Världspremiär för Idde på Teknis

Låten Fiskarna i haven av Idde Schultz har spelats mycket på radio denna höst. När detta skrivs är hon ute på sin första soloturné, och hon hade den goda smaken att ha turnépremiär här på Teknis. Emissionens utsända träffade Idde Schultz precis före spelningen.

Emissionen: Fiskarna i haven har ju blivit en enorm framgång, både försäljningsmässigt och radiospelningsmässigt. Vad tror du är orsaken till att den har blivit en sådan enorm framgång?
Idde Schultz: Det vet jag faktiskt inte. Det är svårt att svara på faktiskt. Jag vet inte... men jag tycker själv att det är en bra låt. Det kanske är den här suggestiva rytmen, texten... jag vet inte. Det är otroligt svårt att veta varför någonting blir en hit. Speciellt när man själv har varit inblandad.

Emissionen: Du har fått väldigt bra försäljningssiffror för albumet också, och de recensioner som jag har sett har varit positiva. Hur mycket betyder sådant för dig som artist?
Idde: Det betyder jättemycket att man får bra recensioner. Sedan är det ju roligt att den sålt så mycket. Det hade jag inte trott att den skulle göra, men det känns ju skönt för självförtroendet när man får bra kritik. Och det är roligt också.

Emissionen: De flesta låtarna på din CD har ju skrivits av Staffan Hellstrand. Vad tycker du är det bästa med de låtar som han skriver?
Idde: Han har skrivit låtarna, men jag har varit med hela tiden han skrivit dem. De skrevs delvis under hans turné som jag var med på och spelade keyboard och körade. Så jag har varit med hela tiden när han har skrivit, och sagt Den här vill jag göra, Den här vill jag inte göra. Men jag tycker att han har bra melodikänsla och skriver bra texter. Han har varit väldigt lyhörd för de saker som jag har velat göra. Men han är en otroligt duktig låtskrivare och jag tycker att han gör väldigt bra låtar.

Emissionen: Du har tre låtar med själv också, Farväl – Adjö, Skärsår och Jag väljer mina drömmar själv. Skriver du mycket eget material?
Idde: Jag har inte skrivit låtar så länge men det är någonting som jag tänker utveckla. Jag började inte intressera mig för att skriva låtar förrän för några år sedan. Så jag känner mig väldigt i början av att skriva låtar och ganska grön, men jag prövar mig fram på olika sätt. Det har varit väldigt bra också med de låtar som jag har skrivit delar av själv att ha någon att bolla de idéerna mot, och där fungerade Staffan jättebra.

Emissionen: Du var tidigare med i gruppen Torpederna, som gav ut ett album 1993. Vad hände sedan egentligen med Torpederna?
Idde: Sedan så var vi ute och spelade och sedan var det meningen att vi skulle göra en till skiva. I den vevan vi skulle börja göra låtar blev vi väldigt osams om vad vi skulle göra och hur vi skulle gå vidare, så då var det en hel vår där vi i princip nästan bara bråkade och försökte reda ut saker och ting. Sedan tog vi en paus över sommaren och sedan när vi skulle ses igen i augusti var alla överens om att ingen hade lust att fortsätta, så då lade vi ner [Torpederna]. Det var förra året i augusti ungefär, och då började jag tänka i de banorna att det skulle vara roligt att göra en soloskiva.

Emissionen: Vad tycker du är största skillnaden mellan att vara solo och att vara sångerska i Torpederna?
Idde: Jag har inte varit solo så länge, men en sak som är bra med att vara solo är att man bestämmer vad man vill och inte vill, att man inte behöver kompromissa så mycket med andra, med fyra andra personer – som det då var i Torpederna – när man är ett band. Samtidigt så trivs jag väldigt bra i band som jag spelar med, Docenterna, men det kan vara svårt att få fem personer personer att fungera riktigt bra. Det är svårt att jobba i grupp, men det är roligt. Det som är skönt nu är att jag kan plocka in de som jag vill jobba med i stunden.

Emissionen; Utöver din solokarriär och Torpederna så har du varit körsångerska åt ett flertal grupper. Vad tycker du är mest givande med den typen av arbete?
Idde: Nu är jag inte körsångerska så mycket, det är bara Docenterna som jag körar med. Men det som har varit bra med att köra mycket är att jag fått mycket erfarenhet, både musikalisk erfarenhet och erfarenhet av musikbranschen, hur saker och ting fungerar, utan att behöva ta så mycket ansvar. Så jag har sett väldigt mycket och lärt mig väldigt mycket under de åren, så det har jag ju nytta av nu när jag jobbar själv.

Emissionen: Vad tycker du om dagens svenska artister och grupper?
Idde: Jag tycker att det finns väldigt mycket bra svenska artister och grupper just nu. Det har kommit många bra band och många bra artister. Så det känns som att musiklivet börjar leva upp igen. Det var ganska dött ett tag tyckte jag, framförallt senare delen av åttiotalet och början av nittiotalet. Men nu har det hänt jättemycket. Det finns mycket bra.

