Emissionen Nr 3 1996: Mera SMusK
CDROM-aktuella SMusK genomförde sin årliga Vårcuånzaire till allmän bejublan i Skanstulls Gymnasium en solig kväll i slutet av april. Som vanligt var SMusK och Skaletten i toppform och den entusiastiska publiken med på noterna (de lyckligt lottade var även med på efterfesten).
Smusk och skalettens årliga vårcånzärt är ju alltid ett populärt evenemang till vilket biljetterna brukar gå åt som smör i solsken. Ett stort antal människor fick inte ens tag på biljetter utan fick istället söka sig till festligheterna för kungen som ägde rum i Globen samma kväll. Emellertid bjöds det på betydligt bättre musik i Skanstulls Gymnasium.
Enligt ett gammalt djungelordspråk gäller ju att när Skalären
ljuder så är Avestaforsen stum, och så var fallet även denna
kväll. Passande nog inleddes kounzierten med låten Jungle
Fever
med specialeffekter som den eminenta sångerskan Åsa och
den eminenta baletten Skaletten. Båda specialeffekterna visade
sig ha talang väl värd att hyllas. Detta gäller absolut även nästa
specialeffekt, den briljanta sångerskan Jenny som bjöd på
cocktails (för två).
Det som alltid är lika imponerande är hur samspelta och
välljudande SMusK låter. För att citera programmets förklaring:
Gamman står högt i tak varhelst SMusK uppträder
. De
egenhändiga arrangemangen inte minst bidrar till detta. I publiken
fanns representanter för ett antal andra studentorkestrar som blev
som små barn på julafton när de insåg hur bäst SMusK och Skaletten
är.
I pausen framförde Rambo (ej att förväxla med sin namne, känd från filmvärlden) en ytterst tragisk sång om kärlek, lidande och meningen med livet. I beige ytterrock och hatt, och kompad endast av en bandspelare med förinspelad musik väckte han åhörarnas sympati och uppskattning.
Efter paus togs vi i publiken med till Egyptens mystiska land
med Im-Photenth och Skaletten som färdledare. Man kunde riktigt
känna de varma egyptiska vindarna, höra bruset av Nilen och få
visioner av pyramider och sfinxer, så bra var SMusK:s
framförande. Detta följdes av musikklassiker efter musikklassiker,
som till exempel Darktown Strutters Ball
och On the
sunny side of the street
. Som extranummer framfördes Tom
Jones-klassikern Delilah
, som verkligen lät som den skrevs
med SMusK i åtanke.
Applåderna ville aldrig ta slut när SMusK och Skaletten hade avslutat sin femstjärniga föreställning. Beatleshysterin på sextiotalet var som ett teparty hemma hos en kyrkoherde i jämförelse. De lyckligt lottade följde med på efterfest på Östra Real. Där bjöds det på smaskig mat, stärkande dricka, trevligt sällskap och allt annat som kännetecknar en SMusK-fest. Med andra ord så var detta en höjdarkväll och någonting som absolut inte får missas nästa år!!
Text: Stefan