Emissionen Nr 5 1998: Helt sänkt!
Eller botten upp gäller inte på sjön!
O'Hoj! Ropet ekade över den spegelblanka vattenytan. O'hoj! kom det igen, där vi sakta puttrade fram för motor och klöv den av solnedgången rödfärgade ytan.
Ett måspar flyttade motvilligt på sig. Ankaret i sjön och i sakta gemak la vi till vid de båtar som redan hade kommit.
Esquadergeneralna hälsade oss välkomna med ytterligare ett O'hoj samt med en flaska Glen Fiddich i högsta hugg. En skål med whiskey i våra nyerhållna glas samt en sponsorpåse med annat smått och gott.
EFTERLYSNING: KeyboardCity keps tappad syd Hersö, Ingaröfjärden. Sist den sågs sa den bara swooosch enligt ägaren. Hittelön utfäst.
Strapatz, vår båt, hade anlänt till Esquaderns, elektros årliga eskaderseglings, uppsamlingsplats.
Vi befann oss vid Själskärssundet i Stockholms mellersta skärgård. Esquadern kunde inte börja bättre. En underbar solnedgång under det att båt efter båt anlände och hälsades välkomna med både O'hoj och whiskey. Bör tilläggas att esquadergeneralernas O'hoj tenderade till att bli något högre ju längre tiden led.
Strapatz seglats till mötespunkten hade varit händelserik. Det hela startade med att vi under ägarens något oroliga uppsyn lade ut från Bullandö marina. För att sedan under strålande sol och och god vind segla sydlig kurs förbi Stavsnäs och ut på Nämndöfjärden.
Här på denna vidsträckta fjärd visade det sig att några i besättningen var sjöovana. En fumlade omkring på däck i allmänhet och en annan fick testa tre ställen på båten innan han lyckades att kissa på det fjärde stället, till besättningens jubel.
Något senare och vi har precis hunnit avnjuta en god middag bestående av lax och potatis. Båtarna fortsätter att komma in efter hand.
En visselsignal ljuder genom den ljuva kvällsluften. Dags att hala flaggan samt för min egen del dags att knoppa.
Annandag Pingst och esquaderns första dag. Vaknar av att den svenska sommaren smattrar mot däcket. Skepparmöte klockan nio då dagens väder och dagens mål, Huvudskär, genomgicks.
Under det att alla besättningar satt och åt frukost passade jag på att med blocket i högsta hugg hoppa runt bland båtarna och be dem sumera gårdagen.
Några kommentarer: Vi seglade mot Finnhamn. Dock efter
ytterligare en kolla var det ju inte dit vi skulle idag
,
Tryck på fel knapp ger lätt skit i vattnet. Bör dock undvikas i
hamn
, Nio av tio som drunknar på sjön har häng
.
I övrigt kan tilläggas att PR rekommendeare morgonbäsk samt att allas vår E-ordf klagade på oväsen hela natten.
Vid sömnens inträde fortsatte oväsendet i drömmen och folk kom in i ruffen och pickade på honom.
Ytterligare några båtar bort verkade det som om besättningen
var lite lagom seg. Den jag pratade med sa lite dröjande:
Gårdagen, hmmm, om jag kommer ihåg något. Jo vi var väl en
sådär 25 personer i båten.
Då vet vi var oväsendet kom ifrån.
Några tog ett morgondopp och efter kontroll kunde de konstatera att det var tre cm kallt i vattnet.
Så bar det då äntligen av mot huvudskär. Tyvärr var vindarna inte särskilt bra och vädret var inte direkt något att hurra över, gråmulet och rejält svalt.
Ja, ja det hände inte så under dagen. Vi trängde oss in bland elektrobåtarna i naturhamnen mitt imot Huvudskär.
En båt ställde sig lite snällt på grund och fick dras loss.
Morgondagen skulle komma att bli synnerligen intressant med alla ankare kors och tvärs. Stort nöje att se andra komma in och lägga till samt att stå och ge bra kommentarer. (Uppskattas inte alltid).
Dagens tips nr 1: GPS är ett bra redskap. Dagens tips nr : lägg aldrig en sked av metall bredvid kompassen. Kan ge ett fel på 40 grader.
19:00 Sillis uppe på Bastugluggen. Det är ABB som bjuder på sill och öl. Berget som vi satt skifftade i allsköns färger och lukten av bäska droppar och färskpotatis spred sig genom den alltjämt mulna kvällen som genljöd av nubbevisor och annan allskön sång.
Ofrivilligt dopp
Tidigare på dagen hade vår kära skeppare tagit sig ett litet dopp då han ämnade hjälpa till med förtöjning av nyanlända båtar.
