Äntligen en fest med lyx och glamour som förtecken. Nu skulle jeans och t-shirt bytas mot balklänning eller frack för en kväll med skratt, dans och utsökt mat i goda vänners lag.
Himlen var blå så långt ögat kunde nå, flaggorna vajade i vinden och solen sken. Det kunde inte varit en mer perfekt dag för vårbal. Vilket bättre sätt att inleda en sådan tillställning än med en båttur från Nybrokajen till Saltsjöbadens Grand Hotell där sittning, dans och diverse överraskningar skulle följa? M/S Östanå I skulle avgå kl.16.12. Omkring 16.00 började de lyckligt lottade som lyckats införskaffa de åtråvärda biljetterna att anlända.
På klänningsfronten syntes de mest varierade stilar medans
herrarna höll sig till svart frack som sig bör. Med ett
undantag... en herre gjorde revolt och vägrade följa den påbjudna
klädstilen.Civil högtidsdräkt inte civil olydnad var det väl?
Efter trevligt småprat på kajen skulle så alla gå ombord för att
börja resan ut mot Saltsjöbaden. Allt väl trodde man och började
lägga ut runt 16.40 alltså tjugoåtta minuter senare än
angivet. Men se där hade man fel. In på kajen kommer en taxi
åkande och ut stiger en halvt hysterisk dam i röd
balklänning. Landgången har dragits in och för att komma ombord
fanns inget annat sätt än att hoppa. Lyckligtvis gick allt bra. Vi
har olyckligtvis inte lyckats luska ut vem ovan nämnda dam var och
har därför inte lyckats få någon kommentar på
händelsen. Förhoppningsvis och troligen blev fortsättningen på
dagen bättre än så. På båten bjöds på välkomstdrink och
aptitretare av yppersta klass. Vackra minnen från n0llningen kom
åter då DKS sågs stå vid en strandkant på vägen. De välkända
kanonerna
uteblev naturligtvis inte.
Det vackra vädret började sakta övergå i en ljummen afton då
resans mål siktades. Turen till land gick betydligt lättare även
för den försenade damen. Efter tillbörligt pudrande av näsan begav
vi oss in i matsalen och väntade ivrigt på hedersgästernas
intåg. Så kom de då efter lång väntan, vissa ända från Lund,
Helsingfors, Trondheim och inte att förglömma våra
sektionsmedlemmar från Västerås. Efter välkomsthälsning från
Klubbmästaren kom så ett tal från vår ordförande Håkan
Löfgren. I storslagna ordalag beskrevs vår sektion, dess
historia, vår utbildning och vart vi är på väg. Talet hade en
marin anknytning. Vackert, har herr ordförande funderat på en
sidokarriär som författare månne? Efter denna förtjusande
inledning hade förrätten anlänt. Denna anrättning bestod av
viltterrin med rårörda åkerbär. Till detta serverades rött
vin. Magnus Almqvist, SNO, höll
kvällens mest underhållande tal. Inleder man med Det är ett
helvete att vara SNO på Elektro...
kan det inte
bli annat än lyckat. Ovannämnda inledning till trots är
Magnus mycket nöjd med sin befattning.
Efter att ha fått vår uppmärksamhet annonserades nu årets lärare på Elektro. Utnämningen hade gått till Karim Daho, universitetslektor för undervisningen i Differential och Integralkalkyl. Till vår stora besvikelse uteblev fräckisen som skulle ackompanjera desserten. Vem vet, det kanske är möjligt att den person som hindrade underhållande fräckisar på föreläsningarna även fanns bland oss denna kväll och hann förmedla en formell protest. Frekvensnormal denna kväll var en herre vid namn Caloric, säkert inte helt okänd för dem som bevistat sektionstillställningar de senaste åren. Han gjorde en föredömlig insats denna kväll. Trots försenade sånghäften lyckades en någorlunda bra version av Kungssången genomföras. Denna grandiosa tillställning och det faktum att Kungen fyllde år hade inte varit fullbordad utan denna hyllning. Nu hade feststämningen infunnit sig och så hade även huvudrätten. Den bestod av någonting som vi alla med igenkännande blickar konstaterade var nudlar. Vid närmare betraktelser visade det sig dock vara av något högre prisklass än det vi är vana vid. Ovanpå dessa låg två spett med scampi och kyckling. Primörer dekorerade även denna anrättning. Här följde ett intressant kapitel av kvällen. Angreppssätten av spetten var minst lika många och varierande som antal gäster. Turligt nog lyckades ingen med bravaden att skicka någonting ätbart i en elliptisk eller för den delen annan form av bana över matsalen. Ljudnivån sänktes betydligt när alla lyckats oskadliggöra spetten. Konversationen avstannade när vi var upptagna med att njuta av den läckra skapelsen. Sångfågeln Martin Andersson uppfyllde nu sin plikt och anordnade sångartäfvlan och därpå följande kampen om den afrikanska tandborsten.
