Salta killen

Vid Älvsjö stiger de ombord, fyra av Sveriges pensionärer. De tillhör den kategorin åldringar som ännu inte börjat jaga rullstolsramper eller använda broddarna året runt, kort sagt, de representerar den pigga sortens gamlingar. Dock är de så pass till åren att de sedan länge drar en sådan där rutig tygvagn efter sig.

Ett tomt exemplar av tågets fyrasätesgrupper hägrar och efter att de bestämt vilka som skulle sitta vid fönstret samt krånglat lite med nyss nämnda vagnar sätter de sig alla till rätta.

Då SL räknar framgång i antalet resande trettiodagarskort per pendeltågsvagn är sätena hyfsat tätt monterade, det hindrar dock inte att man talar ljudligt till varandra, speciellt inte om man är van att ständigt umgås med folk som hörde som bäst under mellankrigstiden. Vilket för vår fyrasätesgrupp är fallet. Vad jag på ett fint sätt försöker säga är att det knappast kan klassificeras som tjuvlyssning att jag hörde deras konversation utan snarare som ett friskhetstecken.

Ämne efter ämne betades av. Alla ganska jordnära; gångvägarna kring Älvsjö, luktärterna och deras spaljé ute vid sommarstugan, vårdcentralen, vädret, midsommarfirandet på den gamla goda tiden, etc. Alla tillför samtalsämnena något och de verkar ha väldigt trevligt tillsammans.

Ungefär när tåget passerar Tullinge intar den fjärde pensionären en mer tillbakadragen, för att inte säga helt passiv, strategi i debatten. Kanske är det värmen i vagnen som tröttat ut honom, kanske har det börjat gå honom på nerverna att damerna i sällskapet i mångt och mycket försöker överträffa varandra, eller kanske känner han helt enkelt att han inte har så mycket att tillföra när ämnet nu glider in på frukostflingor och müsli. Ett på sista tiden kraftigt ökat utbud enas de övriga tre om. Att det förr i tiden minsann inte var något socker i flingorna konstateras därefter. Åsikten att förpackningarna blivit större och till största del numera är i kartongform ventileras. Nyttan med klistermärken och leksaker i kartongen ifrågasätts. Müsli innehållandes frukt, tillochmed med så pass exotiska arter som annanas och papaya, rapporteras. Ett flertal andra, för dem, nyupptäckta smakvarianter listas.

Vår fjärde pensionär som en stund endast lyssnat känner vid den här tidpunkten att han har kontakt med diskussionen igen, här har han något att tillägga. Han väntar på en lucka, får en och säger med hög stämma, för att liksom understryka sitt återtåg till debatten: Nu finns det ju flingor med salt på också. En halv sekunds tystnad infinner sig. Tre pensionärer tänker har jag missat nåt på flingmarknaden. Den fjärde pensionären tänker sa jag nåt dumt eller har jag missat nåt på flingmarknaden. En av de tre andra bryter tystnaden, Nej, tokstolle det är chips du menar, inte flingor. Efter sitt intelligenta blixtinlägg drog sig vår fjärde pensionär åter tillbaka och nöjde dig för en stund att titta ut genom fönstret.

Föreställ er känslan av att skaka ner några potatischips i filen på morgonen. Det gäller nog att äta upp ganska fort, annars blir de mjuka och börjar lösas upp i kanterna. Undrar hur Steak & onion passar till filmjölk med jordgubssmak?