Emissionen Nr 1 1998


LussePre:
Bättre än Prozac!

Om det vore så väl att julen redan varit där och tentorna över hade min lycka varit gjord. Nu var det tyvärr inte så lyckligt men väldigt trevligt ändå.

Runt ett hundratal tappra var vi som tog oss dit, för att åtminstonde för kvällen förtränga den kommande ångesten. Vädrets makter var med oss. Otroligt nog hade de förbarmat sig över oss stackare och gett oss en vit dag. Snön hade fallit och för dagen skingrat de grå dimmorna som de senaste dagarna gäckat vår existens. En kvälls semester från eländet varkade möjlig.

Kvällen började som sig bör med aptitretare a la jul: glögg och lussebulle, dessa delades ut i utbyte mot en julklapp. Utseendet på klapparna varierade från micro till macro, proffesionell inslagning till tidningspapper. Men det är ju tanken bakom som räknas. Allt var jättejuligt och trångt under väntan på att middagen skulle serveras. Fanns det någon plan på att hjärntvätta folk eller tyckte någon väldigt mycket om Whams White Christmas? Vad var syftet med denna tortyr?

Middagen var inte helt oväntat ett julbord. Tillvägagångssätten för att äta var minst sagt skilda: vissa använde taktiken lite i taget medans andra prövade allt på en gång. Självklart var det valfritt men varför var det så många som inte har annamat traditionen: på ett julbord ska man äta mycket !!! Bortsett från grisfötterna var allt en klar hit. Men de måste väl finnas med också, för traditions skull.

Underhållningen under middagen var av yppersta klass. Årets julbock utsågs, på grund av risk för förtalsanklagelser nämner jag inte vem. Däremot kan jag förtälja att spextävlans vinnare framförde ett excellent epos och utlovade ytterligare underhållning på kommande vårbal samt fick fina priser. PR s sång med specialeffekter var det synd att missa.

När man sedan var så mätt och belåten att man inte kunde röra sig var det just det man förväntades göra. Den traditionella långdansen försummades inte i år heller. Runt borggården mot granen, där klappfajten kunde börja. När man roffat åt sig sin beskärda del, kunde man med fördel ägna sig åt inspektion av andras klappar. Dessa varierade från det alltid säkra kortet godis till adresslappar (att förse med namn och adress så att bäraren kan forslas hem mot kvällens slut oavsett tillstånd).

Hur man valde att avsluta kvällen var valfritt. Vissa fick den excellenta idéen att anordna snökrig på borggården. Utgången vet endast de inblandade... Annars kunde man välja att avsluta kvällen med dans eller annat julmys efter eget tycke och smak. Tack PR för att ni för en kväll lyckades mota bort ångesten.

Marielle


Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.