Tankar om livet

Vissa personer kan inte använda sina små grå till något klokt, jag är en sådan och här är lite flum. Observera att jag inte vet om jag tror på det här själv. Vissa resonemang kanske inte håller helt men ta det för vad det är.

Själen. Det finns många olika reflektioner angående själen, den vanligaste är att själen är något skilt från den fysiska kroppen, men det finns också andra syner där man ser människan som en helhet. Jag vet inte om det är det ena eller andra. Men för att kolla vad du själv tycker kan du göra ett litet tankeexperiment; Anta att du gör en kopia av dig själv utan att du vet om det. Kommer du då att vara kvar i dig själv? Jag anser att det kommer du. Enligt kvantmekaniken kan man inte göra en perfekt kopia av någonting materiellt. Men i detta fall kan man ställa dig frågan om du tror att det är elektronernas kvantmekaniska egenskaper, som till exempel vilket spin en viss elektron har, som avgör om en klump materia är levande eller död. För att fortsätta antar jag därför att själen existerar och är signifikant skild från den materiella kroppen.

Kraften

Kroppen är enligt resonemanget ovan helt materiell och måste därför följa de fysiska lagarna. Man borde då, om man bortser från kvantmekaniken, kaosteori samt att det praktiskt är omöjligt kunna simulera en hel kropp, kunna räkna ut vad som skall hända i en nära tidsrymd i framtiden. En kemisk reaktion sker enligt de lagar som finns i universum. Man borde därför kunna förutse varje reaktion i kroppen och kroppen bör därför ha ett öde. Men jag tänker alltså är jag; jag anser att jag har en fri vilja och att jag kan göra det jag vill. Jag är ju i detta fall själen och nu kommer vi till en knepig del. Det betyder alltså att jag kan göra vad jag vill med kroppen men den följer ödet. Då måste ju själen kunna påverka de reaktioner som sker i kroppen så att de inte följer ödets väg. Detta betyder i sin tur att energi måste tillföras eller tas bort. På detta sätt styr själen kroppen. Vilken energi detta är har jag inget svar på, men om den totala energimängden i universum skall bibehållas måste ju den tas någonstans eller så måste begreppet universum utvidgas. Själen kanske är en kanal för att ta energi från vissa reaktioner och ge till andra enligt själens vilja.

Övernaturlig kraft?!

Vad skulle då vara skillnaden mellan att påverka en reaktion i kroppen och att lyfta ett objekt med själa-kraft? Enligt detta resonemang är det endast en magnitudskillnad och eventuellt en skillnad i hur denna energi kan användas av själen. Vad säger att själen måste stanna i en kropp? Borde den inte kunna påverka reaktionerna i en annan kropp och därmed kunna överföra information mellan de två kropparna?

Existens

Allt sedan början av den mänskliga civilisationen har man frågat sig vad meningen med ett enskilt liv är och vad meningen med mänskligheten är. Om man följer de ovan nämnda resonemangen kopplar ju själen sig till en kropp och om då kroppen dör borde ju bara kopplingen släppa. Kan då nya själar skapas? Vad skiljer en själ från en annan? I min tankevärld är jag skiljd från andra och därmed borde också min själ vara skiljd från andra. Om själar inte kan dö, för det kan de ju inte i vår värld om det bara är kroppen som dör, verkar det ju osannolikt att själar kan skapas. Då borde samtliga själar ha funnits innan den vanlig delen av universum. Innan jag fortsätter vill jag bara ta upp en liten grej angående evolution.

Intelligens bästa vapnet!

Från livets första stund har olika arter utvecklats och de bäst anpassade överlever. Olika vapen och överlevnadstaktiker har avlöst varandra, klor, huggtänder, giftpilar, taggar med mera. Men under utvecklingen har intelligensen generellt sett gått framåt hela tiden. Så uppstod en art med en så pass överlägsen intelligens att alla andra arter blev fruktansvärt underlägsna. Intelligensen har ju visat sig vara mycket bättre än alla andra överlevnadstaktiker och detta borde gälla alla livssystem oavsett om de finns på jorden eller någon annan stans. Kan man då inte se intelligensen som en naturlig följd av livet? Jag anser att man kan göra det. De två faktorer som avgör om intelligens finns borde där med vara: 1. Om det finns liv eller inte. 2. Hur lång tid som gått sedan livet skapats på en isolerad plats (planet eller dylikt)

Big Bang-> Liv -> Intelligens

Det verkar onekligen inte bättre än att hela det vanliga universumet måste utveckla liv efter en viss tid.

Vad skapade universum?

Om nu själarna fanns innan det vanliga universumet och dessa kan påverka densamma, verkar det då för osannolikt att själarna skapade universum för att detta skulle utveckla intelligens till vilken själarna skulle kunna koppla sig? Varför skulle de göra detta? För att få en förklaring på detta måste man veta mer om själarnas existens och hur de existerar när de inte finns i det vanliga universumet. Men det torde vara det som gör att människor idag vill leva vidare. Det är ett spel, en lek samt ett möte mellan människor. I en samexistens i ett själ-universum kanske distinktionen mellan två olika själar är svår att dra och att världen är en plats där man kan interagera utan att känna till hela sanningen eftersom det skulle var för tråkigt då! Vet man allt om alla finns det ju inget nytt att lära. Det kanske är så att de olika själarna inte kan kommunicera med varandra och att världen är till för möten mellan olika själar. Inga lätta frågor och med stor sannolikhet inga lätta svar.

Sanningen

Sanningen är väl snarare den att jag borde sätta mig ner och plugga lite mer Datakom och ägna mig åt sådant som är viktigt. Jag har ju i alla fall gjort hur många missar som helst i mina resonemang så att detta inte håller längre än till tredje ordet i denna artikel. Så det är väl lika bra att du glömmer allt detta och vänder blad!