Han gjorde detta lilla dopp med sina båda ombyten för säkerhets skull.
Kommentaren efteråt: Det var blött!
(se bild med pil)
Andra kommentarer som föll under kvällen; Det är
ont om kissbuskar för tjejer på Bastugluggen
, Jag måste bada i
morgon, det stinker som faaaaan!
(PR).
Petter Larsson kommer upp med kaffe i fickan.
Detta kommer av att vår käre Eordf skickade 1/2 kg kaffe inne i kajutan vid en liten gipp. Petters fuktiga kläder beblandades med kaffepulver.
Slutkommentar: Mina kläder är kaffe!
.
Kvällen fortsatte i samma trevliga stämning som den börjat.
Dag två. Besättningstvagning på morgonen. Något senare står vår skeppare lutad mot relingen på Strapatz.
Plötsligt säger det plums mellan vår båt och båten närmast oss.
Vad var det, frågade Marcus. Mina solbrillor, svarade vår skeppare under det att han fortsatte att klia sig i pannan.
Skepparmöte med väder, dagens mål samt ihopplockning av ölburkar och andra sopor.
Frukosten avnjutes och strax därefter beskådar vi PR dykandes i vattnet.
Det visade det sig att disken trillat ur den tänkta diskpåsen.
Det var till att dyka på tre meters djup. Värre var när jag senare får höra att några tömt tanken inne i naturhamnen.
Som tidigare sagt, tryck på fel knapp ger lätt skit i vattnet, bör dock undvikas i hamn.
Vi fick hjälpa att bogsera ut en båt som hade luft i motorn.
Gick sedan västlig kurs och sedan ner till Utö gästhamn, där vi bunkrade diesel, vatten, mat och godis. Gick sedan ut på Mysingen.
Klockan hade hunnit bli 17, den tidpunkt vi skulle ha samlats vid dagens mål vid Nåttarö.
Passerade Älvsnabbenmonumentet och meddelade Tiddelipom, esquadergeneralernas bår, att vi var försenade.
När vi senare kom fram till Nåttarö fick vi veta att om vi hade varit i tid hade vi kunnat åka stridsbåt.
Tyvärr visste vi ju ingen om detta så tyvärr var det flera som missat denna chans.
En av PR båtarna, Runda Hulda, hade gått på då de tänkt gå genom ett trångt sund som vi ratat.
På sjökortet stod det (1,1), alltså lika med grunt.
På kvällen ägnade vi oss åt femkamp som esquadergeneralerna ordnat.
Grenarna bestod av längdkastning med ägg, navigering av besättning med stång mellan benen, upptrassling av stort rep med knoppar och trassel, livlinekastning samt dragkamp med tunt och sandigt rep.
Lagen delades in och kampen började.
Kampen blev hård mellan lagen i toppen. Till slut korades en segrande lag och priser delades ut i form av Noblessaskar.
Kvällen fortsatte med en brasa som tändes och skönsång. Mörkret lade sig över den stilla och något svala kvällen.
Skepparmöte med ihopplock av sopor samt letande efter borttappade saker.
Tjockan låg tät över viken som vi låg i. Flera båtar valde att vänta och se om det skulle läta.
Vi valde att gå ut.
GPS-fel När vi väl kom ut på Mysingen var ju inte sikten den bästa.
Dessutom visade det sig att det var taskig täckning för GPS:en. Inte kul.
Efter att ha seglat omkring ett tag tog vi ned seglena p g a ökande vind och regn som försämrade sikten ytterligare.
Vi fortsatte att gå för motor mot dagens mål som var Nedergårdsö.
Väl framme visade det sig att ingen av de andra hade kommit dit ännu. Vi gick in i den något trånga viken och provade att lägga oss där.
I början blåste vinden rakt på, men tack och lov vände vinden och vi kunde meddela stabsbåten att det var fritt fram att komma och lägga sig där.
Båtarna anlände efter hand. Klipporna var hala efter dagens regnande och fuktiga väder.
Det var både den ena och andra bravaden som gjordes för att inte halka i.
Dock hjälpte inte alla manövrar. En viss Sara tog ett skutt med ryggsäcken på ryggen upp på berget. Det vart sig inte bättre än ett litet halk och ett ordentligt plums.
När de flesta båtar hade anlänt var berget täckt av en väv av förtöjningstampar.
Kvällens aktivitet stod Tritech Mekatronik och Siemens Components för. De bjöd på vin, potatissallad och grillspett.
Grillarna stod varje båt för själv. Esquadergeneralerna gled runt och bjöd på whiskey. Något senare på kvällen var det då dags för våra värdar att informera om sig själva.
