Ledare

Aaaaargh! Inte igen! De där jä--a högtalarna går ju för he---te inte annat än sönder! Vad f--n GÖR ni med dem?! Det är en sak om man måste ställa in radiostationer åt folk, men när saker och ting går sönder på riktigt blir jag så ... AAAAARGH!

Ursäkta mig, jag rycktes visst med lite grann. Vad jag egentligen ville säga, var väl följande: Diskanterna i vextrummet ÄR inte, och har aldrig varit, trasiga (däremot är basarna i pelarsalen REJÄLT trasiga. Kul med externa kalas!) Ibland kan det faktiskt vara så att man helt enkelt inte klarat av att ställa in radiostationen ordentligt. En enkel kontroll huruvida du klarar av stereon eller ej kan vara att titta efter skrapsår på knogarna. Finns de där, behöver du icke göra dig besvär! Om inte, finns i alla fall ett visst hopp. Då kan du i stället titta efter blåmärken i pannan, som kommit sig av att dörren faktiskt gick utåt, och inte inåt som den brukar (trots att den aldrig gjort det förut). Ibland undrar man...

I sommar tänkte jag, några kamrater och så Ulf förstås bygga om rackskåpet. Det innefattar bl.a. att göra panelen baboonproof och att dregelsäkra fronten. Ett led i detta är att skruva fast (Asterix och hans tappra) fläktgaller (fransmän med palmblad) i stället för att limma. Smältlim är bra till mycket... En annan infallsvinkel till baboonproof-aspekten är att enbart ha en och endast en knapp på panelen, AV-PÅ (med lättförståeliga tecken bredvid). Någon volymkontroll blir det definitivt inget av med. Nä, nä! Dessutom kommer vi att i CD-spelaren lägga i Anna Books Greatest Hits, och sedan limma igen (Smältlim ÄR bra till mycket). Allt detta enbart för att jävlas (he-he)!

Nä, fan, glad sommar på er! Åk på Esquader, eller gör något annat så att ni inte är i vägen i 12:an!

P.S. Om ni trodde på det där med Anna Book, börjar det nog bli dags att kolla efter de där skrapsåren...