Jag fick en ny chans att leka i somras. En chans att om inte bli ung på nytt i alla fall vara fuskbarn
Det hela ustpelade sig på en strand ute i Stockholms skärgård. Där låg jag och solade. Så plötsligt dök det upp några föräldrar från en förening som klargjorde att det var dags för den årliga sandslottstävlingen.
Kul tänkte jag och solade vidare, samtidigt som jag önskade
att jag var barn igen. Och – fortsatte utroparen –
självklart är tävlingen öppen för alla
. Något i mig reagerade
på den frasen. ALLA! Det inkluderade mig. Men tänkte jag, det går
ju inte.
Ett gäng grabbar i 18-års åldern kom till stranden och skämtade om att de skulle vara med. Fnys, tänkte jag, det är inget att skämta om, för jag vet att ni liksom jag vill vara med.
Jag skulle minsann vara med och leka. Så sagt och gjort så gick jag och anmälde mig. Det ledde till att grabbgänget även de anmälde sig. Det slutade med att det var totalt 27 olika lag som hade anmält sig. Efter att domarna gått runt och bedömt de olika kreationerna var det en spänd väntan på utslaget.
Alla samlade sig kring prisbordet efter ett tag och väntade. De som hade vunnit lagtävlingen hade gjort ett snyggt koloseum i sand. Så gick de vidare till singelklassen som jag faktistk vann. Så nu kan jag titulera mig själv mästare i sandslott. Dessutom kan jag nu bygga sandslott på stranden utan att behöva pinsamma förklaringar då jag bara enkelt säger att jag tränar inför nästa års tävling. Jag har ju en titel att försvara.
Mer sandslott åt alla. Våga leka. Det är inte försent att bli ung på nytt. Jag kommer aldrig att bli vuxen så det så ... Nu vet ni!
Uffe Kalla