Emissionen Nr 2 1998: Nu jag sjunger om en...
Det var en gång ... Nej! Trots att han avled för mer än 20 år sedan lever hans rykte kvar. Historier om hur han var är otaliga och de flesta talar om en mycket sträng professor med omänskliga krav. För att kontrollera äktheten i dessa florerande rykten har Emissionen intervjuat några av hans samtida.
De personer som fick förtroendet att berätta om Erik G Hallén var Nicolai Herlofsson och Gunnar Petersson som båda har arbetat tillsammans med Hallén.
Gunnar Petersson är GP, föreläsare i teoretisk elektroteknik. Han började jobba på institutionen 1955 och har stannat kvar här sedan dess. Han är dessutom Ionsektreterare nu.
Nicolai Herlofsson föddes i Norge 1916 och kom hit under andra världskriget 1942. Han arbetade på institutionen tills för 15 år sedan. Under mellantiden hann han med att undervisa i TET i Manchester.
Erik Gustaf Hallén föddes den 16 september 1899. När han skulle anställas vid Kungliga Tekniska Högskolan var hans meritförteckning redan på tre Afyrasidor med liten text. Några meriter som man kan nämna är:
1938 anställdes han på KTH och redan 1940 ville han ha professuren i teoretisk elektroteknik, men Hannes Alfvén (Sveriges ende Nobelpristagare i fysik hitttills vilket han fick 1972) fick den. Enligt Herlofsson berodde detta på att Alfvén var mer lagd mot mätteknik medan Hallén var en utpräglad matematisk elektrotekniker. Hallén fick vänta i 5 år, han fick professuren 1945 vilken han höll till 1971.
En dåvarande teknologstudent vid namn Lennart
Lindberg vilken sedermera blev en skicklig
experimentalfysiker sade Det var ett rent nöje att gå på
Halléns kurser 1946-47 och tentera för Hallén
.
Hallén var en mycket grundlig man och klassens medelnivå lyftes helt klart av honom, men de som släpade efter hade svårigheter med Hallén. Dock kan ju sägas att de eftersläpande var en lite större grupp hos honom.
GP: Om ni talar med gamla elever som är i
ungefär min ålder så säger nästan alla att han var en strålande
föreläsare. Väldigt fina föreläsningar. Nästan alla ansåg också
att Halléns bok var väldigt bra.
Som exempel kan man fråga vår
rektor Janne Carlsson (gör gärna det! reds
anm.).
På den tiden cirkulerade alltid närvarolistor och närvaron på
föreläsningar var obligatorisk. Detta ledde naturligtvis till att
folk gick dit. I Hallénvisan som alla säkert har sjungit finns
textraden En gång fick jag fram till tavlan gå
och så
vidare. Detta hände kanske någon gång per läsår, inte varje gång
som man skulle kunna tro.
Hallén blev väldigt upprörd om folk inte kunde, för det visade
på en nonchalans. Han tyckte att man alltid skulle vara förberedd
när man gick på en föreläsning och blev besviken när
undervisningen kanske inte gick hem. Hallén ledde inte gärna
övningar – Nej, jag vill inte ha de här övningarna, för
jag blir så arg när de inte kan.
.
Hallén var gästprofessor vid Harvard Universitet under 1947-48 och vid California Institute of Technology under 1954-55. Hallén är ju mest känd för sina arbeten inom antennteori (!), men han var även känd för sin bok om elektromagnetisk teori.
På den gamla goda tiden när Hallén undervisade var det obligatorisk närvaro. Detta tog han mycket hårt på. Därför var de som inte fick gå upp på tentan de som hade misskött sig kapitalt och knappt varit närvarande alls.
Ett rykte byggdes upp att man inte fick skriva tentan om man
hade varit borta från någon enstaka föreläsning. Det stod dock
inte skrivet i några regler någonstans att han fick avstänga någon
från en tentamina, men alla visste
att han gjorde
det.
När Hallén undervisade var man förutom den skriftliga tentamen tvungen att göra muntlig sluttentamen. Halléns muntliga tentamen var dock skriftliga...
Det gick ofta till så att man fick ett bevis ur en bok och ombads bevisa satsen. Hallén gick ibland omkring och kontrollerade de som satt och skrev den muntliga tentamen. Om det var någon som såg ut att vara helt ur spår kunde han helt sonika kasta ut denne. Utifall att man slapp bli utkastad gick man fram till Hallén när man var klar och visade vad man hade gjort. Var det bra blev man godkänd.
Privat var Hallén väldigt trevlig, enligt GP, väldigt allmänbildad och intresserad av kultur.
GP: Jag tror att Hallén helst skrev. Hade han
en dispyt med någon skrev han ett brev till dem. Han kände nog
på sig att han inte var så bra på att formulera sig i tal, han
ville tänka igenom vad han skulle säga. Han var lite blyg helt
enkelt, men min fru och mina kollegors fruar som har träffat
honom säger
.En snäll gammal farbror
, Kan inte förstå
att det här ryktet finns
. Han var väldigt vänlig och snäll
och omtänksam då man träffades under festliga sammanhang. Men
han ville inte bli missförstådd i vetenskapliga sammanhang,
ville inte säga något som han inte kunde stå för.
Inom kollegiet var han väldigt bestämd, om han hade bestämt något var det nästan omöjligt att rubba honom.
1955 gifte sig Hallén med Laila Richardsson. Det sägs att han blev lite snällare efter detta. Innan hade han en hushållerska, inget ont om henne, men fru Hallén verkar ha tagit bättre hand om herr Hallén
Hallén pensionerades 1964 och efterlämnade ett kartotek med de som bara hade TETen kvar. Tennander, Halléns efterträdare hittade kartoteket och kontaktade dessa personer. Om han tyckte att de var rekorderliga och vettiga människor så gav han dem godkänt på TETen och därmed fick de ut sin examen. Nämnas kan att bland dem fanns en riksdagsman och flera företagschefer för stora företag, på det hela taget en drös prominenta personer. Det ryktas att de blev överlyckliga över att till slut få ut sina examen efter många långa år.
Idag är det fortfarande så att många som har en eller ett par tentor kvar har TETen kvar. Vi ska ju inte glömma att det är ett svårt ämne, inte bara att läsa utan även att undervisa i.
Han var sträng, men han lyfte fordringarna och hjälpmedlen till en nivå där de inte varit förut.
Herlofsson: Ett rättvist sätt att sammanfatta vad Hallén
har uträttat var att han gav Teknis ett lyft inom hela
utbildningen på TET-området.
... Han var alltså något
strikt, exakt, en aning dogmatisk i sitt upplägg. Men jag kunde
bara beundra det. Hallén, är det nog rättvist att säga, var den
förste som tog in det moderna MKS-systemet som det
hette den gången, alltså med ε0 och
μ0. Det var ingen på teknis då som hade en aning
om vad ε0 och μ0 var för något
innan Hallén skrev om det.
Historierna om Hallén lever kvar fortfarande, trots att det är nästan 35 år sedan han slutade på KTH. En tänkbar förklaring till att han fått ett sådant rykte som han har kan vara att han hade lite svårt att kommunicera med dåtidens teknologer på ett bra sätt. En annan att DKS inte vill avliva en legend som är både underhållande och lite skräckinjagande på samma gång.
Nå, är han en myt eller en vanlig man? Vi överlåter avgörandet till emissionens läsare ty det är ju så det skall vara.
Joar, Jonas & Stefan