Emissionen Nr 5 1995: Esquader-95


Segel & Sol
– Skärgården invaderad av 200 Elektriker

Läsåret avslutades traditionsenligt med en hejdundrande Esquader. Sektionens segelintresserade invaderade under vecka 23 stockholms skärgård med allehanda flytetyg, samt en försvarlig mängd gott humör.

[Bild]

Trots funk-kurs och sommarjobb var närvaron hög på årets version av Esquadern. 28 segelbåtar till brädden fyllda med fest- och segelsugna elektriker slöt upp i första natthamnen söndagen den 3:e juni. Första hamn låg på Hasselö, syd Kanholmsfjärden (59°19'N, 18°52'O för att vara exakt). Där fanns en trevlig liten vik som snabbt fylldes med segelbåtar förandes svart flagga med vitt epsilon. Staben kom, traditionen trogen, sent till första natthamnen och ett första möte hölls där man fick ut vackra esquadertröjor och märken.

Första Skepparmötet

Morgonen efter var det dags för det första skeparmötet. Kl. 9:00 är en okristligt tidig tid att släpa sig upp på, men är man skeppare så har man inte mycket val. Såvida man inte utser någon lagom oskyldig person till morgonskeppare.

Dagens slutmål sattes till biskopsö och trots ihållande regn lovade staben att det skulle bli sillis i solskenet på biskopsö's berg till kvällen. Något skeptiska gav vi oss iväg och under dagen lättade molnen och solen kom till vår förvåning fram.

Sillis i Sol

Väl framme på biskopsö vidtog en sen sillis kl. 9 på kvällen. Snapsvisorna avlöste varandra i sån fart att man inte ens hann skrika tempo mellan sångerna. För att hålla terrorbalansen på en jämn hög nivå, delade staben ut vattenpistoler till samtliga deltagare. Detta resulterade naturligtvis i att ett antal små krig bröt ut mellan båtarna och när jag så småningom nådde ned till stranden hade konflikten trappats upp så att både vattenbalonger och hinkar användes i striden. Själv fann jag det för gott att söka skydd i kajutan och intaga lite 'Hot Whiskey' för att värma och styrka mig.

Förvirring och besök

Nästa morgon sattes kursen mot Boskapsön nordöst Nämndö. Tyvärr finns det en Boskapsö väst Biskopsö också varför ett antal båtar siktade på fel hamn. För att ytterligare spä på förvirringen beslöt staben, mitt på dan, dessutom att byta hamn till viken på norra Nämndö istället.

Vi gjorde dock en avstickare till Dalarö och passade på att kappas lite med en annan båt. Tyvärr råkade vi skapa en rullfock på vår båt. En ganska intressant bedrift när man har styva latter i förseglet. Sent omsider letade vi oss dock fram till rätt hamn och här väntade en trevlig överaskning. Mydata hade kommit på besök och bjöd på mumsig smörgåstårta med tillika mumsig öl. Dessutom fick alla en fin tröja med esquadermotiv.

In i dimman

Dagens etappmål blev Lökholmarna (59°23,6'N, 18°56,5'O). Dagen började vackert med sol och lagom vind, men under eftermiddagen vältrade dimman in över skärgården. Vi studerade förnöjt tre man på Blahongas fördäck utrustade med ett sjökort, vilt pekandes åt olika håll i dimman. Vi konstaterade glatt att AP-navigatorer är bra att ha ibland och seglade vidare mot dagens mål. I natthamnen låg dimman tät och en lagom murrig stämning infann sig.

På grund av SMHI's varningar för fortsatt dimma och blåst lades nästa dag en kort etapp till stora Jolpan vid Ingmarsö. Vi började dock känna oss varma i seglarställen varför ett litet extra varv runt Svartlöga gjordes. SMHI hade som vanligt fel, solen sken och vinden blåste. En perfekt seglardag helt enkelt. Enda motgången kom då vi la till för att äta lunch. En åskskur slog till och man satt och mös i kajutan medans besättningen lagade lunch. Då tog gasolen plötsligt slut. Det var bara att kravla sig ut i ösregnet och byta gastub.