Efter denna precis lagom långa föredragning, delade de ut esquaderT-shirts. Det var en härlig blå skapelse med esquaderloggan på höger bröst samt segelbåtar på ryggen.
Kvällen fortsatte med sång och stoj i största allmänhet.
Tack och lov hade det klarnat upp något till det att vi avnjöt den goda middagen.
Något senare under kvällen kom en ordentlig skur. Alla på berget flydde till sina båtar.
En liten grupp ur PR var ute med en liten jolle och fiskade. Tror nog att de blev lite blöta.
Kvällen eller snarare senkvällen fortsatte i diverse båtar. Kan tänka mig att en del kommer att skylla på jordnötter i morgon...
Morgonskott och det var dags för ännu ett skepparmöte med städning efter gårdagen.
Dagens mål var Lisslö, strax norr om Eknö. Vädret verkar bli bra idag och vinden verkar även den bra.
Så efter en god frukost gav vi oss av på nordlig kurs. Efter ett tag kände vi de litteraturhistoriska vingslagen när vi passerade Kymmendö.
Vi fortsatte nordligt under sol och god vind.
En av våra kära bestättningsmedlemmar tog av sig sin t-shirt för att skaffa sig lite bränna. Det dröjde dock inte länge förrän han hade gåshud och huttrade smått av kylan.
Han höll fast vid sin teori om att han exponerade mer av huden och således borde bli brunare med gåshud. Kan tilläggas att han härdade ut i cirka tio minuter.
Efter ett tag beslöt vi att vi skulle segla och mellanlanda i Sandhamn. Där skulle vi även passa på att dumpa två av våra besättningsmedlemmar.
Tack och lov uteblev en hotande regnskur. Vi kom in till Sandhamn och passade på att bunkra upp lite diesel, mat och glass.
Solen sken och allt kändes sådär mysigt. Flera båtar med den svarta esquaderflaggan lade till vid samma pontonbrygga, även de för att bunkra, äta lunch och ha det allmänt gott.
Något senare gav vi oss så av upp mot Lisslö. På väg genom Eknösundet fick vi syn på ena PR-båten, Runda Hulda.
Vi närmade oss sakta men säkert. Marcus och jag saluterade dem med en mooning och besvarades likaledes.
Utan Runda Huldas vetskap fyllde vi en påse med vatten. När vi ansåg oss vara inom räckhåll avfyrades så projektilen (läs; påsen).
Tyvärr var den något hårt knuten och den studsade och la sig snällt på en kudde. Men skam den som ger sig.
Vi närmade oss ännu en gång med en ny projektil laddad. Dock med den skillnaden att vi inte knöt påsen denna gång.
Ännu en gång inom räckhåll och projektilen avfyrades. Denna gång en fullträff i en dams ändalykt varvid projektilen gjorde sin verkan. Jubel på Strapatz.
Vinden hade lagt sig något, men detta till trots gick vi om Runda Hulda och tog efter en stund ner seglen för att för motor gå in till kvällens ankringsplats.
En underbar naturhamn som gjorde sig otroligt bra i den nedåtgående solen. Middagen avnjöts.
Vi fick oss en liten historia till livs om något som kom att kallas bajstamp. Historian bakom namnet kom av att Pär vid dieselbunkring skulle lokalisera dieseltanken.
Erik föreslog att han skulle använda en tamp, sticka ner denna och sedan lukta på tampen för att kolla om det var diesel.
Sagt och gjort, Pär tog en tamp, stack ner i det som han misstänkte var dieseltanken.
Tog så upp tampen igen luktade, men kände inget
p g a förkylning. Han stack den så under näsan på Erik,
som grimaserade, tryckte bort Pärs hand och sa: Det där var
inte dieseltanken.
Senare på kvällen blev det lite party i bl a vår båt. Efter en kontrollräkning visade det sig att vi hade klämt ner 14 personer.
Skepparmötesskottet gick sedvanlig tid. Som vanligt gick vi igenom väder och vind.
Till skillnad från tidigare möten kommer idag den stora
kappseglingen äga rum. Så en stor del av mötet ägnades åt att gå
igenom hur själva banan sträckte sig.
Vi skulle segla efter LYS-handikapp. Några enstaka
diskussioner kom fram om båtarnas LYS-tal, varvid en av
Esquadergeneralerna svarade: Vi kan inte göra något åt saken, men
vi kan ju alltid diskutera den!
Alla gav sig av mot startområdet. Strapatz missade sin start med några minuter. Vinden var inte sådär jättebra precis, men det gick att komma fram.
Ner i sakta mak genom Eknösundet och sedan upp över Kanholmsfjärden, vidare upp väster om Möja.
