Emissionen Nr 6 1998: Grannsämja


Ja, vi elsker dette landet...

Detta kan bli lärorikt tänkte jag, nu kan jag äntligen få lära mig att borra olja och meta blåval.

Fem tappra styrelsemedlemmar och två övriga styrde en dag kosan mot vårt ädla grannland i väst och deras kanske ädlaste stad Trondheim, där vi skulle träffa våra vänner i Sct. Omegas brödraskap, deras motsvarighet till styrelsen.

Det enda som skilde oss från vårt mål var 84 mil asfalt och oändligt tunga regnmoln. Piece of kaka, kommer jag ihåg att man tänkte, det fixar man på en kvart. Resan gick förvisso bra och tidvis sken till och med solen, men det var lååååångt. Efter små intermezzon med norska hemvärnet, dimma och för ena bilen upprepade resor genom Hells tunnel nådde vi så Trondheim där våra norska vänner väntade. Den natten sov i alla fall jag bra.

Torsdagförmiddagen spenderade vi i stan där vi turistade och beblandade oss med lokalbefolkningen. Vi såg bland annat hamnen och Trondheims berömda domkyrka som var mycket imponerande.

Efter lunch svidade vi om till frack och begav oss så till NTNU (Norges Tekniska och Naturvetenskapliga Universitet) där vi hade en liten förfest med diverse medlemmar av Sct. Omegas brödraskap. Så småningom blev det dags för vidare transport till festen, så vi fick åka limo till Studentesamfundet där festen var lokaliserad. Man kände sig som en kung när man kom där och glassade med chaufför och allt.

Fördrinken gick lugnt tillväga och sedan var det middag. Middagssalen var som i en arena där vi gamlingar satt i mitten på golvet och de nyantagna, kallade sölle noviice, satt i bänkrader runt omkring och tittade på. Nåväl, de fick mat de också.

Under middagen blev man varse om en del skillnader i deras mottagning och vår, till exempel tyckte man inte om sina nyantagna utan när någon ställde sig upp och gastade Sölle noviice! svarade alla unisont AVSKY!. Den välsmakande middagen förlöp, tal hölls och gåvor delades ut.

Sedan var det dags för efterfest. Innan den återstod dock en sak – sölle noviice skulle traditionsenligt upptas i Sct Omegas brödraskap genom att hälsa på en herre med elektrisk handske.

Megavolt, megavolt, megavolt

Som gäster från broderlandet Sverige skulle vi då givetvis också upptas i Sct Omega, med allt vad det innebär. Under delar av middagen hade matgästerna mässat Megavolt, megavolt, megavolt så nu var man faktiskt lite orolig, det måste erkännas. Dessutom hade jag hört rykten om att svenskarna ofta åkte på en dobbel – d.v.s. man får hälsa på en elektrisk handske med varje hand – och det hoppades man ju på att få slippa.

När jag som första svensk blev framföst till herrarna med hanskar, de var två stycken, sträckte de först fram båda mina händer och jag kommer ihåg att jag tänkte jaha, godnatt... men sedan beslutade de tydligen att skona mig för det var bara en av dem som tryckte min hand. Sedan kom strömmen. Ajajajajaaj tror jag att jag sade, men jag vet inte säkert. En sak vet jag – det var inte behagligt, snarare beklagligt!

köra tåg, köra tåg, köra tåååååg...

Senare på kvällen åkte vi tillbaka till skolan och tittade på deras tåg som de har utanför entrén. Det är ett gammalt elektriskt lok från den tidigare delen av 1900-talet. Loket står på en kanske 20 meter lång rälssnutt och vid högtidliga tillfällen startar de loket och åker lite med det. Sjungandes köra tåg, köra tåg, köra tåååååg... åkte vi fram och tillbaka utanför skolan ett gäng teknologer iförda frack. Jag kan inte mer än anta att det måste ha varit en lustig syn och hela händelseförloppet kändes ganska bisarrt, men oerhört trevligt.

När vi till slut tröttnat på att köra tåg gick vi in i skolan och tittade på OmegaVerkstan, deras motsvarighet till ELAB. Där fanns det mycket sladdar.

Sedan tog vi en jättetaxi till efterfesten där det var jättefullt med folk. Där gällde det att hålla hårt i hatten (läs: schmecken) för den var tydligen en värdefull souvenir – många ville ha en KTH-schmeck att stoltsera med.

Festen var trevlig, men även sådana fester tar slut så då gick jag och lade mig, klart nöjd med föregående dags vistelse i broderlandet.

Nästa morgon tackade vi vår värd, Stormeister Björn Meland, föruppehället och styrde kosan hemåt igen, efter att ha växlat från oss våra norska pengar.

Resan hem var händelsefattig, om än trevlig, med ett lite längre stopp i den trevliga norrlandsmetropolen Östersund vid middagstid. När vi till slut kom hem hade det blivit mörkt och sent så det var bara att stupa i säng som en klubbad oxe. Nästa dag väntade nollegasquen på MF, men det är en helt annan historia...

Kenneth Sundström


Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.