Stingray's besättning passade under dagen på att bevisa sina kunskaper i halvledare genom att göra följande tolkning av sjökortet: tremeterslinje, det måste ju betyda att det är tre meter överallt innanför den, här kör vi igenom. Enda förklaringen till att båten kom oskadd förbi måste ha varit att den tunnlade genom sundet. Så bra gick det dock inte för båten bakom som glatt körde efter taktiken 'kan dom så kan vi', vilket medförde en rejäl grundstötning.

Grillis

[Bild]

Väl framme i stora Jolpan sken åter solen och en trevlig grillis inleddes. De stackare som gick sommarkurs i funk hade under dagen varit på funkföreläsning inne på KTH och de berättade nu skräckhistorier om hur hemskt det hade varit att lämna skärgårdens sol för föreläsningssalens dunkla formler. En del hade till och med så bråttom tillbaks att de nyttjade sjöflyg som transportmedel. Lite vin och grillbiff fick dock snart alla på ett strålande humör. Några glada civilingenjörer med före detta esquadergeneral Asplund i täten, hade också letat sig ut till stora Jolpan för en afton i glädjens och samförståndets anda.

Inför morgondagens kappsegling satsade en del hårt på taktiken att supa ned motståndarna för att på så sätt få ett klent motstånd. Dom flesta verkade dock falla på eget grepp och lyckades därmed bara supa ned sig själva. Detta kanske inte var till någon nackdel eftersom en bakfull person utgör utmärkt burkningsbarlast, bara man hänger honom över rätt reling.

Kappseglingsdags

På fredagen blev det så dags för den stora utmaningen. Kappsegling Möja runt. Nu skulle alla få visa vad dom går för. Startfältet kom iväg utan större problem. Ärtan kom dock lite sent och blev först tvugna att segla upp till stabsbåten för att fråga om banans sträckning inna dom kunde hänge sig åt kappseglandet. En tuff kryss ned längs Möjas västra sida inledde kappseglingen.

När väl Möja rundats bar det av norrut igen med en bra slör i ryggen. Flera spinnackrar hissades och fältet spreds ut ordentligt. Vi hade ingen spinnacker ombord, men väl en svindyr kevlargenua som hissades. Denna hjälpte dock föga varför vi snart var distanserade av de flesta i fältet. Solens sken och medvinden gjorde dock att vi bekymrade oss föga om detta.

Även andra i det bakre av fältet hade samma loja inställning till tävlandet. En båt gjorde till och med strandhugg på norra möja för att köpa glass, innan dom så gick ut för att gå i mål i glassig stil.

Slutfest

[Bild]

Efter slutförd kappsegling styrde esquadern traditionsenligt in i lilla kast på Ingmarsö. Här vidtog en hejdundrande slutfest med rostbiff, vin och potatissallad samt prisutdelning från såväl kappsegling som annat. Pleaseure vann klassen festgladast båt och fick en fin etickettsbok, som dock snart förpassades överbord då det visade sig att boken påstod att man inte behövde dricka sprit då någon bjöd på detta. Som tack för det fina priset stämde Pleasure's besättnig upp en vacker sång till stabens ära.

Vinnaren i kappseglingen fick motta vandringspriset i form av en kanon, som omedelbart provskjöts med dunder och brak. Sång glam och skoj fortsatte sedan natten igenom.

Tack

Esquadergeneralen, Johan Hjort, avtackades för sitt utmärkta arbete genom att bli slängd i sjön. Även delar av staben gick samma öde till mötes. Vissa esquaderdeltagare bevisade sina sjömanskunskaper genom att demonstrera hur man gör en ögonsplits. Tyvärr gjordes demonstrationen på båtarnas förtöjningslinor, varför en del torde haft det ganska svårt att komma loss dagen efter. Trötta efter en underbar vecka var det dock få som var tidigt uppe för att bryta upp och återgå till storstadens hets och jäkt.

Johan L


Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.