Emissionen Nr 2 1998: Sex, drugs & ...
En lördag i slutet av februari var det dags för Rock i 12:an. Den här gången var det inte mindre än sju band som underhöll publiken fram till efter midnatt.
Årets rock i 12:an lockade dit ett stort antal teknologer och andra åhörare. Evenemanget drog igång vid 20-tiden. Många av de medverkande grupperna visade sig ha mycket talang, kreativitet och musikalitet. En anmärkning i kanten är att alltför mycket tid gick åt till att stämma om instrumenten under framträdanden.
Först ut var kvintetten Bob från Eskilstuna som framförde tre låtar. Deras musik var tung, ödesmättad och långsam. Låtarna var långa och i mitt tycke ganska omelodiska. Sången var väldigt lågt mixad, närmast ohörbar och det gick inte att höra om sångaren sjöng på engelska, svenska eller swahili. Medlemmarna var dock skickliga instrumentalister och kan säkert utvecklas i framtiden.
Bob följdes av en annan kvintett vid namn Shine. De spelade
akustisk pop där en saxofon kryddade soundet. Undertecknad blev
mycket imponerad av den här gruppen. Två av låtarna, Forest of
lives
och Superficial strangers
, var särskilt bra. Flera av
låtarna hade saxofonsolon som tillförde låtarna något och de andra
i bandet var också skickliga musiker. Shine håller för närvarande
på att spela in en CD.
Shattrd spelade tung, ösig hårdrock och är bra inom sin
genre. Sångaren Adam var en mycket bra frontman med karisma och
inlevelse. Bland annat fick han publiken att sjunga Här kommer
det elektriker ...
Gruppen har spelat ihop i tre och ett halvt
år och medverkat på en CD med olika artister.
Denna välkända grupp inledde med The Kingsmens gamla klassiker
Louie Louie
och det är ju aldrig fel. De var väldigt
samspelta och kunde verkligen spela. Deras musik var tung, bluesig
och elgitarrbaserad. Musique-Ø avslutade med en cover av Neil
Youngs Rockin' in the free world
, men hade gärna fått
fortsätta en stund till.
Mason utmärkte sig med att sjunga på svenska och genom att ha
tre medlemmar som sjöng. Deras musik var melodisk elgitarrbaserad
rock och lät mycket bra. De framförde tre egna låtar samt en cover
av Alice In Chains Them Bones
. I den senare var deras
stämsång femstjärnig. När ska Mason spela någonstans igen?
Bakom detta fyndiga gruppnamn fanns en mycket samspelt
kvintett. De spelade tung ösig rock och lät ungefär som AC/DC när
de är som bäst. Backseat Rythms lät ytterst proffsiga och fick en
mycket entusiastisk respons av publiken. De blandade eget material
med covers som Hard To Handle
(Otis Redding), Whole
Lotta Rosie
(AC/DC), Highway To Hell
(AC/DC igen) och
Steppenwolfs tidlösa klassiker Born To Be Wild
.
Jiyu bestod av fyra tjejer och en kille och kom sannolikt från Eskilstuna. Eller kanske inte ... Det finns de som påstår att de kom från väg och vatten. Oavsett vad de egentligen kom från så hade de definitivt ett eget sound - pop med bland annat fiol och slagverk som inte bara följde standardmodell 1A. Trummisen och i synnerhet gitarristen var sanslöst duktiga musiker.
Den här gruppen skulle ha medverkat, men tyvärr blev deras trummis indisponibel så de fick ställa in sitt framträdande.
Text: Stefan