Blå? Blus? Vamenaru?

Motiveringen till att skriva denna artikel fick jag av en person som ställde frågan Svenska bluesartister? Finns det?. Svaret på denna fråga är givetvis JA! , och jag tänkte ta mig friheten att berätta lite om några av dem här.

Den kanske mest kände medlemmen av det svenska bluesmenageriet är stockholmaren Rolf Roffe Wikström.

Ett autodidakt leverne

Han föddes den 5 april 1949 i Stockholm. Vid 13 års ålder lånade han en gitarr av sin morbror och började ta ut melodier som han hört bland andra The Shadows spela på radio. Detta hade han dock inte så mycket för. En dag behövde nämligen familjen Wikströms TV repareras. TV-reparatören märkte då att gitarren var ostämd och stämde den. Sedan fick unge herr Wikström börja om på nytt med att ta ut sina melodier.

Gav sig inte

Detta avskräckte honom inte. Han fick tag på en gammal gitarrbok och en bok med Hank Williams-låtar. Han spelade så gott som jämt. Hans manliga kamrater gick på skoldanser för flickornas skull. Roffe försökte lära sig gitarrknep från bandens gitarrister.

I slutet av 1963 köpte Roffe sin första elgitarr. Förstärkare hade han ingen, utan han använde en batteriradio som hans mor hittat i en lumpbod. Det lät, enligt honom själv, för djävligt . Han fick sedermera råd att byta upp sig och 1968 kunde han köpa sig en Guild-gitarr (Blueshjälten Buddy Guy spelar på en Guild-gitarr. Ulf anm.).

Image

Vad man spelar på kan verka fullständigt ointressant. Det är det ju också, rent tekniskt sett. Det finns däremot något som blueskusiker brukar vårda ömmare än sitt instrument, och det är sin image. Till imagen hör givetvis också instrumentet.

Mycket känsla

Det viktigaste är dock givetvis hur man spelar, och Roffe spelar hårt, både rent tekniskt och musikaliskt. Hans sound är rakt och rått och själva gitarrspelet präglas kanske inte så mycket av tekniska finesser som av känsla. Känslan är ju i och för sig den viktigast ingrediensen i blues, så det behöver absolut inte vara något negativt. Om Du ännu inte har upplevt Roffe Wikström live, vill jag verkligen rekommendera Dig att göra det. Han ska spela på Jazzklubb Fasching i slutet av mars.

Cornelis och blues?

En annan svensk bluesmusiker är den inte lika kände Sven Zetterberg. Han blev 1989 den förste att emotta det då nyligen instiftade Cornelis Vreeswijk-stipendiet. I 15 år anförde Sven den Södertälje-baserade bluesgruppen Chicago Express. Den upplöstes i slutet av 1996. Deras sista liveframträdande, på Jazzklubb Fasching, finns dokumenterat på skivan Steppin Out – Alive!. Efter uppbrottet med Chicago Express har Sven fortsatt i riktning mer mot soulen och ses allt som oftast spela med Eric Bibb och andra artister av souligare karaktär. Så gott som resten av Chicago Express spelar vidare under namnet Harmonica Henry and the Blue Rockers. De är också väl värda att lyssna och titta på.