Emissionen Nr 4 1995: Det kom ett brev ...


Kalifornien
På Stanford är det inte bara sol, surf och russin.

I Palo Alto strax söder om San Francisco ligger Leland Stanford Junior University.

Det grundades år 1885 av järnvägsmagnaten Leland Stanford och hans hustru i åminnelse av deras son som dog i unga år. Universitetet växte i storlek och i anseende och är numera en av USA:s förnämsta skolor. Det är ett privat och ganska dyrt universitet. Ett helt läsår kostar ungefär $20.000.

Att studera elektroteknik på Stanford är ganska krävande men samtidigt stimulerande. Det finns en hel del skillnader mot att vara elektrostudent på KTH. Man har undervisning vanliga föreläsningar men rakneövningar är ovanliga. Det finns räkneproblem i böckerna, oftast utan svar, och jag har ännu ej träffat på en övningsexempelsamling med lösningar.

Hemläxor och tidspress

Inlärningen är mer uppstyrd med omfattande hemläxor som skall lämnas in för varje kurs varje vecka. Det är huvudsakligen med hjälp av de problemen som man lär sig kurserna. Metoden med läxor är effektiv, men gör arbetsbördan tung emellanåt. Tentamina är ungefär som hemma, men med mycket mindre tid för att lösa problemen ingen tid för kaffetermosar. Snabbhet och effektivitet är viktigare här än hemma.

På de flesta tentor får man ha alla tänkbara hjälpmedel, inklusive böcker och HP-räknare, men det gör oftast ingen skillnad. I betyget, A, B eller C, sammanvägs resultat från läxor, midterm och final examinations. Oftast ges betygen A eller B, och jag har aldrig hört talas om någon som blivit underkänd.

De flesta föreläsare, professors, är bra. Det verkar som om undervisning värderas högre bland akademikerna här än hemma. Universitetet har bara 13000 studenter, det gör att klasserna ibland blir ganska små och kontakten mellan lärare och studenter är bra. Av studenterna gör ungefär hälften sin grundutbildning och resten någon form av Masters- eller doktorandstudier. Det är ganska ovanligt för ett universitet av Stanfords storlek att bara ha 6000 platser för grundutbildning, men man har tydligen valt att satsa på forskning och högre utbildning, vilket ger mer prestige.

Brandstation och affärscentrum

Till ytan är Stanford campus stor. Den innefattar förutom rena undervisningslokaler flera stora bibliotek, ett akademiskt sjukhus, en egen kyrka, en brandstation och ett exklusivt affärscentrum. Trots att det är en rik skola har den på sina håll slitna och trånga lokaler. På department of electrical engineering trängs professorer och studenter med papper, böcker och datorer, sekreterarna sitter i korridorerna mellan flyttbara skiljeväggar.

Mitt i kiselhjärtat

Stanford university ligger precis i Silicon Valley och många av de stora elektronikjättarna ligger här. HewlettPackard, en av de största, började sin verksamhet med att i en blygsam lada bygga Wien-oscillatorer och sälja till Disneyland. Närheten och samarbetet med industrin har bidragit till att Stanford är en av USA:s bästa skolor för elektrotekniker. Många företag köper direktsända föreläsningar av Stanford. Alldeles nyligen har HP beslutat att donera ett välbehövligt, nytt komplex till förmån för EE department. För några månader sedan köpte vårt svenska Ericsson in sig på universitetets halvledarcentrum. Stanford University är även framgångsrikt i humaniora, ekonomi, juridik och medicin.

Studiemiljön och klimatatet här måste vara ett av världens bästa. Campus är mycket vackert. Byggnader i sandsten, palmer och massor av ekorrar överallt. Det är sommar nästan året runt, förutom en kort regnperiod på vintern. Den senaste vintern har dock varit exceptionell, med nästan tre månader med regn varje dag. Det finns nästan inget studentliv här, ingen riktig kår och inga sektioner. Den sociala biten tas om hand genom privata initiativ och av de många små intresseföreningarna.

Långväga gäster

Studenterna på Stanford kommer ifrån hela världen, speciellt ifrån Asien. Icke-amerikaner brukar eufemiskt kallas minorities, men på Stanford är minoriteten lika stor som majoriteten. Idrott är en viktig del i ett amerikanskt universitets sammanlagda status. Tyvärr är Stanford inte särskilt känt för några atletiska prestationer, och ingen förväntar sig särskilt mycket av deras amerikanska fotbollslag.

Stanford ligger mitt i Västkustens jordbävningsomrade. Man reparerar ännu byggnader efter 1989 års stora jordbävning. Det är alltid lika spännande varje gång att studera seismografen utanför ingenjörsbiblioteket. Var och varannan dag inträffar små jordbävningar, men det märks nästan aldrig.

Den akademiska huvudfienden är det välkända U.C. Berkeley, som ligger ganska nära. Det finns de som ler i mjugg åt att det går en förkastningsspricka precis under Berkeley stadium.

I den här delen av norra Kalifornien är en stor del av befolkningen akademiker och många arbetar för tekniska företag. Bokostnaderna är skyhöga, det är inte många ungdomar som stannar här efter skolan. Kaliforniern i allmänhet är hälso- och miljömedveten. Man idrottar och skyr fett och socker, återvinner papper, plåtburkar och plast. Övriga amerikaner anser kaliforniern som liberal och frigjord i de flesta avseenden.

Kontraster som märks

Liksom många andra delar av USA är Kalifornien ett land med kontraster. Nästan hälften av invånarna är spansktalande immigranter från Latinamerika, många av dem är fattiga. Palo Alto är dyrt och har många av landets finaste skolor, men bara några kilometer härifrån ligger East Palo Alto som till för några år sedan nästan hade Amerikas värsta mordstatistik. Som Stanfordstudent tillhör man de mer lyckligt lottade. Studenterna här har antingen rika föräldrar eller har de lyckats få ett stipendium.

Huvudlösa gåvostatyer

Palo Alto har en systerstad i Sverige, Linköping, och som tecken på släktskapet har Linköping donerat ett par trästatyer till Palo Alto. De lokala huliganerna tycker det är lustigt att stjäla huvudena på de två statyerna. Palo Altos ansvariga verkar ha tröttnat på att ständigt ersätta dem, så nu står statyerna huvudlösa. I och med systerskapet har LiTH ganska länge kunnat skicka två studenter till Stanford varje år. Tack vare professor Björn Ottersten på S³, KTH, har nu även KTH-elektro sedan ett par år kunnat göra detsamma.

Våra Stanfordrepresentanter, Klaus & Anders

Läsåret 94/95 är Klaus Bernpaintner, E92 och Anders Sundholm, E91 KTH-Elektros representanter på Stanford.

Vi har haft en underbar tid här och känner att vi utvecklats mycket. Ibland undrar man vad man åstadkommit på KTH under tre år. När man sedan får veta att en elektro- eller datatekniker från Stanford lätt får 25.000 kronor per månad på ett sommarjobb börjar man fundera på om det är värt att komma hem och ta det där jobbet på Ericsson.



Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.