Emissionen Nr 3 1998: Ledare
Ahhh! Snart börjar det bli så pass mycket solljus att man kan avgöra varifrån det kommer! Och med solen kommer våren. Och med våren kommer...
Suck! Jag tror inte att jag är ensam om att tolka våren som ett illavarslande tecken om att det nog är dags att tillskansa sig ett par högskolepoäng snart... Dystert men sant! Påsklov i tre veckor? Hmmm, då borde hinna med åtminstone två tentor!
Usch vilken dyster inledning på detta nummer. Vilken livsåskådning man har skaffat sig, va? Men uppriktigt var det!
En annan effekt är mer ljus. För min del är jag helt inställd på att jag har ytterligare sisådär en åtta-tio effektiva timmar efter att mörkret fallit. Och så faller mörkret en halvtimme senare för varje vecka som går. Hur juste är det egentligen?
Nå, vad gör en chefemitteur när han inte emitterar? Tyvärr har jag ingen färsk statistik på detta. Men, å andra sidan, man får väl trösta sig med att det är minst lika kul som förr!
Om vi ska gå över till att diskutera tidningen istället? Den stora händelsen i detta nummer är onekligen den mycket välskrivna artikeln om R1an, den, numera sanerade, kärnreaktor som ligger under Q-husets omgivningar.
På humorfronten fyller Alexandra, Diana, Anna, Susann,
Marielle, Erik och Ulf även detta nummer med allehanda hyss. (Va?
Var det någon som sa tjejligan
?
Tjejmaffian
?)
Läs och förundras. Det gör jag!
Vadan alla dessa danssteg dom dyker upp överallt i detta
nummer då? Jo, det är en mycket motiverad form av utfyllnad. Jag
tror att åtskilliga teknologer kommer att vara intresserade av
dessa små inslag nu inför vårbalen. Jag menar, tänk om man sedan
står där och muttrar lite förläget:
Attans! Jag skulle läst
Emissionen!