Emissionen Nr 2 1998


Vårens tecken

Efter att ha överlevt Sveriges förluster i ishockey och Alla Hjärtans Dag, kan vi nu se fram emot tentapluggandet!

I skrivande stund kan man bara ana paniken men snart tar den oss i handen och blir vår ständige följeslagare. Jag kan inte säga att jag ser fram emot det men det hör ju till.

Nå, handen på hjärtat, hur många rosor och kort var det som ramlade in under den rosaskimrande 14:e Februari? Jag åberopar femte (eller var det tolfte?) tillägget, eftersom jag är så bra på att recitera amerikanska filmer situerade i en rättssal någonstans. Annars är det väl i och för sig en trevlig händelse.

För de som åtnjöt fullständig och hängiven uppmärksamhet från någon beundrare är gratulationer på sin plats. Tanken på romantik får mig att inse vårens anländande. Det går ju så snabbt och för eller senare är den här. Kärlekens men framför allt romantikens årstid. Det är då de dyker upp. Människor, ofta två och två, som håller varandra i hand och beter sig allmänt fånigt!

- sälla dig till de förälskade
eller kör ångvält

Visst, när man själv befinner sig i den situationen så gör det ju inte så mycket om det finns mycket av samma vara runt omkring en. Är man inte i den situationen så kan det bli outhärdligt. Affärer, restauranger, parker, biografer, you name it, de finns där. Finns det något mer enerverande än när de som sitter bredvid dig i biosalongen ägnar sig åt allt annat än bioduken? Vad gör man? (Man kan smyga upp bakom paret i fråga och skrika Bryt! men sådant kan bli pinsamt.) Bättre då att uthärda i tysthet. I vissa fall är det gulligt. I andra är det rent ut sagt osmakligt och känns mest som teater.

Jag har en kompis som hörde ett uttryck i USA som beskriver detta fenomen. PDA – Public Demonstration of Affection. Jag måste säga att jag tycker att det är träffande. Vill man undvika detta har man en del alternativ att välja bland. Vi som tillhör det ödmjuka släktet kan högaktningsfullt ignorera allt som har med romantik att göra när det inte har drabbat oss själva eller när vi har våra bittra ögonblick. De mer innovativa av oss letar upp första bästa ångvält och ger oss ut på stan. Där kör man lämpligast runt Djurgården för att på så sätt mangla så många hålla-varann- i-hand- och visa-alla-hur-lyckliga- vi-är- par som möjligt!

Det är också effektivt att placera ångvälten en bit bakom en parkbänk – säkra källor har bekräftat att sådana är vanliga tillhåll för våra offer – och invänta turturduvorna för att sedan skoningslöst gå till attack.

Jag måste här hejda mig i mina utsvävningar. Dessa metoder är givetvis förbehållna erfarna manglare och inget för nybörjare. Missförstå mig rätt nu. Jag vill inte på några villkor radera romantiken. Tvärtom. Jag är dess största förespråkare. Dessa par tillhör vårens tecken precis som tussilago och gamla gubbar som hävdar att det blir en varm sommar eftersom nyckelpigorna gick baklänges nerför tallens södra sida. Personligen håller jag hellre någon i handen än sitter bakom ratten på en ångvält. Eller...

Alexandra Bergman
Kåseus


Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.