllegänget. Du vet de med bergsprängaren, som skrålar i otakt till sommaren i city nittonhundranitti... Vad hände egentligen sommaren 1990, kommer vi ihåg det? Är det samma sommar som återkommer år efter år? Varför och vart försvann Top Hat? (Inte tidningen, Glassen! Red. anm.)

[Bild]

Måhända ett parti croquet ...

[Bild]

Var är Uffe?

Dags att agera

Emissionen bestämde sig för att bedriva aktiv studieflykt och försöka leta reda på sommaren. För trots allt höstmörker och kylan som väller in måste det finnas några ljuspunkter och lite kvarglömd sommar någonstans. Emissionen tyckte att klassiska Rålis och Smedsuddsbadet borde ha ackumulerat lite sommar. Sagt och gjort, vi gav oss av på spaning efter den sommar som flytt.

En dag på stranden

När vi närmade oss playan verkade det lite tomt trots blå himmel och strålande sol. Vi undrade över varför det var så folktomt. Detta brukar vara ett klassiskt tillhåll under vackra dagar. När vi så gick ner på stranden fick vi svaret. Där spatserade Smedsuddsbadets svar på Pamela Andersson. Dock i något fjädrigare utförande. Denna befjädrade badvakt (läs: arg svan och då inte Lennart (eller Gunde Red. anm.)) hade satt det som sitt kall att se till att ingen drunkade genom att helt enkelt inte låta någon komma nära vattnet. Är det månne denna vakt som skrämt iväg badgästerna och så även sommaren? Nåväl, vi trotsade upprepade hot och fortsatte att leta efter sommaren.

Sommarsporter

[Bild]

Det är lite kyligt i vattnet. Tur att svanen håller koll ...

I ett första försök att känna om det fanns någon sommar kvar tog vi oss an de gamla sommarsporterna. Vi tog mod till oss och spelade strandtennis mitt på svanens territorium. Den rätta känslan ville inte infinna sig. Dessutom försökte strandvakten upprepade gånger få oss att sluta. Vi valde en helt ny strategi att finna sommarkänsla. Vad är mer sommar än att bada?! Med tanke på vissa fysiska längdkontraktioner kunde vi konstatera att inga spår av sommaren fanns i vattnet. Vi valde istället att värma oss i solen och försöka locka fram sommaren med lite croquet.

Det kändes lite sommar, till en början. Plötsligt sprang två joggare med toppluvor och handskar förbi. De log och skakade på huvudena. Med en höstbris blåstes vi tillbaka till den kalla verkligheten. Ska det vara så svårt att hitta sommaren? I sommarsporterna fanns inte längre någon sommarkänsla att hämta. Vi övergick istället till att leta efter de spår av sommaren som andra lämnat efter sig.

[Bild]

Stängt för semester. Eller var det tvärtom?

Vart har luften tagit vägen?

Spaningen fortsätter

Vi gav oss ut på upptäcksfärd i naturen. Var kunde bortglömda sommarspår gömma sig? Vår jakt startade i en soptunna. Döm om vår förvåning när vi hittade en beachvolleyboll. Luften hade gått ur bollen. Hade luften även gått ur sommaren? Måhända har Sverker Olofsson varit här och underkänt både bollen och sommaren ...e de så, e de så, ska det vara på det viset? Ja, det undrade vi också. Trots motgångar fortsatte vår jakt med brinnande entusiasm.

Vårt nästa försök var att se hur många gröna löv som fanns kvar och på så sätt försöka räkna ut ungefär när sommaren kan ha smitit. Sommaren måste finnas kvar, men den håller sig väl gömd. Försöken gav knappa resultat. Frågan kvarstod: Var är sommaren? Vid det här laget var vi trötta på dess kurragömmalekar. Vår vandring fortsatte. Vi misströstade lite men var fortfarande vid gott mod.

Dags för glass

Vi bestämde oss för att köpa en glass på det klassiska sommarfiket mitt i Rålis. Men vafalls? Här var det ju stängt. Det enda spår som fanns kvar var en gammal glasssked, ett glasspapper och en glasskylt. Vi begrundade glasskylten och drömde oss tillbaka till sommaren i city...

Till slut kände vi oss besegrade. Vi valde att ge upp. Kanske skulle vi åka hem och titta på SOS istället. Kanske var det dags att återgå till studierna.

USCH! Motvilligt hälsar vi dig Välkommen höst!

Text: Uffe, Danne & Mertzi
Foto: Ajo


Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.