The sky is crying

Denna snudd på geniala textrad skrevs av en av bluesens giganter, Elmore James. Han blev känd som "King of the Slide" och "Mr. Bottleneck" genom sitt virtuosa artisteri.

Det hela började dock avsevärt tidigare. Den 27 januari 1918 föddes Elmore Brooks i Richland, Mississippi. Han var oäkta son till Leona Brooks, men tog sin styvfar Joe Willie James' efternamn. Han började tidigt intressera sig för musik. Redan i 10-12-årsåldern gjorde han själv sin första gitarr, och spelade på den med hjälp av halsen från en trasig flaska. Detta gav ett speciellt sound som han tydligen tyckte om, eftersom hans gitarrspel genom hela hans liv kom att karakteriseras av hans slide-spel.

I begynnelsen

Vid 16 års ålder ägde Elmore en riktig gitarr, och började spela på danstillställningar, middagar och liknande. Här kom han i kontakt med bland andra Hound Dog Taylor, Sonny Boy Williamson och Robert Lockwood. Han utvecklade dock en helt egen stil, en blandning av Robert Johnson, Kokomo Arnold och Robert Nighthawk, bland många andra. Det var Sonny Boy Williamson som i slutet av trettiotalet uppmuntrade Elmore att resa runt i södern och arbeta på fler ställen.

Genombrott

Mellan 1943 och 1945 gjorde Elmore sin militärtjänstgöring på Guam i Stilla Havet. Efter kriget flyttade han runt en hel del i USA, men slog sig i slutet av 40-talet ner i Helena, Arkansas. Det var här som Lilian McMurry grundade Diamond Recording Company och började spela in lokala förmågor. Den första låt som Elmore spelade in hette Dust My Broom, och gick direkt in på de allra flesta topp10-listor över Rhythm & Blues. Han åkte till Chicago, där han i december 1952 skrev på för skivbolaget Meteor. Hans debut för det nya bolaget var en omarbetning av Dust My Broom och låten I Believe. Denna skiva gick också upp på topp-10-listor landet över.

Storhetstid

Elmore bytte skivbolag till Flair, men spelade också in för Checker med sitt eget Broomdusters Band. Hans storhets tid varade från 1953 till ungefär 1956, då rock'n'roll-explosionen började stjäla den unga svarta publik som tidigare varit James' huvudsakliga målgrupp. Han spelade in för skivbolaget Chief 1957, och trots att skivorna sålde tillräckligt bra för att ett annat skivbolag, Vee Jay, skulle ge ut dem på nytt, så flyttade Elmore till Jackson, där han tog jobb som diskjockey. Han återvände till Chicago 1959. Då spelade han in en enda skiva för Chess. Den blev en kommersiell flopp, men var musikaliskt sett en av hans allra bästa. Han hade givit upp de ändlösa omarbetningarna och repititionerna av Dust My Broom, och istället gått över till en långsammare, mer intensiv stil som kom att dominera hans efterföljande produktion. Ur denna framstår The Sky Is Crying som det absoluta mästerverket (Den är faktiskt kanonbra! förf. anm). Han gav sig 1962 ut på en turné, som stoppades p.g.a. problem med facket och hans svåra astma.

Bortgång

En diskjockey från Chicago, Big Bill Hill, ville hjälpa Elmore att få tag i den nytillkomna vita bluespubliken. På våren 1963 lyckades han lösa James fackliga bekymmer och arrangerade sedan ett antal live-framträdanden, och bad Elmore att komma norrut till Chicago. James reste till Chicago och bodde hos sin kusin. Den 23 maj 1963 avled Elmore James av en hjärtattack. Han hann inte göra sig någon ekonomisk rikedom, men den musikaliska förmögenhet han efterlämnade är värd all uppmärksamhet och uppskattning.