EFFEKT -98

En fest för elektro och kemi tillsammans. Kan vi tillåta något sådant?

Emissionen sände ut Anna Molander för att skydda de små oskyldiga elektropojkarna, och skrämma iväg eventuella närmanden från kemister. Typ.

 
Iklädd en alltför kort kjol och utrustad med en vass tunga, begav jag mig nynnandes till sittningen som ägde rum i kemifiket. En gammal låt dök upp i mitt huvud: Where have electricians gone? Gone to chemists everyone. When will they ever learn... Ja, jag hade bilden klar – en patetisk drös hysteriska kemister och brunstiga elektriker, ett köttmarknadernas mecka! Jag visste vad som väntade. Trodde jag.

Lättad över att vara BAKOM kameran, för en gångs skull, intog jag min plats på ena änden av ett långbord. På var sida om mig hade jag en slipsprydd ung herre, den ene en elektriker och den andre en kemist (jodå, det fanns såna där också!). Efter en snabb överskådlig blick ser jag att större delen av festdeltagarna är av manligt kön, och jag njuter av att ha hamnat rätt!

Under middagen framfördes diverse spex och tal, bland annat av respektive ordförande. Tal, alltså! Maten var mycket god, och efterrätten var så finurligt gjord att man var tvungen att dela den med sin bordsherre respektive bordsdam. Mycket charmigt!

Efter middagen var det rusning till Tolvan, där discot snabbt var i full gång. Det enda negativa med DJ:n var att det var att han inte ens lät sig manipuleras av två tjejer som blottade sina strumpeband!

Efter att ha tappat hoppet om att fånga smaskiga poj... öh, BILDER, lade jag kameran åt sidan och ägnade mig helhjärtat åt dansen. Men senare under kvällen lyckades folk tydligen hitta någon att mysa lite med. Jag tog flertalet spionage-bilder, somliga mer eller mindre publicerbara... Ni som känner att ni ligger i farozonen kan sätta in lämpliga bidrag på postgiro 547... Nej, jag bara skojade!

Jag står visserligen för den idéella grundfilosofin att när några strular så har allmänheten rätt att få skvallra om detta. Men då flertalet av kandidaterna från kemi var synnerligen svår-identifierbara, lämnar jag detta åt er! Se och begrunda!

Runt tvåtiden beslöt jag att lämna partyt. Vad som hände när jag gett mig av kan jag tyvärr inte redogöra för, men antagligen försvannn några hämningar samtidigt som kameran!

Om det var en lyckad tillställning? Absolut! Kul med lite nytt folk, he he. Fast jag hade gärna unnat de stackars elektrikerna helt andra proportioner på folket. För en gångs skull, i alla fall.

En Fylle Fest där Elektro blev Kram Tokiga - 9 hångel, 8 däckade. Tja?