Emissionen Nr 2 1996: SNO ord


NAP

Goddag.
Kvalitetsarbetet på linjen för elektroteknik har sugits in i det stora NAP fältet. (Någon Annans Problem).

Utbildningen som den ser ut idag fungerar ganska dåligt. Många av de studenter som börjar avslutar aldrig sina studier. Endast ett fåtal av alla teknologer klarar av att följa den studietakt som stakas ut av skolan. (Jfr studievägledningens statistik). De flesta tvingas lägga till ett halvt eller ett år till studietiden för att få ihop sina 180 poäng. De enda som tjänar på att det ser ut som det gör är CSN, som slipper att betala ut studiemedel.

Orsakerna problemen är många, och det finns ingen enstaka åtgärd som i ett slag rättar till alla problem.

Det finns dock ett drag som är gemensamt. Vem man än talar med på skolan så har de inte någon möjlighet att göra någonting åt saken. Symptomet går att följa genom hela hierarkin. Alla inom KTH jag talat med är mycket medvetna om problemen, och många har också riktigt bra idéer på saker som kan åtgärdas. Åtgärderna uteblir dock, eftersom personalen inte anser sig ha möjlighet att påverka sin arbetssituation.

Matematiska institutionen är till exempel, i alla fall om man får tro vad de säger själva, övertygade om att det sätt de bedriver utbildning på är föråldrat. Systemet med jätteföreläsningar med passiva åhörare är inte det bästa sättet att lära ut matematik på. Matematiska institutionen påstår sig dock inte ha några möjligheter att bedriva undervisningen annorlunda eftersom de inte får tillräcklig stöd från skolans ledning.

Fakultetsnämnd EIT (högsta beslutande organ på delfakulteten för Elektro och Informations Teknologi) ser en rad problem som borde åtgärdas, men påstår sig inte ha någon möjlighet att genomföra dessa förändringar, eftersom institutionerna ändå gör som de vill.

På rektorsnivå är man medveten om att utbildningen eventuellt har vissa problem, men eftersom man får sina direktiv från regeringen, kan man inte göra så mycket åt saken.

Är det verkligen så illa?

Personligen tror jag att detta är kvalificerat struntprat. De olika instanserna på skolan har stora möjligheter att påverka situationen. Det enda som krävs är lite engagemang och något mera samarbete. Som organisationen ser ut idag är det dock ingen som känner något ansvar, och än mindre någon som tar något ansvar. Detta är i slutändan ett ledarskapsproblem som skolans ledning måste ta tag i.

Det paradoxala i situationen är dock att vi som teknologer har ganska stora möjligheter att påverka. Eftersom kommunikationen mellan de olika institutionerna fungerar så dåligt är den information som institutionerna får av oss teknologer ofta den enda information de får. Det är därför mycket viktigt att vi fortsätter att fylla i kursutverderings enkäter och att gå på studienämndsmötena, så att åtminstone vi teknologer är någotsånär överens om vad vi vill åstadkomma.

Och så en glad nyhet.

Kursen Elektrisk Mätteknik har länge varit en problemkurs. Vissa år har det nästan varit skottpengar på föreläsaren. Kursnämnderna i kursen har dock fungerat väl, och i år har kursen fungerat riktigt bra. Vissa problem återstår att lösa, men helheten är mycket bättre än på många år.

Allt är alltså inte nattsvart, och det går att genomföra förbättringar, även om det kan ta lite tid.

Lev väl. KDKD.

Fredrik Jonsson

They call me Mr. Bad News
SNO-Elektro



Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.