Emissionen Nr 3 1995: Skægg


The ZZ Top Story
eller Sagan om de skændarlösa skæggen

Känns låttitlar som Sharp Dressed Man och Sleeping Bag igen? Om inte så har du lyckats undvika tre herrar med anknytning till skägg. Nej, det är inte DKS jag talar om, de är ju nio herrar och två damer (utan skägg). De jag talar om är den amerikanska trion ZZ Top.

Ursprunget till ZZ Top finns i Texas i USA. Det var här som William Frederick Gibbons (även känd som the Reverend Willie G., Worthless Willie eller rätt och slätt Billy) föddes den 16 september 1949. Nästan 15 år senare, 1963, fick Billy en gitarr av sina föräldrar. En tid efter detta spelade Billy i bandet The Coachmen. Denna grupp splittrades 1967. Billy och trummisen i The Coachmen, Dan Mitchell, slog sig då ihop med Don Summers och Tom Moore och bildade gruppen The Moving Sidewalks.

Splittring

Gruppen gjorde sig känd i trakterna kring Houston genom att använda fyrverkier i sin show, ofta på ett alltför entusiastiskt och stundtals livsfarligt sätt. De fick senare vara förband till Jimi Hendrix på en av dennes korta turnéer i södern. Bandet splittrades 1969, då två av medlemmarna blev inkallade i armén på grund av Vietnamkonflikten. Strax innan splittringen hände det som var det riktiga startskottet till det som blev ZZ Top. Billy kontaktades av en man vid namn Bill Ham, som ville bli hans manager. Gibbons gick med på detta och de båda påbörjade genast arbetet med att sätta ihop en ny grupp, med Gibbons som centrumpunkt. De övriga två gruppmedlemmarna blev Dan Mitchell från The Moving Sidewalks, och Lanier Grieg på keyboard. De registrerade sig den 20 juni 1969 som ZZ Top. De spelade senare samma år in sin första singel, som bar namnet Salt Lick. Ett kort tag efter detta kom Billy och Dan överens om att Lanier inte höll måttet. Han skyffllades ut ur gruppen på ett kanske något bryskt sätt. Billy och Dan slutade, och startade sedan gruppen på nytt. De behövde nu en basist, och hittade en sådan i The Chessmens förre basist, Billy Ethridge.

Ethridge var en bättre musiker än Grieg, men hade sina brister. Han var en människa som inte tog kritik från någon om något. Det hankade sig fram ändå, tills dess att Gibbons och Ethridge inte tyckte att Mitchell passade in längre. Han insåg detta och slutade i gruppen för att arbeta med sin herrklädesbutik. Gruppen behövde nu en ny trummis. Ethridge tog här till ett fult knep för att få den trummis han ville ha. Han spelade medvetet dåligt på uttagningarna, förutom då Frank Beard spelade. Beard och Ethridge kände varandra sedan länge, och stod nära varann i tycke och smak. Beard blev efter uttagningarna ZZ Tops nye trummis.

Basbyte

ZZ Tops spelningar var i början ganska lågbudgetbetonade. Som exempel gick en av dem gick av stapeln i en herrekipering. Detta tillsammans med avsaknaden av rikedomar fick till slut Ethridge att lämna gruppen. En ny basist behövdes då ögonaböj. Här tog Frank till samma trick som Ethridge en gång gjorde för att få med Frank. ZZ Tops nye basist blev Dusty Hill, som tidigare hade spelat i bandet American Blues tillsammans med Frank. Bandet var nu komplett.

Små konserter

Misslyckade spelningar var dock inget som bara försvann. Här följer ett exempel.

En radiostation i Houston utlyste tävlingen Win ZZ Top For A Day, där priset var att få ett kalas för 50 personer, där ZZ Top spelade. Vinnaren av detta pris visade sig dock vara en 14-årig pojke, som inte tordes bjuda så många vänner. Lokalen var inte heller särskilt inspirierande; ett konferensrum i övervåningen av ett köpcen trum. ZZ Top spelade ändå, och pojken verkade vara ganska nöjd vid konsertens slut.

Stora konserter

ZZ Tops första riktiga storkonsert var den i ZZ Top-kretsar välkända ZZ Top's First Annual Texas Size Rompin' Stompin' Barndance And BarB.Q. Publiksiffran var 80 000, och den blev en riktig braksuccé. Den följdes av en turné över fem städer i Texas, som fick namnet The World-Wide Texas Tour.

Stor turné – långt uppehåll

Efter detta gjorde ZZ Top ett uppehåll på ungefär tre år. Orsaken till detta var att ZZs skivbolag, London Records, givit ut en skiva vid namn Best Of ZZ Top, minst sagt utan managern Bill Hams välsignelse. Ham bröt då med London Records och tog med sig ZZ Top till Warner Brothers. Under detta uppehåll påbörjade Billy och Dusty det som skulle bli gruppens igenkänningstecken, skäggen.

Deras första skiva efter uppehållet var den annorlunda Degüello. På denna skiva spelade ZZ Top saxofon. Efter denna album kom gruppens definitiva världsgenombrott, Eliminator. Den blev en riktig monsterhit, och särskilt kända blev låttrion Gimme All Your Lovin', Legs och Sharp Dressed Man. Efter Eliminator har gruppen givit ut fyra skivor: Afterburner, Recycler, Greatest Hits och Antenna. De har också hunnit med att medverka i en film. I Tillbaka till framtiden III spelade de orkestern vid byfesten. Deras låt Doubleback, från Recycler, var också med i Soundtracket. Alla ZZ Tops album är klart rekommendabla. Det finns små mästerverk på varje platta.

Ulf Wallentin

P.S. För alla nätsurfare som vill veta mer om ZZ Top kan jag varmt rekommendera URLen: http://​www.cen.uiuc.edu/​~pz3900/​zztop.html

P.S.2 För alla icke-nätsurfare som vill veta mer om ZZ Top kan jag varmt rekommendera boken Sharp Dressed Men av David Blayney. Blayney arbetade som roadie åt ZZ Top under perioden 1969 - 1984.



Emissionen är Konglig Elektrosektionens tidning vid KTH.

Valid

W3C html, W3C css, WAI aaa.