Emissionen: Några speciella favoriter?
Idde: Kent är bra och Popsicle är bra. Sedan gillar jag Olle Ljungström, fast han är ju en gammal stjärna... Men sedan tycker jag att de här Honey Is Cool, har jag hört lite grann, är ganska bra. Det är de jag kan komma på nu.

Emissionen: Kan du slappna av när du lyssnar på musik, i och med att du gör så mycket musik själv?
Idde: Ja, musik är ju både hobby och lite arbete. Det är många gånger som, jag brukar ofta lyssna på musik för att slappna av. När man håller på med musik måste det framför allt vara roligt, man måste tycka att det är kul att hålla på med musik. Har man ett alltför spänt förhållande till musiken blir det inte bra. Det måste vara lustfyllt och kännas lättsamt. Även fast man får anstränga sig och det är allvar och allt sådant. Man får inte ta det för allvarligt.

Emissionen: När man hör sin egen låt på radio, hur hör man den då? Är man stolt eller hör man bristerna?
Idde: Det är både och. Det beror på lite grann på vad man är på för humör och vad man befinner sig i för sinnesstämning. Någon gång kan man tycka, Det här låter ganska bra, ibland kan man tycka att det låter jättekonstigt och man hör massor med brister och så. Det är olika, men det är väldigt... Första gången man hör en låt på radio som man gjort så är det en ganska mäktig känsla ändå, och också lite konstigt. Någon annan har valt att sätta på den skivan och spela den ut i etern. Det är väldigt... märkligt.

Emissionen: Vad är det för musiker du har i ditt turnéband – är det samma som på CDn?
Idde: Nej, det är inte samma som på plattan. Den ende som är med på plattan är Fredrik Blank som spelar gitarr. Sedan har jag Magnus Börjesson som spelade i ett band som hette Beagle förut, från Malmö, och sedan Norpan Eriksson på trummor och Maria Engström-Clift på gitarr och keyboard, hon spelar med Docenterna också. Så jag har plockat ihop folk som jag känner och tycker om, och som jag tycker är bra.

Emissionen: Vad har du för planer efter den här turnén?
Idde: Då ska jag först vara ledig ett litet tag och sedan ska jag sätta igång och göra låtar.

Emissionen: Så det blir inte Staffan Hellstrand som skriver [låtar] nästa gång?
Idde: Han kanske skriver någon låt. Vi har inte snackat så mycket om det, men jag tror inte att han kommer att skriva så mycket som han har gjort nu. Jag kommer förmodligen att ha en annan producent också. Det känns som att risken finns att om vi jobbar ihop igen som vi har gjort på den här skivan att man gör samma sak en gång till, och då är det bättre att gå vidare. Han har ju också en egen artistisk karriär att tänka på, han är ju inte enbart producent. Han håller på att planera för sin nästa skiva och så, han är ju inte huvudsakligen producent.

Emissionen: Du har ju spelat här med Docenterna bland annat. Har du några speciella minnen av det?
Idde: Vi har gjort flera spelningar på Teknis med Docenterna och jag har bara positiva minnen, för vi har haft väldigt roligt när vi spelat. Det har varit en del stagediving och bra drag och svettigt.

Emissionen: Är det någon skillnad på Teknisspelningar och så att säga vanliga spelningar, på rockklubbar och dylikt?
Idde: Det är lite olika, men det är ändå oftast mer... Folk som är här på Teknis är ju här för att ha kul, och för att ha roligt själva. Så det tycker jag man känner mer än när man spelar på Gino, där är det mer spänt och folk står och kollar in och tänker, Jaha, är det här något bra?. Det är mer kritisk granskning på Gino om man jämför med här. Men på en del rockklubbar är det världens drag, så det är olika. Av Teknis har jag bara positiva erfarenheter.

Emissionen: Har du varit med om några dåliga konserter?
Idde: Ja, massor. Det kan vara så att man inte har förberett sig tillräckligt i bandet till exempel, att man är för splittrad och inte tillräckligt koncentrerad när man går in på scenen. Eller också att det är en massa saker som går fel, så att det aldrig blir något flyt, eller att det inte kommer något folk alls. Så är det ibland. Det är lite grann det som är tjusningen, att man inte riktigt vet hur någonting kommer bli. En konsert är nu, allting händer i nuet, allting ska göras i nuet, allting skapas i nuet. Det är det som gör det så intensivt, att det kräver 100 procent närvaro om det ska fungera. Och oftast beror det nog på bandet och en själv om man inte lyckas få flyt i en konsert och inte lyckas lyfta det hela. Så man kan aldrig skylla på publiken, utan det är bandets uppgift att göra en bra spelning och peppa publiken.

Emissionen: Vilket är ditt bästa turnéminne under din karriär?
Idde: De flesta spelningarna på Hultsfred har varit väldigt roliga, men det finns jättemånga bra spelningar så det är ingenting som är exceptionellt. Storsjöyran i somras var jättekul och när vi var på Mejeriet med Docenterna i höstas var det en otroligt bra spelning, även KB i Malmö var en mycket bra spelning.

Emissionen: Då får vi hoppas att spelningen ikväll blir lika bra...
Idde: Ja, det hoppas vi!
Emissionen: ...och tack för intervjun!