Sångartäfvlan inleddes med Styrets bidrag. Inga
kommentarer. Det andra bidraget kom från PR. Inga kommentarer. Det
tredje bidraget framfördes av medlemmar ur Elogen. Klar hit, vid
namn www.helavärlden. Publiken jublade och segern var
självskriven. Styret bad om att inte få hamna på andra plats i år
igen, det bidde en tredjeplats trots mutförsök. När huvudrätten
hade avslutats äntrade desserten borden. Mycket gott men av olika
skäl var det problematiskt att få i sig hela skapelsen. Skapelsen
bestod av Hjortron-panacotta med spegel av äppelsås och färska
hjortron. En trevlig händelse under kvällens lopp var utnämningen
av årets kamrat. Den gick till Niklas Eriksson,
E97. Bland motiveringarna nämndes för att han kan få en att
skratta en måndagsmorgon
. Kan vi se fram emot fräckisar på
föreläsningarna månntro? Även han utlovade fräckis under kvällen
men ingen sådan framfördes.
Efter mycket glam och skålande var det så dags det som alla hade väntat på. DKS u.n.å 101011 skulle se dagens ljus. Vilka dessa är vet vi som var där. Ni andra får försöka att överleva utan denna livsviktiga information. Vi kan väl drista oss till att nämna att B-song numer tagit över. Den traditionella presenutdelningen lyste inte med sin frånvaro. Mycket alkoholhaltigt blev det. Bland de övriga presenterna kan nämnas Elektroner från Kemi, foto på Mälardalens Högskolas kårhus från ViVet och discobelysning från kåren. Allt kommer att kunna beskådas i Tolvan inom förhoppningsvis en snar framtid. Dock ej presenter av alkoholhaltig karaktär, tyvärr.
Taffeln bröts runt elvasnåret och dans följde i Franska matsalen. Tyvärr spelades bara en vals och detta innebar att alla inte hann dit. Danstakten eskalerades så att man lagom fram till tolvslaget hunnit befästa sin egen personliga dansrytm. Så kom då kvällens höjdpunkt. År 101011 skålades in i bubbelvatten som sig bör.
Därefter drog vi oss mot de väntande bussarna för färd in i den Kungliga Hufvudstaden och efterköret i Tolvan. Bussarna var redo och lite smågulliga och smålulliga tog vi plats. Färden inåt den stora staden tog ungefär en halvtimme och det räckte för att man skulle komma in i ett stadie av komaliknande sömn. (Var det någon mer som hade önskat att takbelysningen hade släckts?) Väl framme var damerna och herrarna förpassade till två rejäla omklädningsrum. Balklänningar tar plats och det hade man tagit hänsyn till. Damerna hoppade alltså i någonting bekvämare och lätttare att festa loss i. Herrarna gjorde detsamma.
Tolvan hade kvällen till ära blivit förvandlad till en grotta och ville man beställa en drink var man tvungen att ta kontakt med en neanderthalare (inget ont om servicen, den var högst civiliserad). Personalen var också mycket tidsenligt klädd i grottmannens allt-i-allo höftskynke ā la skinnstycke. Alla beundrade vi de läckra grottväggarna och de intressanta stalagmiterna och stalaktiterna. En väninna till skribenterna uttryckte sin beundran för just stalagmiterna. Det är alltså de klippformationer som står upp från marken. Man kunde även beskåda en mycket trevlig liten grotta med eldhärd och ett litet vattenfall.
Något ännu mer intressant och upphetsande var de finurligt
placerade små hångel
-grottorna. De var lite svåra att hitta
men när man väl hade gjort det så var det inte många som ville
lämna dem. Synnerligen populära tillhåll. Givetvis var det dans,
inte direkt vals denna gång men mer lämpad för den nya
klädstilen.
Allteftersom natten utanför blev ljusare och ljusare festade man på i Tolvan.
Alexandra och Marielle