En resa in i solnedgången

Många resenärer som styr mot Sydamerika finner en oväntad favorit i Bolivia. Detta lilleputtland, bortglömt högt upp i Anderna, utan havsförbindelse visar sig vara en charmig tillflykt i tillvarons hets.

Men det är inte faktumet att Bolivia har världens högst belägna stad, golfbana, flygplats eller skidbacke som lockar.

Det är inte faktumet att landet är det mest kulturella med sin stora andel indianbefolkning, är väldigt billigt att leva i och att de flesta hantverk som kan köpas i Peru och Ecuador är gjorda i Bolivia, som är landets främsta dragplåstret.

Det är inte ens fotbollen som lockar, Bolivia hamnar alltid sist i de stora turneringarna, utom när de spelar på hemmaplan utanför La Paz ( runt 3500 meter över havet), där har de till och med besegrat Brasilien med 5 - 0.

Nej, det som lockar är naturen, den häpnadsväckande, mångskiftande, oförstörda och storslagna naturen. Det är inte på många ställen i världen som man kan känna att man har kommit till ett av turismen oförstört naturområde, i Bolivia kryllar det av dem.

Vill man se djur så säger många att Bolivias regnskogar är ett av de bästa ställena att göra det på, men man bör nog ta flyget dit från La Paz för att undvika världens farligaste väg, där ett fordon kör av varannan vecka.

Inte bara ros

Tyvärr så är det inte bara ros. När man har rest ett tag i mindre utvecklade länder så vänjer man sig ganska snart vid omfattande strejker, terrordåd, sabotage och naturkatastrofer, men för förstagångsresenären kan det vara en omskakande upplevelse.

Bolivia är inte något undantag. Befolkningen är nästan alltid missnöjd med regeringen på något sätt, när jag besökte landet i somras så hade regeringen just arresterat en högt uppsatt fackledare vilket resulterade i att bönderna gjorde barrikader och blockerade de största vägarna i landet. De kastade stora stenblock på bussar som ändå försökte kryssa sig fram genom barrikaderna och det hela slutade med att alla landgränser stängdes och militären gick in och arresterade de flesta strejkande med våld.

Vägar är inte något som det finns gått om, och bra vägar finns det ännu sämre av i Bolivia , så genom att spärra dem så gör man stor skada. Men med lite trix, finurlighet och humor så brukar det gå bra att ta sig fram ändå, ibland är det bra att kunna lite spanska, ibland är det bra att inte kunna någon spanska alls ...

Är det värt det?

Det kan te sig som att det kan vara mycket möda att kämpa sig igenom för att se en varan, traska upp för ett berg eller se en solnedgång, men i det här fallet är det värt det. Stället man inte får missa är konstigt nog öken, en saltöken...

Saltöknen i Uyuni

I sydvästra Bolivia ligger världens största saltöken, stor som Vänern till ytan. Utgångspunkten är en liten turiststad vid namn Uyuni, 14 timmars bussresa från La Paz på mycket dåliga vägar.

Ett överlevnadstips är att ha med sig mycket kläder på bussen och en bred tejp för att tejpa igen fönsterrutorna som annars har en tendens att skaka upp på de dåliga vägarna och för att det blir ganska kallt på så hög höjd som det handlar om här.

Framme i Uyuni finns det ett tjugotal olika resebolag som förmedlar resor ut i öknen, 4- dagars resan är ett måste och kostar runt 70 $ inklusive mat, boende och transport. Det finns ingen bankomat i Uyuni så se till att ha med kontanter.

Viktigt med bra grupp

Resan sker med fyrhjuldrivna jeepar i små grupper. Det är mycket tid i jeeparna, så en bra grupp är en förutsättning för att resan skall bli riktigt lyckad.

Det finns lite olika rutter som man kan ta, men en typisk rutt är att man besöker salthotellet som är helt byggt av salt och Isla del Pescada (fiskön) första dagen. Passa på att kräva att ni övernattar på Isla del Pescada, för platsen är fantastisk. Ön ligger mitt ute i salthavet. Den har formen av en fisk vilket har givet den dess namn. Ön är täckt av enorma kaktusar och det enda djurliv man kan ana är en population av chinchillor. Det fina med ön är dock den fantastiska solnedgången.

Mångskiftande landskap

Ibland ligger det ett tunt lager med vatten på saltet. Eftersom få saker kan leva i så salt vatten så är det kristallklart och reflekterar vyerna i dubblett. Det är en slående och kittlande upplevelse att fundera på vad som är upp och ner, verklighet eller illusion och vyerna är i sanning storslagna i vanliga fall, men här tar de formen av dubbel storslagenhet.

De följande dagarna går genom ett storslaget landskap med rykande vulkaner, geijsrar, varma källor som man kan bada i och laguner i alla regnbågens färger. Vidsträckta öknar blandas med offroadkörning på hög nivå upp över bergen, tyckte du att det var roligt att åka terrängbil i lumpen så kommer du att älska saltöknen, det är karg terräng och bra förare.

Det finns lika många vägar som det finns förare. Högsta nivån är dryga 5000 meter över havet och det är lätt att få höjdsjuka om man inte är acklimatiserad innan. Höjdsjuka är inget att skämta om, höjder över 3000 meter kan ge dödliga följder om man inte är vaksam på symtomen.

Två veckor innan jag besökte saltöknen i somras så dog en kvinnlig turist i världens högst belägna stad, Potosi 4090 meter över havet. Hon hade mått dåligt i saltöknen, men ändå åkt vidare till Potosi där hon tyvärr omkom.Trots detta skall man inte bli avskräckt, saltöknen i Uyuni är en fantastisk plats med ökenrävar, chinchillor och flamingos i enorma mängder.

Det är främst vyerna som är imponerande, men också att turen är så skiftande, man ser inte samma sak dag efter dag, ingen dag är den andra lik, och man ser saker som man aldrig sett förrut.

Viktigt med bra Bil

Något att tänka på är att välja en arrangör med bra bil. Saltet i saltöknen äter bilarna väldigt fort och det är vanligt att de går sönder när man är ute eller får soppatorsk.

Bilen som vi använde förlorade bromsarna och ena framlycktan dag 3 och växellådan dag 4, fast då är man ju i stort sätt redan hemma. Det finns inte många arrangörer som klarar de 4 dagarna utan någon som hellst incident, det kan vara soppatorsk, eller så kan det vara värre saker ...

Vare sig man dras till Bolivia för den kulturella mångfalden, för dess rika djurliv eller för att man vill klättra i gruvor i Potosi så får man inte missa att besöka saltöknen.

Mikael

---