Emissionen Nr 3 1998: Teknologbostad
Hur bor dagens E-teknolog? Slott eller koja? Fågel, fisk eller mittemellan?
Jag gav mig ut i verkligheten för att bilda mig en uppfattning om olika boendeformer. Denna gång gjorde jag ett nedslag i en del av det svenska folkhemmet kallat Lappkärrsberget, hos Kgl Elektrosektions Studienämndsordförande Magnus Almkvist. Häng med.
Jag och Magnus Almkvist tog buss 40 från Odenplan mot Lappis,
som det kallas i folkmun. Detta utbredda smeknamns
issandet
, som förefaller vara extra vanligt förekommande
inom KTH:s domäner. Man lämnar dagis, träffar en
kompis börjar på Teknis och bor på Lappis.
Vi stiger av bussen och styr våra steg mot Magnus korridor. Vi passerar Discoteket Professorn, köper en halvliter glass i den lokala kiosken, letar oss fram mellan de höga huskropparna och stiger in i Magnus korridor.
Mitt första intryck är en stark kulvertkänsla. Jag väntar mig när som helst att en sköterska med en sjukhussäng skall komma rullande. Magnus påpekar att den L-formade korridoren faktiskt ligger på bottenplan och därav denna känsla av sjukhus.
Korridoren har tolv rum, där det bor en dansk, en fransman, en tysk och 9 svenskar. Alla behärskar dock det svenska språket.
Magnus proklamerar att han är korridorsäldste och har bott här sedan september 1996. Med detta följer naturligvis en viss auktoritet.
Vi slår oss ned i köket och börjar prata avspänt över varsitt fat med chokladglass. Köket är ej överdådigt, men hemtrevligt. Köksbänkarna är något lägre än normal standard. Bakom ett ventilationsgaller sitter Pippi Långstump och blickar avundsjukt på mitt glassfat. Kökets väggar är också täckta med diverse affischer. Man kan skönja ett visst intresse för hockey och Cindy Crawford.
Här finns också en TV, köksmöbler och en sliten sjuttiotalssoffa.
Jag frågor om det uppstår dispyter på måndagar då Vänner och Cityakuten löper parallellt på TV. Magnus ser frågande ut och svarar att han aldrig är hemma på måndagkvällarna. Jag blir åter påmind att jag är för beroende av TV.
Bakom TV:n sitter en lampa i trä. Den har en kubisk form med en front av snedställda träribbor, som får en att associera till persienner. Denna har Magnus gjort i slöjden och som han via en kupp under en sen natt placerade där. Det framkom ganska snabbt vem det var som planterat den okända träskapelsen. Dansken menade att det var typisk svensk design. Magnus tolkade detta som att han implicit sade att den var ful. Jag delar med mig om min uppfattning att danskar faktiskt kan uppskatta svensk design. Magnus har inte tänkt den tanken.
Ovanför TV:n sitter en karta över Cuba. Jag frågor om det finns en övertygad kommunist i korridoren. Magnus replikerar att fransmannen var på semester på Cuba samtidigt som Påven var där. Om denna fransman är en övertygad katolsk kommunist låter jag vara osagt.
Det hörs steg i korridoren. Caroline från Norrköping passerar. Hon pluggar ekonomi på Universitetet.
Magnus trivs med sina korridorsgrannar och de brukar göra saker tillsammans, till exempel händer det att de går på bio. Det händer också att det försvinner mat spårlöst ur köket. Ett återkommande korridorsproblem.
Jag ber Magnus nämna tre positva och tre negativa saker med att bo här. Svaret löd
+ Man kan bestämma när man vill ha sällskap. Det finns alltid någon i köket
+ Lappis ligger naturskönt. Det är nära till badstrand.
+ Det är relativt billigt.
- Att bo på bottenplan.
- Den lokala ICA-butiken.
- Tvättstugan.
Vi förflyttar oss in i det allra heligaste, Magnus rum. Ett rum på 17,7 kvadratmeter, som kostar 2193 kronor per månad. Juni och juli är hyresfria. Det blir en kostnad på 103,25 kronor per kvadratmeter och månad.
Rummets inventarier vittnar om ett passionerat seglarintresse. Väggarna pryds av knopar och fotografier av diverse segelbåtar.
På väggen sitter en affisch över Liljevalchs utställning
Agitation för lyckan
. En utställning med Propagandakonst
från forna Sovjetunionen. Jag börjar misstänka att det nog är
Magnus, som har har satt upp Cubakartan i köket. Fransmannen, som
var på Cuba samtidigt som Påven framstår mer och mer som en fiktiv
person.
Medan Magnus berättar om en stor knop, som hänger på väggen, smyger jag in på hans toalett för att inventera hans badrumsskåp. Här följer hela listan:
Ett stycke dentotape, Nasarin 7,5 ml, En burk Bromhexin mot hosta med bästföredatum 960201, ett stycke nagelknippsare, ett par tandborstar, Colors Benetton eau de toilette, ett antal tuber solskyddsfaktor, en med faktor 25, en förpackning plåster, Sergio Tacchini eau de toilette, Boss sport rakvatten, Boss eau de toilette, ett deostick Boss, tre stycken tvål Barnängen, en tub Acoacne, Atrix handcreme, tops, degree rollon, en stycke tom flaska Fahrenheit, en metallsak som hör hemma någonstans på duschmunstycket och en Braun rakapparat.
När jag kommer ut från toaletten står Magnus och berättar om en väggklocka som ställs efter en basstation i Frankfurt.
Innan vi lämnar hans rum för att gemensamt bege oss till tunnelbanestationen, kommer Victoria. Det följer en diskussion om DN, som just slutat komma. Magnus ger uttryck för sin auktoritet genom att säga att han inte vill bestämma sig nu hurvida det delikata problemet skall behandlas.
När vi lämnar Lappis och jag blickar bakåt och ser hur huskropparna på Lappis höja sig likt ett ointagligt fort på kullen, frågar jag Magnus när han ska flytta. Inte än på ett tag svarar han kort. Han trivs.
På en lapp i korridorsköket fanns följande text att läsa.
Kärlek.
*Att älska måste man lära sig, och lära sig på nytt, aldrig blir man fulllärd.
*Vi är alla födda att älska. Det är tillvarons grundprincip och dess verkliga mål.
Mitt eget mål är nu att åka hem till min korridor i Bergshamra.
Eder utsände, Håkan Löfgren