Emissionen Nr 3 2001: Efter n0llegasque kommer...
En fest för faddrar, skændare och ettor tillsammans
Så hade det dragit ihop sig till ettans fest igen. Skændarna hade samlats tillsammans med ettor och faddrar för en sista fest tillsammans. Tolvan var dekorerad i rymdtema för kvällen. Efter ett kort förmingel var det tid för sittning. Patrik Burehäll var frequensnormal för kvällen och efter några sånger var stämningen hög.
Kyckling med ris serverades och efter ytterliggare några sånger var scenen spexettornas.
Många, med mig, hade nog undrat vad de skulle hitta på. En
magiker kom in och lyckades bland annat med den svåra konsten att
läsa konglig Henriks tankar, vad konglig Henrik tänkte på vet alla
som var där. Slipstricket var naturligtvis också med. Det hela
slutade med att en stackare fick gå hem med avklippt slips.
Därefter vände åter spexettorna interesset mot skændarna. Efter
lite bekymmer blev till slut alla skændarna infångade i ett rep och
utfösta ur tolvan. Kvällen fortsatte dock och skændarna kom
tillbaka. Till allas förvåning landade ett ufo mitt på Osquars
backe utanför tolvan och in kom två mycket underliga utomjordingar
bärandes på en låda. Denna visade sig innehålla jymdgrädden
till chokladkakan. Utomjordingarna lämnade tolvan, men kom snart
tillbaka då de insåg att de hade glömt något. Konglig Maria blev
kidnappad och ufot lyfte. Hon måste dock ha lyckats rymma, för en
stund senare kom hon tillbaka in i tolvan, inlindad i gladpack. Ja,
ja lite gladpack och en resa till yttre rymden kan i varje fall inte
dämpa stämningen utan konglig Maria tog upp en sång. Även konglig
Erik tog upp en sång, en tidsenlig variant av Amanda gångar
sig
.
Varför var akvariet fyllt av femtioöringar?. Festettorna fick
berätta om diverse ledtrådar de hade fått följa innan de hittade
skændarnas betalning av festen i akvariet, (till Paavos vänners
förskräckelse). Festettorna hade bl a varit till en fiskdisk i en
saluhall med kodmeningen, Det luktar fisk här, är min herre en
snuskhummer?
, varvid expediten blev ställd. De fick till sist
veta att att betalningen låg i akvariet, då det ju är bättre med
levande fiskar än döda. Jag tror nog att fiskarna i akvariet höll
med om det. De hade nog inget emot sitt liv, som slutade i chock
och förgiftning.
Efter att taffeln hade brutits och vi hade tackat personalen, drog efterköret igång med mycket folk både på dansgolvet och vid baren. Timmarna flög iväg och ännu en lyckad kväll gick mot sitt slut.
Anette