Här fanns det en rundning med en prick som man enligt sjökortet inte borde gå innaför.
Dessvärre stod två båtar på när vi kom förbi. En av dessa var en båt med Petter Larsson (FoF) och Håkan Löfgren (E-ordf) på. (se bild ovan)
Strax innan grundkänningen hade det enligt vittnen från Håkan
Löfgrens läppar hörts Nu tar vi dom, nu tar vi dom...
.
Pang!! Och de stod på. Snacka om snopet.
Skall tilläggas att de startade bland de sista och hade seglat om ett gäng båtar innan denna lilla fadäs inträffade.
Nåväl kappseglingen fortsatte. Det började att dra ut på tiden, så till slut bestlöt esquadergeneralerna att förkorta banan. Ett fåtal befann sig ute på banan.
Ett antal hade brutit och fler bröt efter hand. Till slut var det bara Strapatz kvar. Vi hade ett litet skeppsråd och beslöt att fullfölja.
Slutligen efter att ha guppat omkring i vind, dimma, stiltje, vind, hård vind, monsunregn m m, skymtade vi så slutligen mållinjen.
Tyvärr var det ingen som orkade vänta på oss. När vi
passerade mållinjen och fick vårt måltut, så skallade det över
viken: Sist i mål, pomporom. En skål, pomporom. Vi nu klämmer
i Tiddelipom, pomporom
.
Efter vårt framförande av sången svepte vi så en bäsk.
Man vet att man är sist när tävlingsledningen ber en att plocka upp mållinjen. Så äntligen till slut kunde vi lägga oss bredvid de övriga båtarn i hamn vid Finnhamn.
Solen sken och det kändes skönt att äntligen kunna få ta en dusch och kanske en bastu efter dagens vedermödor.
Kö! Då kom nästa chock. Köerna till duscharna och bastun var lite väl långa för att man skulle hinna byta om till regattamiddagen.
Jaha, då är det bara att tvätta sig i havet. Inget man såg fram emot precis.
Det låg väl runt en tio grader i vattnet. Man kände att man levde i alla fall.
Sedan var det dags för ett foto med alla deltagande med en Glen Fiddich-keps på sig.
Därefter gav vi oss av mot regattamiddagen.
Den hölls i ett gammalt varvshus nere vid vattnet. Middagen var delikat.
Allt var mysigt dukat med dukar, stormlyktor, blommor samt
lite annat smått och gott som förstärkte den mysiga och trevliga
atmosfären. Middagen inleddes så med att esquadergenerlaerna
hälsade alla välkomna och fortsatte så med Det satt en mås på
en klyvarbom...
Prisutdelningen
Nåväl, så kom vi fram till prisutdelningen. De som hade
vunnit själva seglingen var Hejsan med Roland Mattsson som
skeppare. Sara Lundström ingick även hon i den besättningen och
när hon var och skulle ta emot priset tillsammans med övriga
besättningen ekade det över borden: Sara rullar ut för våra
hällar!
Kan tänkas att det har med hennes lilla dopp på Nedergårdsö att göra. Prisutdelningen forsatte.
Tvåa var Bogabilla och på en hedrande tredje plats kom HMS Kappsylen III.
Mer sång och även en födelsedagssång för Uffe Hedhammar som fyllde 24 år.
En annan person som hyllades var Pitch
, som firade sin
3:e esquader att ha legat bakfull i akterruffen då Almagrundet
passerades.
Kvällen forsatte med sång, stim och skoj. Så efter en stund tar esquadergeneralerna och kör en liten avslutning.
Mitt under denna börjar det sjungas: Bär ner mig till sjön,
bär ner mig...
, varpå esquadergeneralerna försöker
fly.
Endast Magnus Almkvist kommer undan. Resterande generaler får sig ett dopp. Efter en stund kommer Magnus Almkvist tillbaka.
Han blir då snabbt infångad och även han får sig ett dopp. En blöt Pappen förklarar taffeln avslutad. Magnus Almkvist förklarade kort att så fort hade han aldrig sprungit i hela sitt liv.
En från ena PR båten tar upp sitt glas och uppbringar ett fyrfaldigt leve för esquaderstaben följt av en skål.
Anders Byttner tackar essquaderns sponsorer och meddelare att nu kommer det musik samt att baren kommer nu att öppna.
Nu blir det in i dimman utan sjökort. Festen fortsatte så hela natten lång. Vissa klarade av att navigera hem till sin egen båt, medan andra behövde lite hjälp.
Vad som hände dagen efter är en annan historia, dock bör man akta sig för donk!
Kort resume: Åk med nästa esquader. Blir den hälften så bra som denna, så är det värt all möda.
Uffe